Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
The Band 2008-03-20 | Uppdaterad 2008-04-11
Det verkar vara något med grå betongbyggnader i Växjö. Ofta är det där den stora rocken har skapats och de galnaste grejerna hänt. Norregårdskolans gympasal är en sådan. Under hela 1980-talet fylldes den med Maratonrock.
I dag har Rockhistoriska platser nått fram till Norregårdskolan, en av Växjös 70-talshögstadieskolor. Nu är det inte riktigt vilken skola som helst. Här har många av Växjös musiker tagit sina första ackord och ännu fler musikintresserade ungdomar sett de hetaste konserterna.
Bakgrunden stavas Norregårds musikkommitté, NMK, och var en del av fritidsgården. Kommittén startade 1978 och handlade från början om att skapa replokaler åt ett antal band. Band vill ju spela förstås, så snart började det ordnas konserter. Första Maratonrocken – en hel lördagskväll med massor av lokala band – hölls 1980 och Micke Ringdahl, som just hade börjat repa med sitt band Nonsens på Norregård, minns:
– Vi släpade alla grejer till gympasalen och byggde en scen av en miljard lastpallar. Sen körde vi bara.
NMK startade precis samtidigt som punkvågen. Banden som spelade på galorna hette bland annat Helikoptern kräks, Gren, Viggos elektriska, Kåmejnis kallsonger, Nonsens och Förlust.
– Det var väldigt mycket punkattityd över det hela, vi kan göra det själva. De första Maratonrocken var så fantastiskt roliga, så opretentiösa. Banden spelade för fralla och läsk. Jag gillar det, när det var anarkistiskt och enkelt, sen blev det som med allt annat, det blev allvarligare för varje år, säger Anders Laag, bandkollega till Micke Ringdahl i Nonsens, och kanske mer känd under smeknamnet Rutan. Båda har varit med sedan Maratonrock nummer ett, och jobbat på fritidsgården som fritidsledare och gitarrlärare. Micke Ringdahl är nu på Musikhuset och Anders Laag producent på SVT.
I ett annars ganska så livefattigt Växjö blev Maratonrocken i april varje år den stora grejen. Runt 400 personer brukade dyka upp till lördagskvällen som var späckad med rock'n'roll. Med tiden bokades det in större band utifrån, och med det kom också en del problem. Anders Laag jobbade på Maratonrocken 1985 då Stockholmspunkbandet Under Ika headlajnade. Den annars ganska skötsamma Maratonrocksstämningen blev närmast hotfull.
– De var berusade och visade könsorganen på scenen. De betedde sig illa mot publiken och vi kände efteråt att vi inte ville betala hela deras gage.
Det blev skriverier i tidningarna och kommunjuristerna fick kopplas in. Under Ika ville ha ut sitt gage men Anders Laag minns att det blev någon form av förlikning.
– Det var jobbigt. Det var en del såna band, såna som var "nästan kända", som betedde sig illa.
1989 spelade Electric Boys, ett band som då plötsligt blivit superheta. Sedan gick ridån ner för Maratonrocken 1990, med det klassiska Lundarock'n'rollbandet The Sinners på scen. Med en Sven Köhler och dubbelmarackas kan man inte säga annat än att Maratonrocken gick i graven med flaggan i topp.
Musikverksamheten fortsatte på Norregård. Micke Ringdahl minns att de stora neddragningarnas tid, 1992, faktiskt innebar ett uppsving just för musiken. Fritidsgården fick sämre öppettider, men däremot en renodlad musikinriktning, och ny utrustning fick köpas in. Nu kom eran då många Växjömusiker, som i dag låter höra om sig, repade på Norregård. Micke Ringdahl minns särskilt Kristofer "Stoffe" Östergren.
– Det är lite häftigt. Vi träffades i Åre för några år sen, jag skulle åka skidor och de skulle spela med Melody Club. Så sa Stoffe ”Kommer du ihåg när vi satt på glassboxen på Norregård och du lärde mig de första ackorden”? Först åkte han bara skateboard, och jag tyckte att det var synd, Stoffe hade rocklooken ... Så till slut fick jag lära honom C, F och G i Twist and shout. Sen gjorde han massor av låtar från de ackorden.
2001 flyttade sedan musikverksamheten definitivt över till det då nyöppnade Musikhuset, a k a Bergendahlska gården.
Också det en rejäl betongkloss värd en egen historia. Men det får vi återkomma till.
Micke Ringdahl i fritidsgården. Här stod glassboxen där Melody Club-Stoffe lärde sig sina första ackord.
Kul att ni uppmärksammar Micke äntligen, han har gjort så extremt mycket för växjös musikliv.
Annars brukar man ju bara höra om hur mycket Uffe kruka i källaren har gjort för musiken i Växjö, men han håller ju bara sin källare öppen mot betalning och har inte uppdaterat vare sej ljus eller ljud sedan hedenhös tid.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA