Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
kondoleanser
På Ljungbergmuseet skrev besökare i kondoleansboken om sina känslor inför Sven Ljungbergs död. foto: olof elfverson
Kultur & Nöje 2010-08-02 | Uppdaterad 2010-08-02
Det blir tomt på Ljungbergmuseet nu när Sven Ljungberg inte kommer in och dricker kaffe varje dag. Han var inte bara en stor konstnär – Ljungberg och Ljungby hörde samman som ler och långhalm.
Rolf Andersson från Ljungbergmuseets vänner visar Ljungbergs målningar.
Den blå kuren. I den satt han och målade när han skildrade byggarbetares arbete i Ljungby.
”Tack för att du tog Italien till Sverige” har en besökare skrivit i kondoleansboken som ligger framme på museet. Snart ska också de nya Italienmålningarna hängas upp, men de har just anlänt från Italien och knappt hunnit torka än.
Här inne är det lugnt och tyst. Förvisso ingen ovanlig stämning på ett museum, men vänföreningen och personalen upplever den som dämpad i dag. De har träffat Sven Ljungberg dagligen i många år och kommer att sakna kaffestunderna och alla givande samtal de har haft med honom. De är överens om att det som är speciellt med Ljungberg är hur han skildrade Ljungby. Men också hans personlighet och att han var kontroversiell.
– Han var bygdens store son, det är ingen tvekan om den saken, säger Birgitta Schweitz, ordförande i Ljungbergmuseets vänförening.
– Han sa det som många tyckte och tänkte men inte vågade säga, säger Sandra Zacheusson Lindeberg som arbetar på museet.
Hon är egentligen föräldraledig men tyckte det kändes bäst att vara på museet nu.
Rolf Andersson från vänföreningen går omkring bland museets målningar. Han undrar vem han nu ska vända sig till med sina frågor, för Ljungberg hade koll på allt som hänt i Ljungby och dess invånare. Trots att han inte var någon vidare social person.
– Ingen blir profet i sin egen stad men alla visste vem Sven Ljungberg var, säger Rolf Andersson. Han var en arg gubbe. Han hade alltid sin åsikt och den vek han inte på.
Rolf Anderssons beskriver Ljungberg som lite konservativ – han var emot förändringar. Rolf stannar vid en målning som är ett exempel på ”protestmålaren” Ljungberg.
– Det var väl på 60-talet. Allt skulle rivas i Ljungby och Sven kunde inte förlika sig med nymodigheterna. De passade på att riva allén av träd på Kungsgatan när Sven var borta.
På tavlan har Ljungberg målat stubbarna efter träden och ovanpå dem har han placerat politikernas kroppar och hundar som kissar på dem. I en lyktstolpe hänger stadsarkitekten.
– Sven sa att ’jag ville inte ta livet av honom så jag satte repet under armarna’. Han hade enorm humor.
På samma gång som han var emot förändringar, var han i många fall före sin tid. Rolf berättar att Sven Ljungbergs nya käpphäst var att bekämpa mördarsniglar.
– Han slog tidigt larm till jordbruksministern, att det här skulle skapa problem inom jordbruket. Och det har det ju gjort nu med förgiftade kreatur.
Ljungberg älskade verkligen sin hemstad Ljungby, säger Rolf Andersson. Det är också det som museibesökaren Kristina Sundell har fastnat för hos konstnären.
– ? Han har haft otrolig betydelse för bygden. Det är kul att han hade bra jobb i Stockholm men ändå sökte sig tillbaka hit. Han gjorde det han ville och inte det som förväntades av honom.
I höst är en jubileumsutställning planerad eftersom museet fyller 20 år. Det är möjligt att den får en annan inriktning nu men på vilket sätt är inte planerat ännu.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
