Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Kultur & Nöje 2010-07-20 | Uppdaterad 2010-07-21
I avhandlingen Kärlek utan namn. Identitet och (o)synlighet i svenska lesbiska romaner kartlägger Liv Saga Bergdahl något hon kallar lesbisk litteratur från början av 1900-talet fram till 2005.
Liv Saga Bergdahl kartlägger lesbisk litteratur från början av 1900-talet fram till 2005.
Kärleken utan namn
Identitet och (o)synlighet i svenska lesbiska romaner
Författare: Liv Saga Bergdahl
Umeå Universitet
Mest intresse ägnar hon åt 1930-talet, en tid fylld av spänningsfyllda motstridigheter. Samhället andades nya tider samtidigt som gamla ideal levde vidare.
Bergdahl skriver att man tidigare haft svårt att se att kvinnor kunde ha en egen sexualitet. Nu hade vetenskapen börjat få upp ögonen för kvinnors sexualitet. Dessutom hade hon fått en starkare ställning i samhället. Den Nya kvinnan, som hon kallades, som hade rösträtt och kunde gå i byxor med kortklippt hår om hon ville, kunde även ha en aktiv sexualitet.
Bergdahl noterar att det inte är ovanligt att kvinnoälskande kvinnor skildras könsöverskridande, inte minst på 30-talet. Charlie av Margareta Suber från 1932 (man brukar säga att det är den första svenska lesbiska romanen) handlar om gentleman-kvinnan Charlie som förälskar sig i Sara. Charlies sexualitet är tydligt kopplad till sättet hon klär och rör sig och Sara är inte oberörd av hennes pojkflickiga energi.
Liksom Charlie är Karin Boyes Kris från 1934 inte bara nämnvärd för att det är en av de tidigaste lesbiska svenska romanerna, det är högkvalitetslitteratur. Kris är ett nyskapande modernt mästerverk i vilken Boye söker efter ett nytt språk för att beskriva en ny värld, bortom snäva borgerliga heterosexuella mallar.
Första halvan av decenniet skrev Agnes von Krusenstjerna romansviten Fröknarna von Pahlen, som inte bara lär innehålla den första svenska litterära skildringen av sex mellan kvinnor utan också föreslår en livsform där kvinnor kan leva med varandra.
1944 avkriminaliserades homosexualitet i Sverige men Bergdahl konstaterar att samhället inte blev tolerantare för det. Snarare drogs snaran åt på 50-talet och de lesbiska romaner som kom ut skildrar kärleken som ett avvikande och tungt projekt. Trots att den sexuella frigörelserevolten tog fart på 60-talet ligger det fortfarande något tungrott i skildringarna av lesbisk kärlek. Under 70-talet, kvinnokollektivets blomstringstid, skrevs det inga lesbiska vuxenromaner. Däremot översattes det flitigt från övriga Europa och Amerika, som Rita Mae Browns Rubyfruit Jungle.
Verken som Bergdahl berör har förutom temat inte alltid så mycket med varandra att göra. Några är viktiga klassiker för att de behandlar sexualitet och existens med litterär briljans. Som Eva Alexandersons Kontradans från 1969 eller Birgitta Stenbergs Kärlek i Europa från 1981. 1996 blev Louise Boije af Gennäs Stjärnor utan svindel en kioskvältare just för det lesbiska komma ut-temat. Samhället var redo för att nyfiket vältra sig i den exotiska lesbiska kulturen.
Bergdahl stannar 2005. Om hon hade fortsatt hade det blivit svårare att ringa in lesbisk litteratur. I dag är lesbiska inte längre samhällets mest förtryckta grupp. Visst behövs det fortfarande komma-ut-romaner men lesbiska karaktärer förekommer lite överallt utan att det behöver vara en stor grej. Och i takt med att lesbiska integreras i samhället och litteraturen börjar en annan grupp göra anspråk på outsiderpositionen. De kallar sig queer och tycker att ordet lesbisk är för trångt för att få plats i. Lite som Lisbeth Salander. Eller Karin Boye.
Drömmar och ideal, som i brist på verklighetskontakt blivit klichéer, mänskliga relationer, som stelnat i konventioner, symboler, som inte längre täckte en levande verklighet, måste bäras ut, för att de levandes behov och erfarenheter skall kunna artikuleras och verkligheten skapas på nytt, skriver Karin Boye i Kris 1934.
Bergdahl noterar att det inte är ovanligt att kvinnoälskande kvinnor skildras könsöverskridande, inte minst på 30-talet.
Marit Östberg
Queerperspektivet har stöd av det etablerade samhället. Se dig omkring. Här har vi ett annat perspektiv: http://www.youtube.com/watch?v=CEZ7uta14nw
Det skrivs alldeles för lite om lesbisk litteratur i Smålandsposten. Bättre kan ni!
Varför skulle lesbisk litteratur vara mer intressant än annan litteratur? Jag tycker att det är en väldigt tidstypisk och stereotyp åsikt att hävda att gaylitteratur skulle vara så oerhört viktig. Gaylitteratur är varken mer eller mindre viktig än annan litteratur. Däremot har den ett medialt mer tacksamt läge. Jag tycker att man istället ska våga gå en egen väg och skriva om norsk, tysk och fransk litteratur. Det är där det verkligen händer saker.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
