• SKRIV UT
• KOMMENTARER (5)
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

KULTURBYGGARE

Patrik Hörberg bygger vidare

Kultur & Nöje 2009-04-27 | Uppdaterad 2009-06-23

Patrik Hörberg gillar trädkojor. När han var liten byggde han dem, nu tecknar han dem. Det har blivit bok och utställningar. Och nya kojor.

FAKTA

Utställning tillsammans med Truls Wallin på Palladium-galleriet. Tom 30 april.

Utställning på Svenska tantens kafé. Teckningar, koja och kojbyggande (utan spikar!) med barn. Tillsammans med Åskar Lilja som visar film om kojor. Från 13 juni.

Boken Kojor utkom i mars.

Boken Handboken (kvittopoesi) kommer ut i höst.

Uppläsning kvittopoesi, stadsbiblioteket i höst.

31 maj visar Klubb Super 8 Boss Nigger på Kafé de luxe.

WEBB-TV/FILMKLIPP

• Patrik Hörberg läser kvittodikten Barks gatukök

LäS MER

• Ingemar samlar på allt från skrot till festivaler
• Musiken lyder Dorota

- Nu ska vi gå några hundra meter säger Patrik och vi möter joggare, hundar och cyklande pensionärer med kryckor på pakethållaren i den varmkalla aprilsolen.
- Här någonstans ska det vara. Patrik spanar in bland träden. Nej. Men jo. Där borta. Vi hittar ett rejält bygge inne bland träden. En och en halv meter upp, mellan några resliga tallar tronar en trädkoja.
- Oj, de har byggt ännu mer sedan jag var här sist, säger Patrik.
När var det?
- Ett par veckor sedan. Det ovanpå taket är nytt.
Patrik klättar upp och in.
- Och här har de satt upp ett draperi.
Fotografen beordrar Patrik att titta ut genom kojans fönster och jag går runt hörnet. En fågel plötsligt, alldeles nära. Den kommer från kojan. Från ett språng en bit upp. Jag hoppar och kikar och jo, där finns ett fågelbo. Patrik inifrån kojan säger att en plastskiva är uppsatt för att avskärma boet. Senare, när jag själv krängt upp i kojan kikar jag på fågelboet uppifrån och där ligger ett ägg, turkost, grått och spräckligt. Sedan lämnar vi skogen och hoppas att kojans alla invånare ska trivas tillsammans i vår.
Vi åker till kojan på Hovshaga eftersom den här intervjun ska handla om trädkojor. Och om kvitton som poesi. Om kärlek till film och om en kort karriär som ko-konstnär. När Patrik växte upp bodde han i Ryd, söder om Tingsryd och det var nybyggartider. Patriks pappa byggde hus i det nya bostadsområdet. Det gjorde också en massa andra föräldrar och där var barn och spillvirke och träd och de byggde och byggde och byggde.
- Tre hela somrar fick vi. Det fanns inte datorer på den tiden, så man gjorde annat. Mycket ute.
Det låter som en idyll när du beskriver din barndom. Var det så?
- Ja. På många sätt var nog barndomen den bästa tiden i mitt liv. Jag var barn väldigt länge. Det tog jävligt lång tid innan jag fattade att jag var vuxen. Nu efter fyrtio börjar man coola ner. Jag har blivit mer mig själv och då kommer pojken tillbaka. Mellan tjugo och trettio då är det mer jaga, karriär och sådant.
När barndomens minnen började tränga sig på någon gång efter fyrtio började Patrik först teckna leksaker. Sedan kom trädkojorna. Det har blivit en bok (Kojor) och just nu pågår en utställning på Palladium med teckningarna. I sommar ställer han ut teckningarna plus en egenhändigt byggd koja på Svenska tantens kafé.
- Jag ska bygga kojan på sidan 62 i boken.
Häromdagen var Patrik hemma hos Ingemar i Uråsa och hämtade virke, han vill ha bräder som åldrats olika länge.
- Kojan blir som ett lapptäcke. Kojorna i boken är tecknade på samma sätt som vi byggde våra första kojor. En bräda i taget. Omöjliga konstruktioner.
Patriks konstnärliga bana började långt tidigare. Hans farfar hemma i Ryd dokumenterade bygden med smalfilmskamera och han lärde Patrik använda super 8-kameran Patrik fick när han var tio.
- Jag tittade mycket på film. Mycket Ingmar Bergman-filmer på tv redan när jag var liten. Herbie på bio. Det var fantastiskt, en levande bil som körde själv.
Vi pratar om filmens magi. Patrik gillar berättelser och framför allt berättelser som inte illustrerar verkligheten utan låter oss komma in i andras världar. Allt filmtittande har hjälpt Patrik när han skapar sin konst. Berättandet finns även när han tecknar. Eller bygger en koja.
- Den inre berättelsen är viktig för det man vill visa. Jag har alltid haft mycket fantasi. Kanske lite för mycket, jag var inte så duktig i skolan, förutom i historia och teckning.
