Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
The Band 2008-08-15 | Uppdaterad 2008-08-15
Kronobergs första popband dök upp samtidigt med Beatles, har spelat på Mallorca, la ner 1970 för att ta upp facklan igen trettio år senare och är nu fortfarande i full gång. Möt männen på niondeplats i The band-tävlingen, Crossfires.
Medlemmar: Christer Berglind (bas), Kennert Andersson (keyboards), Arne Eliasson (trummor och percussion), Alf Fritzson (trummor och percussion), Robin Svensson (gitarr), Trygge Ericson (gitarr). Alla sjunger.
Era: 1963–1970, 2000–
Genre: 60-talspop i Beatles anda
Från: Växjö
Crossfires i korthet:
I början av 1960-talet fanns banden Crossfires och Sheltons i Växjö. Crossfires blev störst, och kom långt i Sveriges radios tävlingar både 1965 och 1967. Bandet spelade andras material men gjorde också en del egna låtar. 1970 la de av för att lumpen och andra saker drog men de återuppstod 1999 och har nu återkommande sextiotalsfester.
I det nästan fallfärdiga huset i Bergsnäs repar de tillsammans med en mängd andra. Längst in i huset har de en illande blå replokal som de delar med ett annat band.
–Men vi är aldrig här samtidigt, så det är bra. Vi stör inte varandra, berättar Tryggve Ericson.
Han är en av dem som var med och grundade Crossfires från början, där i Lammhult, i början av 1960-talet. Och det är det vi ska prata om nu, om hur allting började då 1962 med Lars-Everts orkester. Och hur det fortsatte sedan, och hur det kan komma sig att de efter trettio år kände lusten att spela igen. Och självklart blir det en del snack om musiken då och nu, och skillnaden i musiklivet, när nästan varje liten ort hade ett gäng egna dansband.
Crossfires sex medlemmar bor på olika ställen i landet. Men varje måndag möts de upp i Bergsnäs och repar.
Och när vi slår oss ner i ett av de fallfärdiga rummen, som alla kallar salongen märks det att de har spelat ihop nästan alltid. Kring en låda med minnessaker samlas alla och droppar minnen och anekdoter till varandra i ett kör. Det är lite svårt att hänga med ibland och pennan går i ett.
Tryggve tar täten men alla flikar in grejer hela tiden.
Det blir snack om olika konstellationer, dansband i Lessebo, spelningar i Ljungby och vilka som egentligen var med då, när de spelade i Opp å poppa.
Allt började i Lammhult 1962 med Lars-Everts orkester. Robin Svensson och Tryggve
var båda med i dansbandet, mest av en slump. Det var ett udda band med både trumpet och dragspel.
–Det var så på den tiden, det instrument man hade fick man spela på, berättar Robin.
Lars-Everts var de båda med i ett tag, och berättar livfullt om när Tryggve fick sjunga Elvis-låtar under ett uppträdande på Folkets hus i Lammhult. Och det var där någonstans det började. Dansband var det som var grejen då i början av 1960-talet, om man ville lira. Men Tryggve och Robin ville egentligen andra saker. Lars-Everts var inte hetaste hett just då tyckte de unga männen, och när bandets två andra medlemmar, Lars och Evert berättade att de var tvungna att rycka in så såg de andra två sin chans.
–Vi knöt händerna i fickan av glädje, nu kunde vi äntligen börja spela den musik vi ville, berättar Tryggve.
Och det som gällde var grejer som Animals och sedermera Beatles. Att Crossfires fick så mycket regional, och till viss del nationell uppmärksamhet tror de beror på att de dök upp i precis samma veva som Beatles. Crossfires hade en stor fanbase, till och med en egen fanclub som gjorde nyhetsbrev och följde bandet vart än de gick. Det fanns ett uppdämt behov av idoler, och så även i Kronobergs län, och det var där Crossfires kom in i bilden. När Lars-Everts försvann i faggorna tog det inte lång tid att ordna en bandkonstellation.
–Jag fick tag i Kennert Andersson, jag hörde talas om en kille som spelade orgel på skoldanser i Alvesta. Och när jag träffade honom en gång på Tyrolen frågade jag honom om han ville vara med, berättar Tryggve.
–Ja, jag blev chockad, minns Kennert.
–Jag hade mest spelat på min farmors tramporgel.
När väl den sättningen var under kontroll gick det ganska snabbt. Crossfires fick spela på skoldanser, på ungdomsgården Uncan, och på folkparker och olika platser runtom i länet. Det blev också besök i Lund tillsammans med större band som Hep Stars.
Medlemmarna ändrades lite med tiden, det skulle ryckas in i lumpen och andra band lockade med sin uppmärksamhet. Men de som utgör Crossfires i dag är de som var kärnan, då när det begav sig.
Det riktiga genombrottet kom när de 1965 deltog i Sveriges radios twistbandstävling. Tillsammans med trettiofem andra band fick de spela inför en jury i Folkets hus i Växjö. De gjorde det mest som en kul grej, och sedan fick de läsa att de gått vidare, i tidningen.
–Vi blev ju helt chockade.
Hela vägen till vinst gick det inte, utan åkte ut ur tävlingen vid rik
ssemifinalen i Göteborg.
Men detta gjorde att bandet fick fler och fler spelningar och 1965 spelade de in en ep, i Arabyskolans aula.
–Vi fick ju inte börja spela in förrän alla hade slutat för dagen, så vi spelade in där i aulan på nätterna, och blev nog klara tills skolan började igen på morgonen, berättar Arne Eliasson.
Skivan trycktes i Stockholm, kom ut före jul 1965 och såldes på Carlessons skivaffär i Växjö. Där fansen stod på rad och väntade på att få köpa.
–Det var en helt annan tid då, musiken hade genomslag på ett annat sätt då än nu,
säger Alf Fritzson.
–Den skivan är värd 1000 kronor i dag, säger Tryggve inte utan stolthet i rösten.
Men efter skivor och tävlingar gick bandet så småningom i stå. Andra saker kallade och från 1970 till 1999 var det stillastående. Men 1999 återförenades de tillfälligt för en spelning på en lokalbandsgala i Växjö.
–Efter det fick vi blodad tand, och sedan har det rullat på, säger Christer Berglind.
Så sedan 2000 tränar de troget varje vecka och har ordnat 1960-talsfester på Musikhuset, och i morgon ordnar de tillsammans med ett annat gammalt Växjöband, Bramblers, numera Zoppa en musikfest i Gemla.
–Det är väldigt roligt, vi märker ju att det är ett sug bland många som lyssnade på oss att komma och lyssna, säger Tryggve.
–Fast jag förstår inte att vi har kommit så långt i tävlingen ändå, skrattar Robin.
–De flesta av våra fans har knappt en mobiltelefon.
Mobiltelefon eller ej, många röster fick de och när vi lämnar skruttiga huset i Bergsnäs finns det en känsla kvar av att Crossfires kommer lira i många år till.
Tuva Klinthäll
tuva.klinthall@smp.se
Telefon: 0470-77 05 26
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
