Kultur & Nöje 2009-05-12 | Uppdaterad 2009-05-15
Trombon. Munspel. Blockflöjt. Trummor. Finns det något instrument Gunhild Carling inte spelar? Visst ja. Hon behärskar trumpet också. Och som om inte detta vore nog så är hon också en duktig sångerska.
Tolvmannabandet Carling Big Band går inte heller av för hackor. Solistinsatserna från musikerna imponerar, särskilt ett klarinettsolo i låten After You´ve Gone, som är bland det längsta jazzsolo jag hört. Och en trombonduell mellan Carling och en musiker i orkestern känns som en genial idé.
Sedan gör Gunhild Carlings avslappnade attityd sitt till. Allt skämtande mellan låtarna och den glädje, humor och energi hon utstrålar ger en härlig stämning i Kristina Nilsson-salen och visar sig smitta långt värre än den värsta influensa.
Och efter första pausen för kvällen blir det mer än musik. Vi har ju blivit utlovade varieté. Och det får vi. Bland annat lindans, jonglering, trolleri och en balanskonstnummer i den högre skolan, signerat trummisen Ulf Carling, som får publiken att kippa efter andan. Storbandet får vila under andra akten. Men inte riktigt hela. Orkestern består nämligen delvis av Carling Family - medlemmar som efter cirkusnumren visar hur fenomenalt skickliga de är på New Orleans-jazz. Tiger Rag rivs av så där på en höft, som det vore den enklaste sak i världen.
Efter paus nummer två är storbandet tillbaka på scenen och fortsätter imponera. Tyvärr tillät inte pressläggningstiden att undertecknad kunde stanna hela tiden ut. Men jag hann uppleva tillräckligt för att påstå att fenomenet Gunhild Carling c/o egentligen inte skall beskrivas. Utan upplevas. Den bästa beskrivning jag efter kvällens omtumlande upplevelse kan komma på är att hon är en slags blandning av Louise Armstrong, Bröderna Marx, Billie Holliday och Duke Ellington.
Och ingenting verkar liksom omöjligt för henne. Hade någon påstått att Carling i nästa show planerar att gå på händer sjungandes och spela trumpet med fötterna hade jag förmodligen tagit personen på orden.
”Man blir glad av musik”, var det någon som sa någon gång. Och ett bättre recept mot lågkonjunktur och sura miner än Carling och hennes gäng kan jag faktiskt inte tänka mig.
Just det. Glömde en sak. Hon steppar – också.
AXEL LINDHE



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (55 ST.)
ANNONSERA