Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Scen 2012-02-10 | Uppdaterad 2012-02-10
En installation av kött och blod på fundament av August Strindberg har det blivit av den gamla pjäsen Fordringsägare som hade premiär på Ringsbergsteatern på torsdagen.
Det rör sig om en kraftigt absurd uppsättning som, precis som författaren själv en gång, spränger alla gränser. Man anar inspiration från teatergruppen Schtunk som vänder till Shakespeare till det oigenkännliga, men här finns det inget inslag av improvisation eller publikmedverkan. Ett annat källflöde är de tekniska möjligheterna att simultant med händelserna på scenen låta det hela ske även som projicering på en duk.
Till att börja med håller sig spelet till Strindbergs text och de båda männen, den ena spelad av en kvinna, gestaltar sig som dockor framför TV-kameran. Föreställningen pågår till pianomusik som spelas av Stefan Johansson. På scenen finns Olof Bergström i roller både i och utanför pjästexten, samma med Anna Maria Käll och Edvin Bredefeldt.
Det intressanta blir efterhand en sorts kommentarer till Strindbergs text, ett material som blir en skrattspegel. När man ser Olof Bergström i långkalsonger med vedhuggaryxan i näven så är det urbilden av den starke mannen som inte vidare funderar på vad fruntimmer kan tänkas ha att anföra. Anna Maria Käll och Edvin Bredefeldt gör likadana utflykter i nya texter, men samtidigt framställs uttalanden ur Strindbergs pjäs som text till nationalromantiska sånger som Sverige, Sverige fosterland, Du gamla du fria, men även som text till Bellmans Whila vid denna källa eller Öppna landskap av Ulf Lundell, för att ta några exempel.
Det är långtifrån enkelt att älska den här uppsättningen. Regissören Isak Hjelmskog har även gjort bearbetningen och drivt fram en snabb och omväxlande produkt som onekligen engagerar, men vad är det egentligen aktörerna säger? Det blir så totalt galet att det är svårt att sitta kvar i slänggungan, tanketrådarna är avklippta och han blir hon och hon blir han. Det är lika bra att erkänna det förvirrade tillstånd som föreställningen efterlämnat.
ÅKE SVENSSON



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA