måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
The Band 2008-09-05 | Uppdaterad 2008-09-05
Det började hemma i Alvesta och höll på att sluta på Ikea i Singapore. Men Tribe Vibes fick tillbaka lusten. I dag spelar de när någon frågar och i The Band-tävlingen hamnar reggaebande från mörka Småland på sjätte plats.
Medlemmar: Lalle Hedstig (sång, gitarr), Per-Anders Säll-Andersson (trummor), Eddie Freij (klaviatur), Emidio Afram (gitarr) och Henrik Berglund (bas). Mellan 1991 och 1997 också Ida Mlowe (kör), Lena Gustavsson (kör), Anders Laag (gitarr) och Johan Jansson (percussion).
Era: 1988-
Genre: Reggae
Från: Alvesta/Växjö
Tribe Vibes i korthet: Tribe Vibes startade för att det inte fanns någon svensk reggae, så de fick göra den själva. Med partyklassiker som Jammin' til the morning light och Caribbean club snart ett av de mest anlitade banden i Växjötrakten. De nådde även utanför länet, som till Vattenfestivalen, Hultsfredsfestivalen och ända till Sydostasien och låg länge på topplistan på latinamerikanska MTV. 1992 gav de ut en egen ep, med förlagskontrakt på EMI, och 1996 fullängdsskivan M. I dag repar de in nya låtar på svenska och spelar så ofta de kommer åt.
Lyssna på: Nya låten Langarmetodik på Tribe Vibes hemsida www.tribevibes.se
De trillar in en efter en till replokalen i Alvesta. Kaffebryggaren får jobba dubbla skift. Det är gliringar, skratt, det ena bandminnet föder den andra och det finns några att ta av. Numer träffas bandet varje vecka för att repa gamla låtar och spela in nya
– Vi har ett behov av att hålla skutan flytande, säger de.
– De sista sex åren har vi velat ta tag i det igen. Och det är där vi är i dag. Vi tar tag i det. Det ploppar upp små alster då och då, säger Eddie Frej.
Kärleken till reggaens baktakt är lika stark även om drivkraften att lyckas kanske inte finns där på samma sätt längre. Tribe Vibes fem originalmedlemmar har vuxit upp, skaffat barn och jobb och kanske blivit lite bekväma av sig. Det kan vara skönt att bara träffas och lira lite, utan att drömma om det stora genombrottet.
– Man satsar inte på att bli nån djävla världsstjärna nu, säger Henrik Berglund.
Annat var det i början. Bröderna Per-Anders Säll-Andersson och Lalle Hedstig drog ihop polarna Henrik, Eddie och Emidio Afram (Midde), samlade ihop sina musikaliska referenser av ska, funk, hiphop och reggae och sina drömmar om en karriär à la Wailers. Men fem personer räcker inte långt så Tribe Vibes växte, från fem medlemmar till elva, med körtjejer och hela baletten.
– Elva man och en buss, säger Henrik med ett skratt.
– De som inte tillhörde bandet förstod inte vad vi pratade om. Våra flickvänner följde med en gång, sedan orkade de inte mer, säger PA.
Tribe Vibes etablerade sig snabbt som det största (ja, enda) reggaebandet i trakten.
– Det är nog många som upplevt reggae live för första gången på en av våra konserter, säger Midde.
Bandet fick rykte om sig att vara ett fantastiskt liveband och hade massor av spelningar på helgerna runtom i landet. Men i Växjö har de alltid varit lite vid sidan av, de var aldrig med i gänget av alla band som delade replokal och medlemmar med varandra.
– Vi var lite äldre och nästan etablerade, minns Lalle.
Tribe Vibes har gått sin egen väg. Svalt reggaemusiken med hull och hår, men slopat hela rastafarigrejen. Gått in för hela gördetsjälv-kulturen genom att inte bara skriva och spela låtar, utan även rodda, fixa ljud, köra bussen, fixa spelningar, sköta marknadsföringen… allt.
– Vi hade haft nytta av en manager, säger PA.
– Men det är kul att se hur långt man kan komma genom att göra allt själva, kontrar Lalle.
Deras låtar finns med på reggaesamlingar som är utgivna i 25 länder och spelas på radion även i länder som Brasilien och Chile, men i Sverige lyckades de aldrig etablera sig riktigt på listorna . Killarna beskriver frustrationen i att spela på festivaler och konsertkvällar med band som Atomic Swing och Cardigans och se alla andra breaka utom just de.
Men kanske fanns också en oro för vad en succé skulle innebära.
– Det fanns en viss rädsla, vissa av oss ville slå igenom, andra inte, säger Lalle.
Skivbolagssnubbar som Peter Swartling, Daniel Breitholtz och Ola Håkansson ville splittra bandet och satsa enbart på Lalle och tjejerna, men det blev aldrig aktuellt.
– Ingen av oss är lysande stjärnor i oss själva, i reggaen är det helheten som får det att svänga, säger Eddie.
1996 tröt orken för bandet. Killarna beskriver det som om luften gick ur dem. Ett planerat skivsläpp blev aldrig det crescendo man hoppats på. Hela bandet åkte ner till Singapore för att spela under invigningen av ett nytt Ikea-varuhus men egentligen var alla överens om att det inte fanns någon glädje kvar längre.
– Det är ett jävla luffarliv. Vi har levt rockmyten fullt ut, det är tur att vi bara turnerade på helgerna, annars hade vi supit ihjäl oss, säger de om de mest intensiva åren.
Några år senare tog de fem i den innersta kärnan upp tråden igen. Gemenskapen var för stark.
– I tio års tid hade vi inget socialt liv utanför bandet. Det blev tomt när det tog slut.
Nu spelar Tribe Vibes när någon ringer och frågar efter dem. En helt ny låt finns att lyssna på deras hemsida och fler ska det bli. De är åter ett reggaeband på fem personer. Egentligen i minsta laget, men det går.
Och i dag finns en ny generation i publiken. Fansen från förr har barn i tonåren som hittar Tribe Vibes i skivhyllan och faller för baktakten och texterna även de. En av anledningarna till sjätteplatsen i The Band kanske.
– Det är roligt att få credden nu. Den eventuella mytbildning som finns om oss beror nog på att vi hållit en låg privat profil. Vi går inte omkring som Jepson på stan, säger Lalle.
Och det där med att lyckas är ju hur som helst en värderingsfråga.
– Jag känner ingen bitterhet för egen del. Vi har ändå lyckats hålla ihop i 20 år, säger Lalle.
– Och det är nog få förunnat att ha så roligt som vi har haft, säger Eddie och tar en kopp kaffe till.
Ja det var länge sedan jag såg er live. Jag tror det var 1992. Ni spelade för Roadhouse i Älmhult. Jag var där och diggade i första ledet. Ett enormt bra uppträdande vad jag kan minnas. Sedan dess har jag hört väldigt lite från er. Roligt att ni inte lagt musiken på hyllan helt. Flaggan i topp. Många vill säkert se och höra er igen.
ja, man minns när man var i tonåren och tyckte att ni var skitbra!Håller med Lennart, kul att ni håller på än med er musik :)
Visste inte att coverband kunde vara med in det här spektaklet..
Har man spelat in en EP, ett album samt ett antal singlar med egna låtar så vet jag inte om det kan kallas coverband...Live spelar alla artister numera covers blandat med eget material.. Häpp!
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
