tisdag 09 februari 2010
tisdag 09 februari 2010
Lars Winnerbäck bjöd på en hejdundrande konsert.
Nöje 2008-08-23 | Uppdaterad 2008-08-25
Det går knappt att skriva om Lars Winnerbäck utan att det blir patetiskt. Det är så enkelt, det är så simpelt och det är så bara rakt av.
Det är fredag, det är i augusti, tillsammans med ett par tusen människor har jag dykt upp på Amfium för att se Lars Winnerbäck med band. Jag önskar under hela konserten att han kanske skulle vara mikrobiolog, eller något annat svårt och otillgängligt. Jag vill hela tiden kritisera och nedvärdera.
För jag har varit en av alla dem som tycker att tidiga Lasse var bäst, att första demon var den som egentligen visar den Lasse jag vill ha. Den svåra trubaduren som har långt hår och för stora gitarrer. Jag vill inte gilla småbarnspappan som spelar bredbent arenarock som inte vill ta slut. Men när jag sitter i bilen och skriver recensionen inser jag att jag måste kapitulera.
Mitt under Elegi blir jag totalt euforisk, jag vet inte var jag ska ta vägen med min vilda eufori, jag smsar en drypande kärleksförklaring till någon jag knappt känner. Jag ångrar mig i samma stund som leveransrapporten dyker upp så klart, men det känns så rätt just då.
Och när jag sitter där i bilen med deadlinen flåsande i halsen kan jag inte annat att älska allting Lars Winnerbäck gör. Jag vet att det här kommer bli töntigt, det är redan töntigt, men det går inte att såga någon som får en hel värld, i alla fall en hel stad eller ett helt län att samlas, frysa lite lagom och sjunga med i varenda låt.
Lasse börjar utan mellansnack, han börjar med låtar som Mareld för att sakta vandra tillbaka genom sin egen historia. Under hela konserten överröstar de längst fram Lasse, och han skäms, han skäms för att han är så älskad, han säger, det första han säger, att han måste kolla om gylfen är öppen. Det är den inte, och det spelar ingen roll.
Det är alldeles för lätt att förstå varför han är en sån samtidsskildrare, det är alldeles för lätt att rynka på näsan och längta efter svårmod, Men precis när jag ska säga något kritiskt till mig själv dyker min barndomsväns föräldrar upp och säger hej, de ser precis likadana ut som de gjorde i radhuset på Hovshaga 1994, när allt handlade om mellanmål. Det känns som om jag bara färdats några kilometer, men samtidigt flera varv runt jorden.
Lasse själv introducerar sig med Söndermarken, låtar om en förlorad barndom. Och alla sjunger med och alla saknar den där barndomen och alla saknar precis allting som redan finns. I morgon kommer vi ångra oss. I morgon kommer vi försöka ignorera den gnagande känslan av ensamhet, och den övertydlighet som finns i låtar som Kom och Eld kommer vi att förkasta och kanske rentav se ner på. Men det går inte nu, inte när alla bibliotekarier runt mig tar upp mobilerna och ringer sina barn, inte nu när alla par som kommer gjort slut nästa vecka älskar varandra alldeles för mycket.
För det är precis så det ska kännas. Just nu Och han slutar aldrig spela, han drar extranummer efter extranummer och han säger hej då efter senaste singeln Strimmor. Men det blir aldrig hej då. Och det blir töntigt till slut. Men det är precis så det ska vara just nu.
Bäst: Elegi
Sämst: Strimmor
Saknade mest: Ingenting
Längd: 2 timmar
Publik: ?
Tuva Klinthäll
tuva.klinthall@smp.se
Telefon: 0470-77 05 26
Helt underbar kväll. Man känner igen sig i Lasses sånger, saknade bara Kom änglar.
Tack Lasse för en alldeles underbar kväll, du var över förväntan o jag njöt varje sekund. Tack återigen för en fantastisk stund!!
Skrev lite om konserten och fotade en del: http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.4051602
Bäst var dock Sofia Karlsson, som ni kunde skrivit lite mer om :)
Det är verklig kärlek..att stå där mitt i allt och känna glädje trots de vemodiga låtarna. Winnerbäck är kung, han är så enkel och så stor! Tack för en alldeles perfekt kväll.
men så speciell är inte lassa så man måste göra en hel novell om honom. herreud, bara för att det råkar vara Tuvas favvoartist så får konserten stående ovationer. är så less på winnerbäck så det finns inte. lägg ner lasse
Det är otäckt bra... Varje gång jag sett honom är jag lycklig, rakt igenom lycklig. Underbart!
en ljuvlig konsert men varför ej kom änglar. -Som jag väntade..:) dock förstördes mycket av min glädje då bråk uppstår mitt i samlingen. en allt för onykter kille med armbågar som var överallt. yngre samt äldre som till och med spottar på varandra och gapar. ni förstörde mycket av tjusningen i att stå och njuta till en underbar konsert !
Kan bar säga, vilka texter, är så glad att höra honom och hans texter, till skillnad från allt annat trams som finns för övrigt.
Winnerbäck sägs ibland vara Sveriges Bruce Springsteen. Vilket skämt. Som att jämföra en Fiat och en Ferrari. Bara för att båda är från Italien så innebär inte det att de ens spelar i samma division, inte ens samma sport.
Winnerbäck är bra live. Men att vara så lyriska som en del är, det tycker jag är konstigt. Men alla har olika smak. Undrar mest hur mkt konserter dessa Winnerbäcks fantaster ser, för upplever det de fulla utbudet, då är han inte så fantastisk i mina ögon.
Det bästa han gjort på delad första plats med en aukustisk konsert på göta lejon för några år sedan.
Artikeln säger precis det jag skulle säga. rakt igenom själen! Jag älskar Lasse!
Om nu "Trött" är så less på Winnerbäck, varför då läsa den här artikel? Själv ycker jag det var en underbar artikel! Betydligt mer målande och levande än en del andra rescensioner är. Nu var jag också på konserten och håller med om varje ord, men om jag ITE hade varit det, hade den här artikeln fått mig att exakt förså stämningen. Bravo Tuva, du träffade mitt i prick!!!!
Bra recension, saknar en låtlista för kvällen bara, kan någon fixa? för övrigt satt jag vid stångån igår kväll och avnjöt ännu en perfekt konsert som innehöll både kom änglar och hjärterdams sista sång : )
Winnerbäck Rulez!
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (23 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
