• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Veckans skivor 100804

Kultur & Nöje 2010-08-04 | Uppdaterad 2010-08-04

ARCADE FIRE

The Suburbs

4/5 (Sonovox/ Universal)

Arcade Fires fenomenala genombrott för sex år sedan ledde inte bara till en jättehajp av en i övrigt ganska medioker kanadensisk indiepopscen. Allvarligaste bieffekten var att alla plötsligt tog till så storvulna gester. Den mest bagatellartade trudelutt skulle orkestreras som vore den ett rekviem över mänskligheten.

Arcade Fire visar på sitt tredje album en relativ måttfullhet. Visst finns här övertydligt sentimentala stråkar, crescendon och andra dramatiska knep. Men de känns oftast motiverade, uppbackade av en känslomässig laddning i musik och text. Och det rockar också. Ready to start, Rococo och Empty room visar att det går att veva med armarna och svänga på häcken även i spets och tyll.

"2009, 2010, wanna make a record of how I felt then", sjunger Win Butler i Month of May, som paradoxalt nog är albumets mest aparta låt, en punkig syntboogie. I övrigt gör blandningen mellan kammarpop, postpunk och syntpop The Suburb till ett väldigt tidstypiskt album. Pretentiöst? Visst. Trogen sin eklekticism har Arcade Fire ändå åstadkommit ett sammanhållet verk där man utvecklat sina bästa sidor.

Efter två så starka album som Funeral och Neon Bible hade en viss idétorka eller återanvändning varit förståelig. Men The Suburbs 16 låtar är överlag starkare och direktare än föregångarens, som mer förlitade sig på stämningar. Och trots att temat är nostalgiskt andas Arcade Fires nya album mer lust och tillförsikt än någonsin.
BO STRÖBERG

WAVVES

King of The Beach

(Bella Union)

3/5

Noicerockarna från San Diego debuterade med självbetitlade Wavves häromåret, sedan kom Wavvves förra sommaren. Skramligt och speedat var det hur som helst. Nu har Nathan Williams tydligen tröttnat på skramlet. För King of The Beach är betydligt mer lättlyssnad och melodisk. Nerven finns förvisso kvar och de febriga sommarvibrationerna. Men nu är det ännu mer Ronettes-doande och surfpop i Beach Boys anda, fast aningen mer skruvat och röjigt förstås. Perfekt sommarmusik.

ANDERS TAPOLA

PETTER BERNDALEN

Rhythm of Sweden part 1

(PLAYING WITH MUSIC)

2/5

Ett 40 minuter långt trumsolo, baserat på svensk folkmusik. Fiolens språk har översatts till slagverkets och det är ju en idé som är spännande. Men man måste förmodligen vara mer bevandrad i trumspel än jag är för att kunna uppskatta finesserna i den här musiken. Det hjälper inte att det på skivans omslag talas om att det först är Den blomstertid nu kommer som hackas fram i enbart rytmer och att denna psalm sedan följs av bland annat Blekingepolskan, Orsa gamla brudmarsch och Polska efter Jämt-Olle. Berndalens slagverk blir inte heller mer fullödigt bara för att han kan stoppas in i facket för nutida musik. Något slags melodibärande instrument saknas här.

PO ÅSTRAND

Lyssna hellre på: Slagverksensemblen Kroumata.

MYSTERY JETS

Serotonin

(Rough Trade/Border)

3/5

Brittiska Mystery Jets släpper sitt fjärde album. Som producent har de ingen mindre än Chris Thomas, som en gång producerade Beatles White Album. Det är också främst i 1960-talet Mystery Jets botaniserat tidigare. Men denna gång är det även betydligt mer 1980-talsdoftande syntslingor. Det är storslaget arrangerat med lättnynnade låtar. Sommarfeeling, javisst. Sympatiskt, onekligen. Mystery Jets har dessutom en förmåga att inte bara ösa ur referensbiblioteket utan faktiskt göra något eget av det. Även om det kanske blir lite väl lättsmält stundtals.

ANDERS TAPOLA

Lyssna på: Serotonin och Flash A Hungry Smile

HILLSTRÖM & BILLY

Outtakes and remakes of heartaches

(Eget bolag)

2/5

I Hudiksvall lever rock’n’roll med stomp och hjärta hos artister som Sigge Hill. Ett roots-tänk som också finns hos Petter Hillström från samma stad, numera boende i Stockholm. På sin andra platta fortsätter han att vurma för vinylälskarna och för klassisk, pianofylld rock med direkta melodier. Rösten är ljus och lättsamt följsam. Josef Zackrisson har producerat och medlemmar från Perssons Pack, Diamond Dogs och Hovet har medverkat. Med andra ord: Gott hantverk, men tyvärr mindre spännande innehåll. Jag har svårt att hitta Petter Hillström själv i de här låtarna med alltför nedslipade kanter.

Helena Söderlundh

EWAN SVENSSON TRIO WITH LINDA PETTERSSON BRATT AND ANTOINE HERVÉ

Sunrise on the Moon

(Dragon)

4/5

I våras släppte Ewan Svensson en sällsynt bra platta med standards, och nu är det dags för ännu en CD. Den här gången med egna kompositioner. I vanlig ordning spelar Svensson bättre och mer inspirerat än de flesta gitarrister, och sångerskan Linda Pettersson Bratt visar både virtuosa och känsliga sidor när hon tar sig an de inte alltför lätta kompositionerna. Som grädde på moset bidrar också Antoine Hervé med utsökt pianospel. Plattans inledande spår är alla mycket bra, men efter 5-6 låtar blir det hela dessvärre lite väl mycket stöpt i samma form, så intresset falnar. Men lyssnar man på halva plattan i taget är den helt strålande!

MAGNUS NILSSON

Bästa låt: Shy

BEST COAST

Crazy for you

(Wichita)

3/5

Best Coasts spelning på Emmabodafestivalen i helgen var helt okej. Men kanske lite dåligt med tempoväxlingar. Och det brände aldrig till riktigt.

Den blogghajpade amerikanska duons debutalbum lider av samma åkomma. Boyfriend, Crazy for you, Happy, Each and every day – det är späckat med koncisa tvåminuterslåtar som var och en är fint singelmaterial. Men på album blir det enahanda.

Best Coasts lo fi-pop i upptempo kunde rent musikaliskt lika gärna ha kommit i det tidiga 1990-talets riot grrrls-våg. Men rötterna går djupare än så och det finns tydliga ekon av Phil Spectors Crystals och Ronettes, med klatschiga refränger och en massa doande.

BO STRÖBERG

Lyssna hellre på: Vivian girls

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: