Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 23 maj 2013
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 23 maj 2013
Ett porträtt av en mor sett av en dotter ? om det handlar Marguerite Duras debutbok En fördämning mot Stilla havet från 1950.
Kultur & Nöje 2012-07-10 | Uppdaterad 2012-07-10
Marguerite Duras tillhör de författare som man inte kan komma runt, och varför komma runt? Inte minst Älskaren från 1984, har inspirerat och influerat många författare. Som läsare är jag nog inte unik som började med Älskaren. Upprinnelsen till den boken, finner man i En fördämning mot Stilla havet, hennes debut från 1950.
En fördämning mot Stilla havet
Författare: Marguerite Duras
Översättare: Marianne Lindström
Förlag: Modernista
Den har funnits på svenska tidigare, men föreligger nu i nyutgåva genom Modernista förlag. För den som inte läst något av Marguerite Duras tidigare kan En fördämning mot stilla havet verka som ett nästan ofattbart moget och stilistiskt säkert förstlingsverk, men sanningen är också den att Duras hunnit bli 36 år och hennes livserfarenhets både bittra och söta kalk var antagligen som gjord för att omsättas i skrivandets substantiella form. Litteraturhistoriskt känner vi till att Duras författarskap utgår från ett viktigt fundament: barndomen och uppväxten i dåvarande Indokina.
Här handlar det om ett delvis självbiografiskt stoff vars omsättning i romanform ligger långt djupare, kvalitativt sett, ifrån flera av samtidens namndroppande kändisavslöjande så kallade sanna berättelser. Duras föddes 1914 i utkanten av Saigon, en dåvarande koloni i franska Indokina. Hennes pappa dog när hon var flicka och hon växte upp med modern och två bröder intill Stilla havet, där modern blivit lurad på en jordlott som hon försökte odla och skydda genom att dämma upp mot havet, men som hon misslyckades med.
Denna bitvis grymma beskrivning av författarens uppväxt och sexuellt uppvaknande är lika bra som jag minns den. Samtidigt delar jag nog många läsares uppfattning när det gäller bokens inverkan: ibland vill jag värja mig, vänja mig, stycke för stycke.
För trots den egentligen så handlingsbefriade historien om en förbittrad, i grunden hårt kontrollerande mor och hennes två kvarvarande barn, Suzanne och Joseph, i ett hopplöst sumpmarksområde, fungerar texten likt en välskriven spänningsroman.
Man håller andan. Kan det bli annat än katastrof?
Kommer Joseph, vars jaktintresse och fäbless för skjutvapen att bringa den redan fattiga och hopplösa familjen i värre olycka? Kommer modern att ändå lyckas få ordning på sin risodling i ett värdelöst odlingslandskap där havet varje år förstör grödorna med sitt saltvatten? Till vem kommer den uttråkade Suzanne att ge sin oskuld? På ett sätt är den här romanen ett porträtt av en mor sett av en dotter.
En uppgörelse. Men också om ett slags dubbel prostitution.
En uppgörelse också med kolonialmyndigheterna med sina korrupta lögner och sin makt, vilande på alltid lika moraliskt vedervärdiga metoder att lägga under sig rikedomar som borde tillkomma de infödda, den lokala befolkningen.
Marguerite Duras har en särskild förmåga att skildra erotik och det slags grymhet som kan uppstå i spel mellan könen, då maktkamp och begär också har sin grund i fundamentala klasskillnader.
Men hon skildrar även skickligt hur detta vita familjelejon: modern som änka och som grundlurad, försöker överleva på sin jordlott, blir som en ö sönderpiskad av inre vrede och ensamhet.
Indokina som koloni är inte huvudtemat, men likväl är Duras en suverän iakttagare och lyckas beskriva förhållandena för de allra fattigaste på ett oförglömligt sätt.
Älskaren, som Duras sedan skrev drygt trettio år senare, när hennes mor inte fanns i livet, blev den kanske mera sanningsenligt självutlämnande historien som redan utgjorde ämnet i En fördämning mot Stilla havet: uppväxten och förhållandet mellan tonårsflickan Suzanne och den äldre, rike gummiodlaren ”från norr”: här kallad herr Jo, som beskrivs som en ganska ful man med tunna händer och en enorm diamant på ena fingret. Denna diamant har en avgörande roll i berättelsen som blottlägger så mycket om människor utan att författaren tar ställning eller visar medkänsla.
Brodern Josephs berättelse i romanen är på sitt sätt en förövning till det som länge skulle uppehålla författaren Duras: det våldsamma och det erotiska.
Förlaget håller sig i nyutgåvan till Marianne Lindströms svenska översättning, men har lagt in ett förord av kritikern och poeten Hanna Nordenhök.
Tina Persson
Läs ännu hellre: Clarice Lispector, Stjärnans ögonblick eller Levande vatten.
På smp.se kan läsarna genom läsarkommentarer tycka till i de flesta frågor, både om det som finns på sajten och sådant som engagerar i nyheter och reportage. Smp.se:s ansvarige utgivare har juridiskt ansvar för innehållet i kommentarerna. Därför kommer vi ta bort kommentarer som bryter mot våra regler, kommentarer kan raderas, helt eller delvis. smp.se kan också välja att stänga av möjligheten att kommentera vissa artiklar.
Så här vill vi att det ska fungera:
* Vi ser helst att inläggen undertecknas med ditt namn.
* Vi värdesätter snabba och raka inlägg, därför får kommentarer till artiklar max vara 700 tecken.
* Ditt inlägg ska ha en vänlig, civiliserad ton och hålla sig till ämnet.
* Debattspråket är svenska.
* Länkar och bilder accepteras, men leder de till olämpligt eller ovidkommande innehåll plockas de bort.
* Din kommentar kan komma att användas i andra sammanhang på smp.se eller i papperstidningen.
Det här vill vi slippa:
* Inlägg som kränker andra personer. Respektera andras uppfattning.
* Kommentarer om etnisk grupp, kön, sexuell läggning, politisk tillhörighet, yrke eller religion om det saknar betydelse i sammanhanget.
* Stötande uppförande som obscena ord eller sexistiska yttranden.
* Inlägg som är obegripliga eller av nonsenskaraktär.
* Hot, trakasserier eller lögner.
* Utpekande av andra personer som brottslingar.
* Uppmaningar till brottslig verksamhet.
* Kommersiella budskap. Vill ni annonsera, ta kontakt med vår annonsavdelning.
* Material som skyddas av upphovsrättslagen. Du får alltså bara bidra med sådant som du själv har skrivit, har upphovsrätten till eller fått tillstånd att publicera.
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
