Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
The Band 2008-02-15 | Uppdaterad 2008-04-11
I dag går nomineringstiden ut till Galejs tävling The Band. I väntan på att röstningen drar igång vilar vi inte på lagrarna utan passar på att lyfta fram en rad rockhistoriska platser i länet. Där band fötts, halsar skrikits hesa och par bildats. Först ut: Uffes källare.
Uffes källare på Sandgärdsgatan vid domkyrkan i Växjö har blivit en institution. Själv har Ulf Ekerot huserat här i 30 år. Han bor i lägenheten ovanför och började med keramikverkstad i källaren 1978, fortsatte med skivaffär och sedan kom ett gäng musikintresserade gymnasieelever in i bilden. Det var hösten 1989 och föreningen Café Kristina bildades. Idén var att ordna konserter och fikakvällar och kulturevenemang med allt från film till teater. Första officiella konserten var i mars 1990 med hajpade indiebandet TV Pop Crisis, eller Easy som de precis bytte namn till.
– Men vi körde faktiskt tre provspelningar först, så de som skrev först på väggen var Obducenterna. Som blev Rövbajs sen, berättar Uffe på vår tur i källaren.
Skrev på väggen, ja. Redan från början bestämdes att alla som spelade i källaren skulle få skriva sitt namn på väggen. I dag är källaren helt fullklottrad med namn. Runt 600 stycken, tror Uffe. Och det blir fler hela tiden.
Café Kristina fick till att börja med inga bidrag från kommunen, så ekonomin var ytterst begränsad.
– Det var Uffe som med sina kontakter gjorde att vi kunde få bra band för nästan ingenting, säger Arlette Brorsson-Kaiser, föreningens första ordförande.
– Vi hade aldrig råd med hotell. Banden bodde hemma hos mig och min mamma på Raskens väg på Teleborg, på madrasser i vardagsrummet.
På toaletten lade hon en gästbok där band som This Perfect Day, William, 22 Pistepirkko och Mega City Four skrivit hälsningar.
– Mega City Four hade varit ute på en lång turné i hela Europa och kom hem till min mamma och fick hembryggt vin och scones. De tyckte att det var skithäftigt!
Arlette brukade ta banden på en liten pensionärsrundtur till Teleborg slott och vattentornet. 22 Pistepirkko blev så fascinerade av ekot att de stod hela natten och spelade in ljud där.
I november 1991 spelade The Ark för första gången i källaren. Men de nöjde sig inte, berättar Arlette.
– De ville spela hela tiden. Till slut skojade jag och sa till dem ”ja, om ni städar efteråt”.
Kulturföreningen Kristina, som Café Kristina sedan bytte namn till, flyttade ut hösten 1993 och öppnade Elvagården 1994. Men i källaren fortsatte kulturen att blomstra. Uffe döpte om stället till Café Stina efter sin katt.
Trots att källaren är så liten har stora namn varit här. En blandning av att de spelade här tidigt i karriären (Kent 1994) och en välvillig inställning från banden till Uffes källare - ”där måste vi spela när vi kommer till Sverige!” (Moutain Goats).
En som minns Kentspelningen i mars 1994, över ett år innan de släppte sin debutskiva, är Leia Gärtner. Hon sjöng i riot grrrl-bandet Babecore som var förband den kvällen.
– Jag minns mest att jag tror att det var fler som var och kollade på oss än på Kent. Men ändå förstod man att de skulle nog bli något stort redan då. Och vi fick faktiskt följa med dem till Stockholm efteråt och spela med dem på Tre backar.
Så småningom inledde Uffe ett samarbete med kommunen och döpte om sitt ställe till Uffes källare och det blev både galleri och konsertställe på samma gång. Här ordnas numera hårdrockskonserter av föreningen Garf och det senaste tillskottet är Hej då Leo, som håller i Popaholickvällar med popkonserter och indiediskon. I Uffes källare hölls också den första omgången av lokalbandstävlingen Basement.
Och redan nu på lördag är det spelning på Uffes. Det är Uffe själv som tillsammans med Tobias Karlström drar igång en klubb och första bandet på scen är Tingsrydsrockabillycombon Chick Jaylors.
– Det är det som är det roliga med Uffes. Det lever fortfarande, det händer saker hela tiden. Därför är det inte så nostalgiskt att komma dit. Det är värre att gå upp till Elvagården, där det är it-studio nu, säger Louise Nygren, som arbetat med Kristina sedan 1991.
Finns det då någon speciell själ i källaren?
– Ja. Det gör väl det. Det är få ställen där man kommer så nära sin publik som här. Scenen är liten och det finns egentligen inget backstage. Jag skulle vilja säga att det är få ställen som kan slå källaren i betydelse. Som Barbarella, där spelade många kända band, men det har aldrig betytt så mycket för de lokala banden, säger Uffe.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA