Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Hotellet är utbyggt sedan 1970-talet, men troligtvis var det i den här längan Lizzy, Pistols och de andra bodde.
The Band 2008-03-07 | Uppdaterad 2008-04-11
Det är en oansenlig, grå hotellänga i utkanten av stan. Här trängs i dag stormarknad efter stormarknad. Men på 1970-talet var Scandic hotell på Hejaregatan det hetaste plejset i Växjö efter midnatt.
I poolen på Esso motorhotell, som det hette då, hölls det fest i stort sett varje helg, som Leif Lundgren minns det. Han ägde diskoteket Barbarella, dit alla stora brittiska band kom och spelade. Bella låg bara ett stenkast därifrån. En kombination av att hotellet låg nära och att konsertarrangören EMA Telstar hade kontrakt med dem gjorde att alla artister bodde där. Och att hotellet hade en osedvanligt trevlig attityd mot artisterna.
– Vi fick aldrig några klagomål från hotellet, säger Leif Lundgren.
Och Marita Gustafsson och Karin Andreasson, som jobbat på hotellet sedan tidigt 1970-tal, minns inte heller några jobbiga incidenter.
– Det var spritflaskor och cigaretter, det var ju fest, men man var aldrig rädd. Det var en annan tid, säger Marita.
De minns att det hängde fullt med folk utanför hotellet varje gång ett band kom dit och bodde.
– Det var ju hysteri. På ett annat sätt än i dag, säger Karin.
Kanske är vi inte lika lättimponerade nu för tiden. Dessutom var stan så mycket mindre då. Plus att vi faktiskt inte har stora band i samma klass som Sex Pistols, Thin Lizzy eller AC/DC på besök så ofta.
Marita och Karin minns att alla artister var väldigt trevliga och tillmötesgående. Men de kan inte skilja dem från varandra. De var bara en del av vardagen då på 1970-talet. Men en sak minns Marita. Hur Sex Pistols rum såg ut när de åkt därifrån.
– Det såg för jäkligt ut. Det var fjädrar över hela rummet, så vi fick beställa extra städning. De hade tydligen haft kuddkrig, säger Marita.
Men för att vara ett band som det utfärdades totalvarning för får man väl säga att ett kuddkrig känns ganska oskyldigt.
(Marita och Karin minns också Clabbe, som brukade vara i Växjö och dj:a och också spela ihop med B
j
örn Skifs. En gång var han där vid lucia.
– Så han tog en ljuskrona och sa att lussa kan väl jag göra, och gick runt i alla hotellrummen och sjöng, säger Marita.)
Leif Lundgren minns att festerna brukade börja på Bella och fortsätta uppe på hotellet.
– Även om alla i bandet inte var sugna på fest var det alltid några som var det.
Och de följdes alltid av en lång svans av imponerade killar och intresserade tjejer.
– Det var många som var attraherade av engelska rockstjärnor. Och hotellet hade en pool i sin relaxavdelning, det var nog tricket... Festerna tog oftast inte slut förrän på förmiddagen.
Men det var ingen som drog ner till stan?
– Aldrig. Det fanns ju inget att göra där, säger Leif.
En som var med på en klassisk efterfest var Jan-Olov Anderssson, i dag filmrecensent och tv-krönikör på Aftonbladet. Han var på Thin Lizzys spelning den 30 september 1976.
– Jag bodde i Linköping, och vi var fyra-fem killar som var besatta av Thin Lizzy. Vi tog med oss lite kompisar, vi var nog 25 stycken som åkte ner i fem bilar.
De tog in på Esso motorhotell, "en efterapning av ett amerikanskt förortsmotell", minns Jan-Olov. Och när de kom dit stod det en engelskregistrerad van på parkeringen.
– Vi tänkte, wow, det kanske är Thin Lizzy! Och så gick vi in och i matsalen satt de. Vi gick fram och pratade med dem. Det var deras första utlandsturné och de verkade undra lite ”var fan har vi hamnat, ute på vischan”. Så de bjöd in oss att äta och dricka med dem innan de stack till spelningen.
Stort, förstås, för ett gäng 20-åringar som fick träffa sina största idoler. Och större blev det. Spelningen var fantastisk, minns Jan-Olov.
– Det var inte så många som var där för att se Thin Lizzy, mer för att supa och ragga, men de blev nog positivt överraskade. Vi stod längst fram och skrek och Thin Lizzy tillägnade The Rocker till ”our Swedish fans from Linkoping”. Sedan följde vi med dem tillbaka till hotellet och hade efterfest till fem-sex på morgonen.
Var det stökigt?
– Nej, det var bara trevligt. Vi hade en tävling om vem som kunde dricka mest whisky, och den vann Phil Lynott överlägset. Vi skulle dricka direkt ur flaskan och han satte den direkt till munnen och ramlade bakåt och satte säkert i sig 15-20 centiliter.
Vann man något?
– Nej, det var nog bara statusen. Om man kan kalla det det.
Var det en stor kväll?
– Absolut! Det var enormt stort att träffa sitt absoluta favoritband. Det är ett minne för livet.
Sedan blev Jan-Olov journalist och träffade Thin Lizzy i jobbet ett antal gånger. Men den magiska kvällen och natten på Esso motorhotell är i en klass för sig, och Jan-Olov och hans vänner håller gärna minnet vid liv.
– Vi är ju tre-fyra killar som fortfarande håller ihop. Vi lagar middag och framåt midnatt kör vi alltid lite Lizzyskivor och spelar låtsasgitarrer.
Marita Gustafsson och Karin Andreasson mötte många rockstars på Esso motorhotell, numera Scandic hotell.
Ja vad ska man säga? Bästa artiklen någonsin i SMP och vilken historia av Jan-Olof.
Helt sanslöst bra.
Man blir ju bara glad av att läsa detta om och om igen.
MVH Peter
Hej igen.
En liten rättelse är ju att spelningen ägde rum den 18 Oktober 1975 och inte 30 September 1976 då Lizzy spelade på Konserthuset i Stockholm
MVH Peter
www.thinlizzyguide.com



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA