• DISKUTERA
•      

Charlotte Perrelli gör Evita med bravur

Kultur & Nöje 2012-09-15 | Uppdaterad 2012-09-16

Som helhet är det en mycket lyckad premiär vi får se, skriver recencenten Kristina Bingström.

Foto: Kristian Bingström

Det ska sägas direkt att Evita är ingen lätt musikal att ge sig på. Trots att nästintill all dialog sjungs fram finns få riktigt minnesvärda melodier. Att verket ändå överlevt och räknas till de riktigt stora beror på dramatiken i det levnadsöde som gestaltas och den melodi som löper som en röd tråd genom hela föreställningen.
När Charlotte i början av andra akten stiger fram till mikrofonen håller Malmöoperan därför andan. Oavsett hur fantastiska Camilla Thulins kostymer är, oavsett hur väl Linus Tunström hanterar scenen och dramats alla möjligheter i sin regi, oavsett hur karismatisk Lindy Larsson än försöker göra sin berättare Che och oavsett hur djupa brösttoner Fred Johanson än tar som Juan Peron så spelar det ingen roll. Det är Charlotte Perrelli som Eva Evita Peron som bär musikalen och det är att se och höra hur väl hon förmår förvalta just denna stund vi alla är därför att uppleva.
Och så går tonerna till den mest kända sången från Andrew Lloyd Webbers och Tim Rice sista gemensamma musikal i gång. Gråt inte mer Argentina, i original Don’t cry for me Argentina.
Och Charlotte Perrelli gör det med bravur.
Av den förkylning som uppges ha plågat henne under veckan märks ingenting. Vid ett par andra partier märks hur hon får ta i för att sätta även de högsta tonerna, men här, när det gäller som mest är hon också som bäst.
Charlotte Perrelli har själv beskrivit Evita som en drömroll, om än en väldigt krävande sådan. Och visst får hon kämpa för att fånga all den komplexitet som finns i rollen. Historien om den fattiga flickan från landet som förförs av och finner sin lycka i storstan är ju på intet sätt unik, det unika är i stället att historien i detta fall är baserad på Argentinas moderna nationalhelgon. I Evita möter vi den unga Eva Durarte som förför och förgör på sin väg mot ära, makt och berömmelse. Tillsammans med sin man överste Juan Péron tar hon makten i Argentina på 1940-talet. Under några korta år älskas hon av folket som ett helgon och föraktas av överklassen innan hon 1952 avlider i livmoderhalscancer.
I musikalversionen utvecklas handlingen till ett triangeldrama där Eva och Juan Pérons politiska ambitioner har en stark motpol i berättaren Che, som inte bara för handlingen framåt utan också ifrågasätter och den handling vi ser.
Som helhet är det en mycket lyckad premiär vi får se. Samtliga inblandade imponerar i sina roller, en särskild eloge till akrobaten Christel Elisabeth Stjernebjerg, som på ett innovativt sätt speglar Evitas dubbla natur. Linus Tunström ska ha all heder av sin uppsättnng.
Dock. Eva Peron delade Argentina i två läger, de som förfördes av hennes tal till folket och de som föraktade hennes vulgära ytterligheter.
Och det är lite så scenversionen är också. Överdådig på ytan, med fantastisk scenografi, härliga masscener och akrobatik på hög nivå. Men skrapar man lite på ytan är den som musikal betraktad ändå rätt svag.

Kristina Bingström
noje@smp.se
Telefon: 0470-77 06 27

• DISKUTERA
•      

Disqus