The Band 2008-10-17 | Uppdaterad 2008-10-17
Releasefesten för senaste plattan lockade 700 pers till Växjöparken och när skivan släpptes i butik rusade den upp till albumlistans tredje plats. Växjös hårdaste rockers avslutar i dagarna en turné med Backyard Babies och man kan väl lugnt påstå att framtiden ser ljus ut. Inte konstigt att Bullet helt välförtjänt kniper åt sig silverplatsen i The Band.
Vi träffas på Musikhuset i Växjö en torsdag kväll. Det har gått några dagar sedan den där releasefesten, men bandet har inte riktigt hämtat sig än. Ena gitarristen Hampus Klang behåller solglasögonen på och skyller på ögoninflammation och killarna nästan skryter om att inte ha duschat av sig partykänslan än.
– Det var så jävla skönt och gå på scenen. Vi hade ju ingen aning om hur många som skulle komma, säger sångaren Dag "Hell" Hofer.
Det är fortfarande några dagar kvar till turnén med Backyard Babies ska inledas och än så länge vet killarna ingenting om publikresponsen och de utsålda husen. Men de känner sig redo för det steget. Med plattan i ryggen känns det som en naturlig väg att gå.
– En sån här turné är man ju lite stimmig inför, men vi är rätt redo, det känns som en självklar uppföljning, säger Gustav Hjortsjö, bandets trummis.
– Det är ju en djävla bra merit att ha den här bakgrunden som säkert kommer att föra med sig mycket, säger gitarristen Erik Almström.
– Vi är förband till Backyard Babies en vecka in i turnén, sedan byter vi, säger basisten Adam Hector med ett garv.
Och så är det att intervjua Bullet. Allvar och jönserier avlöser varandra och ibland kan det vara svårt att veta vad som är vad.
Det har gått fort men ändå inte för heavy metal-bandet som startades 2001. Hela tiden med intentionen att bli ett riktigt band. Att slå. Namnet kom Lenny Blade, ursprungsbasisten, på lagom till den första fotosessionen.
- Vi ville heta något tufft och efter ett par öl kom han på Bullet, sen fanns det inga andra alternativ, det var klockrent. Bullet är som en käftsmäll, säger Erik Almström.
Så Bullet fick det bli, och Bullet är det än i dag.
– I grund och botten är vi samma band, säger Gustav.
Men inte riktigt. 2006 slutade Lenny Blade i bandet och roddaren Adam Hector tog hans plats. En förändring till det bättre säger de själva, med ett flin.
– Adam kan ju spela bas?
Största skillnaden annars mellan då och nu?
– Största skillnaden är att vi har en buss och spelar för lite större publik nu, säger Hampus Klang.
– Och vi är djävligt mycket bättre på att spela nu. Jag kan ju stå upp och spela gitarr i dag! säger Erik Almström.
Och vi börjar prata om framgångarna så här långt, vad de beror på, alldeles bortsett från att det helt uppenbarligen finns en hel del där ute som gillar musiken.
– Det finns en helhet i bandet, säger Gustav.
– Vi lever rock'n'roll-myten hela tiden, inte bara när vi spelar. Drar man hem till hotellet direkt kan man ju spela schlager i stället, säger Dag Hofer.
Och någonstans där finns väl kärnan.
– Är man beredd att göra det fullt ut och helhjärtat tar man tag i det när det blir jobbigt, säger Gustav och Erik fyller i.
– Om man bara kört på musiken för att det var kul hade men lagt av när man fått motgångar, för musiken är det enda vi kan! Jag har undrat ibland hur det skulle vara om inte Bullet fanns. För man har ju inget annat. Det är ens identitet. Det som är true, det är Bullet, säger Erik Almström.
Tillsammans med fotografen går vi ner i källaren på Musikhuset. Här ligger Bullets replokal som de delar med Scams.
– Vi har bytt upp oss nu, säger killarna på väg ner, samtidigt som de utfärdar en allmän varning.
Och när vi tittar in i det lilla rummet är det svårt att tänka sig hur en mindre replokal skulle se ut. På alldeles för få kvadratmeter har två av Växjös största rockband just nu klämt in sina utrustningar. Där står två trumset, gitarrer, basar, mickstativ, och förstärkare och en hel del annat. Replokal? Nja. Snarare lagerlokal. Rock'n'roll så det förslår.
Och skulle Bullet-medlemmarna styra helt själva över sina liv skulle det vara rock'n'roll dygnet runt. Inga vanliga knegarjobb vid sidan av, bara kunna lira och hänga med varandra. Gemenskapen är stark och självklar. Det är svårt att skilja på reptid och privatliv. Det går i ett när man gör det man gillar mest tillsammans. Band som BWO exempelvis som hävdar att vägen till framgång är att inte umgås någonting bortsett från tiden på scen och i replokalen ger de inte mycket för.
– Så är de skitdåliga också, jag tror inte alls på det, säger Adam och Hampus hakar på:
– Det är den sämsta skiten någonsin, skriv det!
Vi kommer in på en diskussion om musik och musik. Hinner avverka Lili&Sussie och Army of lovers men är snart tillbaka i hårdrocken igen. Själva lyssnar de mest på band som Judas Priest, Accept och Eddie Meduza, vilket märks när man lyssnar på deras egen musik. Och självklart har de som mål att bli ett band att räkna med i Sverige, däruppe bland Wolf, Hardcore Superstar, Hellacopters och Backyard Babies. Själsfränder i Växjömusiken är bland andra Birdflesh (där Hampus Klang länge lirade också), repgrannarna Scams, Eviscerated och Chicks with guns.
Överhuvudtaget är det som de själv säger bara rock som gäller. Och att Växjö, Sveriges popstad 2003 blir alltmer rockstad är inte ett dugg konstigt. Tycker Bullet.
– Jag tror folk börjar tröttna på snedluggar och rock är djävligt tacksamt att lyssna på, säger Erik.
– Det måste vara 100 gånger roligare att spela heavy metal, jag tror vi är stoltare över det vi gör än de som spelar pop, tycker Hofer.
– De är ju så djävla lessna hela tiden, jag tror folk tröttnar på det, säger Adam.
Heavy metal, däremot, det tröttnar man aldrig på. Och Bullet har tänkt hålla på länge än. Bulletbussen de normalt rullar runt med till och från spelningarna fick stanna hemma när Europaäventyret började. Men senare i höst och till våren väntar en ny turné. En egen turné och då är bussen självklar.
– Vi ska spela i alla ställen som är värda att spela i.
Att varva egna turnéer med turnéer som förband till andra, som Sabaton 2006 och Backyards nu är bara bra för karriären resonerar man. För varje gång de är ute och spelar blir det där huvudbandet större och större och dagen kommer närmare och närmare när det är Bullet som är dragplåstret och de där andra bara med som uppvärmare. Sju år efter starten står Bullet större, starkare och bättre än någonsin.
Med de nya låtarna och rutinerad tajthet live är de redo att ta ytterligare ett kliv uppåt i karriären. De har sedan länge massor av fans i Tyskland och att publiken gillar vad hör är tydligt när Bullet bloggar från den pågående turnén på smp.se
– De nya låtarna är lätta att snappa upp för publiken, säger Erik.
Om de ångrar någonting så här långt?
– Ingenting. Vi har gjort allting rätt, säger Gustav.
Och än har de bara börjat. Titeln från första skivan är fortfarande ett motto för bandet.
They are Heading for the top.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA