Nöjeskrönikor

Orkesterjournalens chefredaktör avgår

Nöjeskrönikor Artikeln publicerades

Jazztidningen Orkesterjournalens chefredaktör Lars Westin avgår från sin post i dagarna. Westin har varit ansvarig för OJ:s innehåll alltsedan 1982. Han övertog ansvaret för den anrika tidningen, som anses vara världens äldsta jazztidskrift, grundad redan 1933, efter Lennart Nicolausson, son till den legendariske Harry Nicolausson, som var chefredaktör 1939- 981 alltså i hela 42 år.
Lars Westin kommer emellertid inte att sluta att skriva i OJ. Det känns bra, att vi även i fortsättningen får läsa hans initierade artiklar och recensioner. Inte minst är han synnerligen beläst, när det gäller aktuell jazzlitteratur. Hans recensioner av nya utgåvor har hittills alltid varit små pärlor.
Även Orkesterjournalens redaktionssekreterare Nilla Domnérus slutar på tidningen. Hon går helt enkelt i pension.
Dessa nyheter hörde jag direkt från Lars Westin, när han gästade Växjö i samband med Kulturnatten under förra veckoslutet. Westin var inbjuden av Smålands Musikarkiv att berätta om det stora projektet Svensk Jazzhistoria, som nyligen slutförts. Det gjorde han tillsammans med Rune Persson, som har haft ansvaret för det ljudtekniska i de tio cd-utgåvorna.
För ett par decennier sedan bildades Gruppen för svensk jazzhistoria. Många jazzvänner hade insett, att det var hög tid att börja samla in material för en dokumentation av jazzen i Sverige. Äldre musiker intervjuades, skivsamlare erbjöds att donera intressant material, noter, fotografier och skriftliga dokument samlades in, liksom tidningsklipp, tidskrifter och annan litteratur med jazzanknytning.
Ulf Peder Olrog var en av eldsjälarna i gruppen. Genom hans förmedling samlades och ordnades allt material hos Svenskt Visarkiv, som därmed fick en särskild jazzavdelning. I dag finns detta jazzarkiv, som vuxit ut till ett imponerande format, i lokaler i det stora Bonnierhuset vid Torsgatan i Stockholm.
Föreståndare för jazzarkivet är sedan ett tiotal år tillbaka Jens Lindgren. Han är lärare i botten, hade några år ett eget jazzprogram i radio, Jesses jazzbar och spelar dessutom trombon som medlem i både Kustbandet och Swedish Jazz Kings. Jens var också i Växjö förra lördagen och berättade om jazzarkivets verksamhet.
På frågan om han upplevde det tämligen nystartade jazzmuseet i Strömsholm som en konkurrent, svarade Jens, att de båda institutionerna samarbetar intimt. Museet i Strömsholm har dessutom specialiserat sig på tredimensionella föremål, till exempel musikinstrument.
Även ute i landet byggs det för närvarande upp lokala musikarkiv. Ett exempel är Smålands Musikarkiv i Växjö med sitt nystartade projekt "Populärmusik i Kronoberg". Det är bra, menade Jens Lindgren, att allt lokalt material stannar på plats och inte skickas in centralt, men han är tacksam för kopior av det mesta. Projektet i Växjö har fått en flygande start, tack vare dess entusiastiske ledare Leif Carlsson. Han har redan hunnit samla in mängder med fotografier, skivor, musikkassetter, affischer, tidningsklipp och dessutom intervjuat ett stort antal personer.
Ett intressant namn under Växjökonferensen var Åke Edfeldt. Denne pensionerade pedagogikprofessor har också ett gediget jazzförflutet. Han har länge varit ordförande i Gruppen för svensk jazzhistoria. Han är också storsamlare av 78-varvsskivor, sade sig äga mer än sjutton tusen! Hans stora favorit är New Orleans-musikern Sidney Bechet. Många av sina skivor har Åke inhandlat på loppis och i lumpbodar med innehavare, som oftast inte haft en aning om vilka dyrgripar de haft till salu. Hos en sådan antikhandlare låg en gång travar med både svenska och amerikanska stenkakor. Åke noterade, att i Amerikahögen låg ett stort antal ovärderliga original på märkena Okeh och Gennett. Bävande frågade han vad mannen skulle ha för skivorna.
- Fem kronor styck för de amerikanske, sa gubben, men di svenske vill jag nog ha tio för!
Åke prutade inte utan köpte genast rubbet. Hemma konsulterade han samlarkatalogernas priser och fann, att han hade gjorts sitt livs klipp!