Efter skolan gick Patrik praktisk estetisk utbildning på folkhögskola i Oskarshamn och kom sedan tillbaka till Ryd och började hänga med de lokala konstnärerna. Han lärde känna Martin Bornholm och paret Ingemar Svensson och Inge Grünewald-Svensson.
- De blev mina lärare.
Patrik sökte till mejan, blev reserv och sökte aldrig igen. Han jobbade med sin konst, tog ströjobb, var arbetslös. Under några år på 90-talet kunde han leva på sin konst, fick stipendier, gjorde utsmyckningar. Ett tag målade han ko-tavlor som blev mäkta populära, ställde ut på gallerier i Stockholm bland annat.
- Men sen kände jag att det fick vara slut med de jävla korna.
Korna fick dock en revival senare när Åsa Nyhlén skulle ställa ut sina ko-fotografier och ville att Patrik också skulle vara med. Patrik hade precis skaffat en ny dator med enkla ritprogrammet paint och svarade ja, om jag får göra korna i paint.
- Haha, jag var helt tvärsäker på att hon skulle säga nej.
Men hon sade ja, och så blev det en serie kor i paint. Till teckningarna har han ett annat förhållningssätt. Giacomettis skulpturskisser är förebild, och Bror Hjorths teckningar.
- Bror Hjorth är en fantastisk tecknare! Hans lejon!
Filmintresset då - vart tog det vägen? Det blev manusutbildning på Gotland 1998-1999 följt assistentjobb på filmer av Roy Andersson och Håkan Alexandersson.
- Håkan Alexandersson var jättesjuk, detta blev hans sista film, och min uppgift var att se till att han alltid hade Ramlösa att dricka. Så fort han hade sagt något behövde han dricka. Så jag satt precis bredvid honom, närmre kunde man inte komma, och fick se hur han arbetade.
Patrik skrockar lite. Han skrockar mer när han berättar om hans första engegemang för Filmik. Filmik blev sedermera Reaktor Sydost och där jobbar Patrik nu, mest som manusgranskare. Filmik startade som en del av landstinget.
- Jag tror det var 1998. De hade ringt från Svenska Filminstitutet till Micke Josefsson på landstinget och sagt att Kronoberg var en vit fläck på deras svenska filmkarta och frågade om han kunde göra något. Micke tog kontakt med mig och när vi träffades kom Micke i cykelhjälm, vilket är vanligt nu men var riktigt töntigt på den tiden. Han frågade om jag ville göra en film.
Och det ville Patrik såklart. Manus skrevs, kompisar engagerades som skådisar och Truls Wallin på SVT fick lära Patrik filma och klippa. De blev vänner och är det fortfarande men filmen blev aldrig klar.
Sedan har det inte blivit mer filmskapande för Patrik, trots manusutbildningen. Men han hjälper unga filmskapare i sitt jobb på Reaktor, där han jobbar bland annat med manus, och han har spelat en stor roll för filmutbudet i Växjö. Det var Patrik som drog igång arbetet för att starta Folkets bio. Det var när SF byggde Filmstaden och flyttade ut från Palladium. Palladium som riskerade att bli butik men räddades till kulturhus av frivilliga insatser och ett himla massa slit.
När Patrik ringde Folkets bio i Stockhom var de skeptiska.
- "Vi har ju redan en bio där. Ligger inte Växjö precis utanför Lund?"
Mera skrockande. Hur som helst var kontakten Patrik - Folkets bio - Växjö etablerad och resten är som det heter historia. En lång och slitsam historia.
- Det var ett jävla jobb. Hade jag vetat hur jobbigt det skulle bli hade jag inte gjort det.
Patrik inte aktiv i Folkets bio längre men visar film ändå, i mer underground-stil. I källaren på Kafé de luxe kör Klubb Super 8 numera sina visningar. Det var för kontroversiellt att visa kultiga kalkonrullar från förr på Palladium.
- Det var så många som kopplade Klubb Super 8 till gladporr. Men Joakim Granlund och jag, som startade klubben här, var mest intresserade av Raggargänget och skräckfilmer och sådant.
Så de lade ner visningarna tills för ett par år sedan när Nils Hector frågade om de ville ta upp visningarna på de luxe i stället.
- Jag hade tänkt fråga honom samma sak. Jag trodde det skulle vara för liten lokal, men det har gått jättebra, det har varit rena Cinema Paradiso- stämningen med jubel och applåder.
Säsongens sista Super 8-visningen blir under Vårstad. Då visar man Boss Nigger på de luxes terrass, blaxploitation i västern-miljö.
Vi skiljs åt efter en förmiddag i solen. Ett par timmar senare på Facebook ser jag att Patrik efterlyser lån av bil. Han behöver frakta virke och såg till sin kommande koja.

• SKRIV UT
• KOMMENTARER (5)
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: