måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Kultur & Nöje 2010-07-29 | Uppdaterad 2010-07-29
Serietecknarsverige mår bra just nu. Från nätverk som Dotterbolaget och Polly Darton strömmar unga vassa tecknare – politiska, ifrågasättande, feministiska och roliga. Feminism och humor är kanske inte orden som brukar kopplas samman, men i själva verket hör de ihop som ler och långhalm. Hur ser serietecknarna på humorns subversiva förmågor? Vilken roll spelar humorn för feminismen? Under fem veckor kommer Smålandsposten reda ut saken.
Foto: Martin Gibe
Bild ur Sara Granérs Med vänlig hälsning från 2010.
Sara Granér
Född: 1980 i Lund
Bor: i Malmö
Har medverkat i bl.a. Dagens Nyheter, Galago, Ordfront, Sydsvenskan, ETC och Stockholms Fria Tidning
Seriealbum: Det är bara lite AIDS (2008), Med vänlig hälsning (2010)
Politik och samhällskritik. Men feminism? Sara Granér blir ofta kallad för feministisk tecknare men kan ibland känna att temat saknas. Vad är egentligen feministisk konst?
– Ibland kan jag känna att jag borde jobba mer med feminism eftersom det är ett ämne som jag är intresserad av. Samtidigt kan man se det som invävt i mina serier. Jag har ju ganska androgyna figurer och kan tänka mycket på att inte reproducera normer och stereotyper.
Det går bra för Sara Granér. Förra året släppte hon sitt andra seriealbum och hon har medverkat i många olika tidningar, fanzine och antologier.
Det som en gång lockade henne till serietecknandet var dess anspråkslöshet.
– Man kan göra väldigt mycket med enkla medel och det finns inga fasta ramar. Det är en tillåtande scen där man kan jobba på många sätt och komma långt med ett kollegieblock och en blyertspenna.
Bildintresset har alltid funnits även om hon inte riktigt vetat vad hon skulle göra med det. När hon insåg att hon kunde börja använda tecknandet som berättande tog det fart. Efter en period med privata teman och dagboksserier i skolans blanka skrivblock började hon på Kvarnby folkhögskola i Malmö. Det var då det satte i gång på allvar. År 2005 startade hon tillsammans med ett tiotal andra serietecknare den feministiska serieskapargruppen Dotterbolaget.
Vi hade behov av någon slags sammanhang. Tecknande kan bli en ganska tråkig och ensam sysselsättning, man håller mest på med egna grejer och sitter mycket själv. Nätverket betyder fortfarande mycket för mig och har alltid varit en stor drivkraft. Det är en väldigt viktig gemenskap som ger mig mycket inspiration.
På ett mer allmänt plan brukar hon bli inspirerad av att bli irriterad.
– Irritation är det bästa, då finns det en konflikt från början och det måste finnas för att jag ska kunna få till någonting. Det finns bra serier som är glada och positiva som skildrar en problemfri och utopisk värld, till exempel Karolina Bångs. Jag har aldrig kunnat göra så, jag har alltid behövt ha problem och ganska mycket negativitet i mina ämnen.
Men hon sysslar också mycket med humor, det är bland annat där som den feministiska hållningen kommer in.
– Det finns en slags humor som många män har hållit på med, en ganska pubertal kiss- och bajshumor, som jag använder mig mycket av. Det är inget konkret feministiskt tema men är ändå ett förhållningssätt som är lite skönt, att faktiskt få hålla på med något från en värld som varit stängd för en. Manlig humor.
Hon menar att humor kan vara viktigt för feminismen, så länge det figurerar i lagom dos.
– Det kan vara effektivt och avväpnande. Men bara för att man vill hålla på med feminism så tycker jag inte att man behöver vara någon slags clown. Humor är bara ett medel bland många andra.
Om det används rätt kan skrattet fungera subversivt.
– Man kan belysa och parodiera och det kan tillföra något nytt. En blandning av lättsamhet och allvar kan vara svår att stå emot. Om man till exempel vill diskutera en viss typ av manlighet kan det vara mycket mer effektivt att göra det roligt, det blir svårt att värja sig, till och med för personer som representerar den typen av manlighet.
Hon har funderat en del på etiketten feminist och på varför hon känner att hon bör ägna sig mer åt feministiska teman.
– Vad är feministisk konst egentligen? Jag vet inte om jag bryr mig så mycket om det när jag jobbar. Det kanske är tillräckligt att jag definierar mig som feminist och är med i feministiska sammanhang. Och jag kanske inte alltid behöver lyfta en viss typ av frågor för att jag tillhör ett visst kön.
CECILIA KÖLJING
I love you
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
