fredag 10 februari 2012
fredag 10 februari 2012
Nöje 2007-11-17 | Uppdaterad 2007-11-19
Vissa band är så egna att de faktiskt inte kan lägga ner. Ett sånt är Dag Vag, som både coolt och virtuost tog sig an Alvesta i fredags.
Still going strong?30 år efter bildandet vet Dag Vag fortfarande var man hittar ösknappen.
De här é kul? Klart det blir dans och klapp på knäna när Dag Vag står på scen.
Dag Vag
Café no 6, Alvesta, 16/11
Längd: 45 min + 1 timme och 20 min
Publik: runt 80
Bäst: samspelet mellan bröderna Beno Zenos och Zilversurfarns gitarrer, och så förstås Stig Vigs torra men träffsäkra humor.
Sämst: lite för långt, men det var publiken som inte gav sig... "Har ni inga hem?" som Stig Vig frågade
Saknade mest: kanske lite blås i (Ge) Bullen (Ett ben)
Jag var lite skeptisk. Tyckte nog att Dag Vags tid var förbi. Eller att den nog varit det redan när jag som sjuåring spelade in mitt första blandband, med Popitop på.
Men Dag Vag var ju så mycket mer än så, både innan och efter. Ett band som aldrig riktigt gått att placera. Mitt emellan punk, reggae, progg, rock och pop gör de något alldeles eget. Med Stig Vigs säregna, pratiga sång och bitskt humoristiska texter.
Reggaebiten är viktig och har också lockat en del yngre reggaelovers till Popcorners första arrangemang på länge i Alvesta. Annars är det mycket folk i knappt-40-årsåldern, de som älskade sönder Dag Vag som 15-åringar då när det begav sig.
Och Dag Vag har publiken i sin hand. Upplägget på spelningen är smart. De varvar sin reggae, som jag kan uppleva något såsig efter ett tag, med mer rakt-på-rock och med pop. Hela tiden med fantastiskt gitarrspel. Faktum är att kvällens behållning, vid sidan av Stig Vigs enastående torroliga mellansnack, är det utsökta samspelet mellan gitarrbröderna Beno Zeno och Zilverzurfarn. Elgitarrerna snirklar sig in i varandra, ömsom i folkmusikslingor, ömsom i rockriff, ömsom i reggaerytmer. Långa solon som absolut inte är tråkiga utan rena njutningar. Som om de vore Richard Lloyd och Tom Verlaine i Television.
Vi får höra i stort sett allt vi kan önska oss från Dag Vags långa karriär. Hits som Musik, Popitop, Dimma, Fattiga och rika, (Ge) Bullen (ett ben) och Tjockhult. Och så en del långt allvarsammare låtar, som extranumret Tiden jagar oss alla från bara årsgamla skivan Kackerlacka.
Bäst är ändå Samma sak. Det är en fantastisk låt med punkig attack, där Docenterna och Ebba Grön och svunna tider virvlar förbi medan stjärnorna föds och dör.
På minusposten står att det nästan blir för mycket av det goda. Man saknar inget när man går hem, i alla fall inte jag.
Annars fixar Dag Vag balansgången mellan att tillhöra en gången tid och att vara här och nu. Det är många låtar från senaste skivan och de står sig bra ihop de gamla.
I centrum står hur man än vänder sig Stig Vig, som byter ut ”när Bajen har tagit slut” i (Ge) Bullen (ett ben) till ”när Växjö Lakers har tagit slut” och levererar giftigheter med en coolhet få förunnad.
Sedan får man ta att bandet har outfits som om klockan stannat på 1989.
Dag Vag är skön som fan, men att åka ändå till Alvesta är ju som att åka utomlands.. Kafé Deluxe är annars ett lämpligt ställe för Dag Vag, gärna sent en lördagkväll! :D
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (47 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
