Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Stil 2009-11-19 | Uppdaterad 2009-11-19
Visste du att vi har en neurotisk amerikansk kemist att tacka för varmare och snyggare ben? I den här veckans Plaggets historia dissekerar vi strumpbyxans liv, från nylonets födelse till trenden med målade vader.
I början på 1930-talet värvade det amerikanska företaget DuPont kemisten Wallace Carothers med löftet om en dubblering av Harvard-lönen. Trots Carothers instabila psykiska hälsa mannen hade till exempel en cyanidampull fäst vid klockkedjan tackade han ja. Det skulle snart visa sig vara en enormt god investering för företaget såväl som hela världens kvinnor.
Carothers och hans team forskade på olika syntetiska fiber-lösningar, med utgångspunkt från polyester, som finns i väldigt många av dagens kläder. Man sökte efter något mer stabilt, och snart hade man hittat polyamiderna. Mitt i arbetet försvann dock Carothers, han hade dragit iväg och skrivit in sig på en psykiatrisk klinik. Efter några månader återvände han till arbetet på labbet och 1935 kom så upptäckten: polyamid 6-6. Nylonet.
Detta starka, silkesliknande, elastiska material skulle komma att användas till många olika saker, såsom fallskärmar, men också nylonstrumpor. Det sägs att de DuPont-anställda hade riktiga svårigheter när den kommersiella substansen skulle namnges. Ett av namnförslagen ska ha varit Duparooh en akronym för DuPont Pulls a Rabbit Out Of the Hat, ett uttryck som betyder ungefär att hitta en plötslig eller oväntad lösning på ett problem. Ett annat förslag var Wacara en sammansättning av uppfinnarens namn. Till slut enades man om Nylon, en omskrivning av det uppskattade No-Run som var för vilseledande eftersom materialet inte var tillräckligt starkt för att kallas just så.
År 1939 tillverkades så de första nylonstrumporna, och efterfrågan var enorm. Eftersom nylonet var billigare än siden och silke kunde man producera i allt högre takt, och fler kvinnor kunde köpa sig ett par. Länge var nylonstrumpbyxorna hopsydda med en söm på baksidan av benet, vilket ansågs väldigt moderiktigt samtidigt som det var förföriskt då sömmen gav benen illusionen av att vara längre och smalare. De som inte hade råd eller möjlighet att köpa sig ett par målade således dit strecket på bakbenen med en ögonbrynspenna. Även i dag säljs strumpbyxor med den klassiska linjen trots att sömnadskonsten nu klarar sig utan dess funktion.
Strumporna finns i dag i många olika varianter, mönster och färger. Från heltäckande regelrätta strumpbyxor och leggings till knästrumpor, stay-ups och steps små, små strumpor som sitter runt foten för att minska friktionen i skorna. På 70-talet översteg strumpbyxförsäljningen för första gången de vanliga strumporna, och trenden har efter det hållit i sig. Andra material än nylon är nu vanligare, såsom elastan, lycra eller bomull.
Fanny Nilsson



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA