• DISKUTERA
•      

Det enda könet

Kultur & Nöje 2012-06-19 | Uppdaterad 2012-06-19

FAKTA

Det enda könet
Författare: Katrine Kielos
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Den ekonomiska ordning som styr världen är en katastrof: ojämlikhet, krig, miljöförstöring, konsumtionshysteri, brist på demokrati, terrorism och så vidare fler tidningssidor än vad som finns i Smålandsposten.

Män styr och mannens värderingar är måttstock, att det sedan finns kvinnor som uppträder som män och män som uppträder som kvinnor ändrar i sak inget: It’s a mans world. Så långt och mycket längre är jag enig med Katrine Kielos. Det går att lyfta fram massor av resonemang och påståenden i hennes bok som jag instämmer med, men efterhand blir jag alltmer irriterad. Kielos upprördhet är så snabb att hon inte ger sig tid att tänka efter och resonera.

En svaghet med Kielos framställning är att hon inte ställer några frågor. Hon presenterar och påstår: ”Herr K är fattig och hungrig. Herr T är rik och mätt. Men Herr T har också en stor hink med radioaktivt kärnfall. Därför erbjuder Herr T Herr K 200 euro ifall Herr K tar hand om hans avfall.”

Så inleds ett stycke om rika länders dumpning av avfall i fattiga länder. Lite senare konstaterar Kielos att 90 procent av allt elektroniskt avfall i USA exporteras till Nigeria och Kina. De flesta av oss delar säkert upprördheten över sådana förhållanden. Ett problem med Kielos stil framgår av citatet om herrarna T och K. Det är ett infantilt skrivsätt, en slags Kalle Anka text. Ett annat problem är att hon inte fullföljer sitt resonemang utan hastar vidare till nästa ämne.

”De nyliberala idéerna må ha dominerat debatten under 80-talet”, skriver Kielos och nämner sedan att Västtyskland och Japan, två av decenniets ekonomiskt mest framgångsrika länder, inte drabbades av nyliberala idéer. Om hon ägnat lite mer tid åt sin uppgörelse med det nyliberala tänkandet och dess följder i länder som har drabbats finns det massor av exempel och relevant litteratur.

Den i särklass bästa boken, och en av de viktigaste böcker som har skrivits under de senaste tio åren, är Naomi Kleins Chockdoktrinen. Det Kielos kallar den ekonomiska mannen motsvaras i stort av det Klein kalla katastrofkapitalismen. Hade Kielos läst den kunde hon fått massor av exempel på hur illa den ekonomiske mannen i nyliberal kostym fungerar, men hon drar vidare i sällskap med en väldig kollektion formuleringar från klichéskåpet.

THOMAS POLVALL

• DISKUTERA
•      

Disqus