måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Scen 2010-02-15 | Uppdaterad 2010-02-15
På lördagen hade Växjös nyfödda teaterkollektiv Humorarken premiär för Alla var där – en klassisk fars i modernt tid, i ett rasande tempo.
Plötsligt dyker Gudruns man Roger, spelad av Björn Elmgren, upp med blommor för att uppvakta Gilberts, gestaltad av Daniel Träff, fru Martina.
Susanne Petersson, Daniel Träff och Björn Elmgren.
Louise Carroll och Lena Gruddpers-Ahl.
Alla var där
Av Derek Benfield
Växjö teater, 13 februari
Översättning: Calle Norlén
Regi: Ola Hörling
Medverkande: Björn Elmgren, Daniel Träff, Louise Carroll, Lena Gruddpers-Ahl, Mats Ericson, Susanne Petersson
Speldatum: 13,19, 20, 21, 26, 27, 28 februari
Dimman tätnar kring det lilla villaområdet någonstans i Sverige, och med den tätnar också intrigerna. Martina har lånat ut sitt hus för att väninnan Gudrun ska kunna vänsterprassla, men Martinas man kommer oväntat hem med en tyskbrytande flygvärdinna. Även Gudruns man har gett sig ut i dimman för att uppvakta sin älskarinna - nämligen Martina. Plötsligt är vardagsrummet på Växjö Teaters scen lika full av människor som lögner. Och alla trasslar in sig djupare ju mer de försöker komma loss.
Alla var där är en typisk smälla-i-dörrar-komedi, en klassisk fars i modern tid, av och med Växjös nyfödda teaterkollektiv Humorarken. Tempot är konstant rasande högt och nödlögnerna duggar lika tätt som skämten. Skämt som ofta varierar i kvalitet. Banala sitcompoänger som "Vill du ha lite ost och sex? Eh, jag menar kex!" skulle lätt kunna skippas, men ibland bidrar förvecklingarna faktiskt till humor med stor finess. Stundtals asgarvas det verkligen i publiken.
De sex skådespelarna, tillsammans med regissören Ola Hörling, utgör en stadig ensemble med relativt hög lägstanivå. Rutinerade Daniel Träff är dock den som skiner starkast. Hans karaktär, Martinas man Gilbert, blir den som tvingas hålla ihop soppan, och med Träffs fenomenala tajming och pondus fungerar här till och med sitcomskämten. Även Louise Carrolls prestation bör framhållas, då hennes tolkning av den underbart nervösa, klumpiga och sexuellt frustrerade Gudrun ofta blir riktigt rolig. Det medvetna(?) valet att låta otrohetsmakerskan prata redig, bonnig småländska är också helrätt. En annan träffsäker dialektal insats är Susanne Peterssons slampiga svensktyska. Det råder inga tvivel som helst tvivel om att Peterssons våpiga Helga kommer från Düsseldorf.
Scenografin består av ett stilrent möblerat vardagsrum. Vita väggar, svartvita inramade foton, skinnsoffa och röda detaljer. Som vilket svenskt medelklasshus som helst. Ambitionen att lägga farsen i nutid märks i samtliga karaktärers kostym, samt i detaljer som att Martina ska iväg på "bodypump". Varför det kontemporära är så viktigt att framhålla är mer oklart, då det knappast skänker mer trovärdighet till den galna handlingen. Det är är ju ändå inte igenkänningshumor det handlar om - situationen på scenen är nog rätt så ovanlig - så kanske hade denna skruvade två och en halv timmes långa relationskomedi vunnit mer på att skruvas till lite extra i en mer fantasirik miljö.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
