Scen 2010-01-19 | Uppdaterad 2010-01-20
Ett stort foto och två mindre av det solgula slottet bildar fond för underhållande tongångar, när de tjugonio musikerna i Schönbrunns Slottsorkester Wien framträder i Växjö konserthus under ledning av Mika Eichenholz.
Turnén går till sjutton platser i Skandinavien, och Sverigebesöket är ensemblens fjärde.
Ingen ouvertyr, utan en marsch får inleda – Der Zauber der Montur av Carl Michael Ziehrer (1843-1922), den fjärde och siste musikdirektören för de österrikiska hovbalerna. Valskungen Johann Strauss den yngre (1825-1899) är förstås huvudperson bland kompositörerna, och hans Geschichten aus dem Wienerwald är en tolvminutersvals av skiftande karaktär och med motiv som ska återge stämningar från Wiens lantliga omgivningar. Dirigenten Mika Eichenholz har wienermusiken som ett av sina specialområden och han är skicklig på att ta ut svängarna vad gäller fördröjningar i tretakten, också i valsen Du und Du. Men varför denna burkiga och orena efterklang hos pukan? Emellanåt är ljudet faktiskt rentav störande mot övrig orkestral slankhet.
När Sebastian Huppman sjunger Als flotter Geist ur Strauss Zigenarbaronen uppkommer tanken att det kanske finns en kod för hur en operettröst ska låta? Tillbakahållen och trång? Det är som om här finns större röstpotential men att den inte ges fritt flöde. Det sceniska uppträdandet är dock ledigt och öppnande.
Julia Koci sjunger Heia in den Bergen ur Czárdasfurstinnan av Emmerich Kálmán. Orkestern är för ljudstark så hon kommer inte fram riktigt och röstens klang blir aningen flack. Betydligt mer klarhet och glans uppvisas i Liebe, schöne alte Donaustadt ur Der Fremdenführer av Ziehrer. Liksom senare i programmet tillsammans med Huppman i duetten Wiener Blut, där bådas agerande är charmfullt stiligt. Konsertens andra del har överhuvudtaget mer spänst och geist än första delen, och ordentligt muntert blir det när sex män ur orkestern sluter upp kring Huppman med sång och vissling i Die Mädis vom Chantant. De festliga dansstegen får frackbyxrevärerna att blänka i takt och accentueras av snitsig käppföring.
Johan Strauss bror Josef är representerad i valsen Delirien. Inledande symfoniska drag, längre linjer i harmoniken och välfunna melodiska ingångar berikar konsertens klangbild.
An der schönen blauen Donau självskriven vid ett tillfälle som detta och det är ingen tvekan om att wienermusik framförd av så här skickliga musiker är högt uppskattad. Extranummer blir polkan Leichtes Blut av Strauss. Stående ovationer kommer från en glad publik som gärna klappar takten till den avslutande Radetzkymarschen.
Eleonor Andersson



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (27 ST.)
ANNONSERA