• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Corbijn söker sig inåt

Kultur & Nöje 2012-01-14 | Uppdaterad 2012-01-14

PJ Harvey, New Forest, 1998 © Anton Corbijn

Alexander McQueen, London, 2007 © Anton Corbijn
Gerhard Richter, Cologne, 2010 © Anton Corbijn

Porträtt: © Anton Corbijn

FAKTA

Anton Corbijn
Inwards and Onwards
Fotografiska, Stockholm
14 januari - 15 april 2012

-Först bara plåtade jag och sen insåg jag att det var det här som var projektet.
Det påminner om hans egen tidiga resa mot att bli fullfjädrad fotograf. Corbijns fotografiska gärningar, som alltid bottnat i hans intresse för musikens och konstens skapare har pågått sedan slutet av sjuttiotalet när han drog till England, lockad av Joy Division och andra band, och började sälja bilder till musiktidningar. Snabbt skapade han rykte om sig som en av de främsta bandporträttörerna, han har förevigat David Bowie, U2, Depeche Mode, Patti Smith, Bruce Springsteen, Nirvana och mängder av andra band genom åren.
Inwards and Onwards är en serie porträtt tagna under de senaste tio åren, alltså under den tid fotografin i stor utsträckning har digitaliserats. Rent tekniskt är Corbijn enkel och direkt. Han använder befintligt ljus och analoga mellanformatskameror där han får djupet och dynamiken i bilden, men han har också använt sig av modernare teknik.
– För första gången har jag inte gjort analoga kopior och det funkade bättre än väntat, berättar han.
Corbinjs modeller är placerade mitt i bilden, en stillsam komposition som förstärker den kontemplativa känslan. För det är den som slår an mest i Inwards and Onwards. Personerna, uteslutande kända ansikten, är fångade i ett tillstånd av melankoli och ensamhet, det hjälper inte att de ibland tittar rakt ut mot betraktaren, de är ändå inneslutna i sin egen värld. Ansikten, ja, men Corbijn är ju också känd för att inte fokusera just på ansiktet. Ofta lägger han ansiktet i skugga, eller går så långt att han maskerar det, som i fallet med Kate Moss, Alexander McQueen och Jeff Koons.
-Jag vill inte återge personen utan mer idén om personen.
Anton Corbijn vill på så sätt närma sig den skapande människan, utsattheten och ensamheten, för att förstå processen. Han är skicklig på att skapa det där intima samspelet med modellen som alla drivna porträttfotografer lyckas med. Sällan har man sett Bruce Springsteen i en så naturlig skildring, minnesvärd är också PJ Harveys nakna ensamhet på en lantlig skogsväg i södra England.
När holländaren nu går in på sitt femte decennium som fotograf fortsätter han att alternera mellan stillbilder och spelfilm, i september drar hans nya filmprojekt igång.
– Film handlar ju snarare om snapshots, ögonblicksbilder, det går inte att planera på samma sätt, förklarar han skillnaderna i arbetssätt. Stillbilder från både Control och The American pryder en vägg på utställningen, men de tillhör inte det intressantaste på visningen.
Det gör däremot de många konstnärsporträtten. En frånvänd Gerhard Richter som begrundar sitt verk men där fotografen varit mer intresserad av att sätta skärpan långt inne i Richters rygg, som för att tränga in i personen. Marlene Dumas och Anselm Kiefer är också fint skildrade. Så finns det naturligtvis mycket godis för den musikintresserade, Iggy Pop, Patti Smith och Tom Waits, liksom en närmast grafisk och mycket anslående bild av Al Gore.
Inwards and Onwards pågår till den 15 april.

Jonas Henningsson

• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate:          

Disqus