måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Skivor 2010-07-29 | Uppdaterad 2010-07-29
Monica and the Explosion från Kalmar har åkt till London och spelat in en strålande punkplatta. Tuva Klinthäll gillar.
Titel: Veckans skivor 100728
CHERRY GHOST
Beneath this burning shoreline
(Heavenly)
4/5
Elbow, National, Sparklehorse, Wilco. Många nämns i samband med Simon Aldreds projekt Cherry Ghost. Jag lägger gärna till The Coral – särskilt med tanke på de eleganta arrangemangen och klangen i Aldreds röst – och Woven Hand, även om himlen inte är täckt av lika mörka moln. Det handlar om oblygt storslagen folkrock men med ett allvar och musikalisk djup som saknades hos 1980-talsföregångare som Waterboys och Triffids.
Cherry Ghosts andra album är en styrkedemonstration där låtarna förlitar sig på kraften i det enkla. Långsamt läggs sten till sten tills de står där som mäktiga monument över sig själva. Musik som inte fjäskar.
BO STRÖBERG
HOW TO DESTROY ANGELS
How to destroy angels
(Playground)
3/5
För mig är det här överraskande bra. För dig vet jag inte. Det beror på om du gillade Nine Inch Nails eller inte.
På debuten med sitt nya band – med hustrun Mariqueen Maandig på sång och ständige vapendragaren Atticus Ross – har Trent Reznor filat av de ångestskärande kanterna från NIN, dragit ned tempot, öppnat fönstret och släppt in luft. I denna atmosfärisk electronica, med dragning åt goth, blir industriinslagen desto effektfullare. Som i The space in between och minialbumets bästa spår The believers.
BO STRÖBERG
JAILL
That's how we burn
(Sub Pop/Border)
3/5
Sub Pop signerar sällan ointressanta artister. Jaill från Millwaukee, Wisconsin, är inget undantag och detta är bandets andra fullängare. En psych-pop-kvartett med twangiga gitarrer, cathiga melodier och en alldeles lagom klädsam garagepunk-attityd. Sångaren Vincent Kircher har precis den där lite nasala rösten som gjord för indiepop i uptempo. Det är inget sensationellt egentligen, men Jaill har i alla fall en förmåga att snickra ihop bra refränger och bjuder på snygga körhamonier och dito gitarr-riff.
ANDERS TAPOLA
MONICA AND THE EXPLOSION
Shut Up
(Hands Up Mus)
4/5
Monica and the explosion eller Monica Welander som hon egentligen heter är en punkrockande soloartist från Kalmar. Just nu bor hon i London och släpper sitt andra album Shut up.
Och Shut up är en uppfriskande energiexplosion. För den som har följt Monica sedan starten för fem år sedan har en hel del hänt. Debutplattan Monica and the explosion kom 2007, och i begynnelsen bestod Monica and the explosion mest av Monica och en dammsugare. Men nu har hon utökat med ett kompband vilket är välbehövligt.
Med sig har hon Paul Slack från UK Subs och Rob Baylis.
Och Shut up är en platta som får det att spritta i benen om man får uttrycka det så, med en röst som rör sig i närheten av Patti Smiths och med kaxiga låttexter är Monica Welander en välbehövlig energiinjektion i den ibland alldeles för tillrättalagda musikvärlden.
Men det räcker inte bara med kaxig attityd, för att kunna göra ett bestående intryck måste man ha något mer att komma med och det har Monica and the explosion. Hon är en skicklig gitarrist och lägstanivån på Shut up är väldigt hög.
Det här är klassisk punk som tillhör den där punktiden innan allt blev kommersialiserat och tillrättalagt.
Att lämna Sverige för London har onekligen hjälp Monica Welander. Shut up känns mer genomarbetad och man kan höra tydliga engelska punkinfluenser.
TUVA KLINTHÄLL
COLOSSEUM
Colosseum Live - 05
(Ruf Records)
2/5
2005 gjorde jazz/rockgruppen Colosseum en kortare liveturné. Efter fem års mixande och trixande är nu en dubbel-cd klar. Det är omöjligt att inte jämföra materialet med något av det bästa som gjorts i genren, vilket då gruppen själv står för: dubbelplattan Colosseum Live från 1971. Våldsam frenesi, fantastiska slingor, tajt och långt.
Nysläppet är mer jazz än rock, fortfarande tajt och långt och Hiseman, Clempson och de andra förmodligen skickligare musiker än någonsin tidigare. Men tyvärr, det är för tillbakalutat och tillrättalagt. För lite bröt och för mycket pling-plong och tut-tut. Sticker ut fint gör emellertid 16 minuter långa Lost Angeles.
STEFAN FEHRM
SCHOOL OF SEVEN BELLS
Disconnect from desire
(Fulltime Hobby/Border)
2/5
School of seven bells är en trio bestående av Benjamin Curtis från Secret machines och Alejandra och Claudia Deheza, tidigare i On!air!library!. Tvillingsystrarna mötte Curtis när de tre var förband åt Interpol och School of seven bells rör sig också i närheten av postpunk-land.
Med klara, monotona röster och diskreta synthar gör de elektronisk pop lika mjuk och len som honungsmjölk. Men lättsmält är det inte för det. Jag väntar på att något ska hända och elektroniska intron lurar mig att något är på väg, men det kommer inget. Vackert drömskt, men tyvärr alltför sövande.
CECILIA ALSTERMARK
VANDAVEER
Divide & Conquer
(Bronzerat)
2/5
Mark Charles Hedinger kommer från Washington D.C. Han har kallats vår tids Nick Drake och sägs botanisera i 60-talets pre-psykelelika. Det här är han andra album och denna gång gör han en hel del snygga duetter med sin syster Rose Guerin. Fast mestadels är det ändå bara traditionell singersongwritertradition med en gnutta lo-fi. Raka, enkla melodier, vemodiga texter och en del svärta. Men det puttrar mest på och lyfter aldrigt på allvar för att jag ska bli riktigt intresserad av Vandaveer.
ANDERS TAPOLA
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
