Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Kultur & Nöje 2012-01-09 | Uppdaterad 2012-01-09
Det var en gång en kort berättelse. Den var varken tjock eller tung. Men den var populär. Så kan historien om nutidens skönlitteratur i miniformat börja. För utbudet av berättelser på Twitter och utgivna noveller i fickformat växer.
Som prenumerant av Brevnoveller kan du få en novell på posten.
Foto: Brevnoveller
Lena Hammargren är en av grundarna till förlaget Novellix.
Foto: Elnaz Baghlanian
Åsa Eklöf anser att syftet med Brevnoveller är att sprida nyskriven svensk litteratur i ett smidigt format.
I den svenska huvudstaden sitter Lena Hammargren. Hon är förlagschef och en av grundarna till Novellix som fokuserar på det lilla formatet och ger ut noveller styckvis. Förra året gav företaget ut sina första texter. Lena Hammargren fick idén när hon såg en barnbok i litet format.
– Idén kom från två håll. Jag fick syn på en pixi-bok och tyckte att det var kul att de fortfarande finns. Sedan tänkte jag, då för två år sedan, att förlagen inte riktigt vågade satsa. Det fanns novellsamlingar, men jag tyckte att det borde vara perfekt med något kort och koncist.
Och så föddes Novellix. Ordet kom även med på språkrådets nyordslista för 2011 och betyder en bok i litet format. För det var just längden och paketeringen som Lena Hammargren ville fokusera på.
–
Jag tycker att det hänger ihop med vår livsstil. Allt går snabbt, det känns som att världen har krympt med tiden, att man hoppar mellan saker. Man kan ta med sig en novell på bussen på väg till jobbet och läsa klart den på vägen dit.
Lena Hammargren anser att en av formatets styrkor är att det blir mer koncentrerat och att varje ord och varje mening måste kokas ner. Hon ser även en fördel i att det är kortare produktionstid och att det är enklare att hålla sig aktuell. Men det finns även nackdelar.
– Ibland vill man djupdyka in i en värld en längre tid så novellens styrka kan även vara dess svaghet. Men det handlar om vad man har för behov för stunden, säger Lena Hammargren.
I samma stad funderar Åsa Eklöf på varför hon anser att det korta formatet är på frammarsch. Hon är redaktionsmedlem på den ideella rörelsen Brevnoveller, som skickar ut kortare texter via brev till sina prenumeranter. Ett projekt som startade 2009 och vars syfte enligt Åsa Eklöf är att sprida nyskriven svensk litteratur i litet format.
– Jag tycker att novellen har varit i skymundan tidigare och vi vill föra fram den litteraturformen. Visa att en novell kan vara bra som den är och inte behöver vara med i en hel samling.
Och så var det det där med att det korta formatet är på frammarsch.
– Jag tror att det beror på Twitter, smarta telefoner och att det finns nya former på internet. Vi lever i ett snabbare samhälle och det kan kräva kortare läsning.
Någon som har tänkt i dessa banor är Ebba Åkerman. Hon är en av grundarna bakom Nanoismer. En nystartad nätpublikation som fokuserar på berättelser som är högst 140 tecken långa, nanoismer. Samma maxlängd som ett meddelande på Twitter.
– Det går ut på att människor ska läsa och reflektera. Det är mycket slösurfande och i stället för att se vad folk åt till lunch på Facebook eller Twitter så kan man skicka i väg en liten berättelse.
Varje vardag publiceras en ny nanoism och den person som får med sin berättelse får åtta kronor. En summa som antingen kan sparas, betalas ut eller doneras till projektet.
– Vi vill visa att vi värdesätter texten. Vi vill även skapa en bra och positiv känsla av att man själv väljer om man vill donera pengarna eller inte.
Ebba Åkerman anser att en bra nanoism skapar en bra känsla, får en att reflektera över hur det är att vara människa. En av hennes personliga favoriter är skriven av Siri Källgren.
– Den är bra för att den både har dialog och är beskrivande. Den säger så mycket om hennes livsstil.
Berättelsen lyder som följer: ”Har du någon dude? Det var dålig mottagning. Jag kollade på den bredvid mig, halvvaken och halvnaken. Nej, svarade jag, jag har ingen dude.”
– Vår förhoppning är att nanoismer blir en naturlig del av vardagen. Att exempelvis en lärare säger på en svensklektion: nu ska vi skriva en nanoism. Så att det blir ett litterärt begrepp. Att det blir något som många pysslar med.
Vi lever i ett snabbare samhälle och det kan kräva kortare läsning.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
