måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Kultur & Nöje 2010-02-15 | Uppdaterad 2010-02-15
Man kliver aldrig ner i samma flod två gånger sade en gammal grek någon gång för länge sedan. (Heraklitos, 500 år f Kr om vi ska vara petiga.) Det vill säga: allt förändras, hela tiden. Man kliver heller aldrig ner i samma bokflod två gånger, även om det kan kännas så.
Plask, där kom sjuttielva nya deckare. Plums, årets Stora Amerikanska Roman. Splash, vampyrböckerna, chickliten och de svenska seriösa samtidsromanerna. Skvätt, reportagen. Och där kom en droppe lyrik.
Förut såg bokflodens flöde ut så här: författarna skriver, förlagen ger ut, kritikerna recenserar, boklådorna säljer och läsarna läser.
Nu ser det ut så här. Författarna skriver. Förlagen ger ut. Författarna ger ut själva, om inte förlaget vill. Det kommer alltså ut fler titlar, men utan den kvalitetssäkring, eller i alla fall granskning som redaktörerna och lektörerna på ett förlag står för. Kritikerna recenserar. De recenserar utgivningen (delar av den) från de etablerade förlagen. Långt från kultursidor och litterära tidskrifter tycker de som lite slarvigt kallas bloggare till om böcker. (Störst är Bokhora, mer om dem längre fram.)
Boklådorna, fysiska och på nätet, säljer fortfarande böcker. Det gör också varenda mataffär och mack. Läsarna läser fortfarande, ungefär som vanligt.
Boken har lämnat finrummet. På gott och ont. Boken håller på att bli en handelsvara bland andra, där stora volymer går före stora tankar. Som vi vet sammanfaller de två ganska sällan. Böcker säljs mer än någonsin, fast titlarna är färre, precis som med filmer.
Ett typiskt tecken i tiden är att Aftonbladets nöjesbilaga Nöjesbladet har infört en litteratursida, i samarbete med just nämnda Bokhora. Pocket heter sidan. I går innehöll sidan en enkät, en text om läsning i badet samt en recension av Carl-Johan Vallgrens Kunzelmann & Kunzelmann. En helt omdömeslös, bokstavligt talat, recension. Den börjar med att skribenten berättar att den sett fram emot boken, att den sett Vallgren framträda på bokmässan och att det verkade lovande. Sedan följer en redovisning av handlingen. "... länge sedan jag hade så här roligt när jag läste en svensk roman" är det enda i texten som står för något slags omdöme om boken. Och betyget fyra.
Detta är inte litteraturkritik. Detta är något annat. Nöjesjournalistik om böcker. Men att litteraturen ges plats i en nöjesbilaga i en kvällstidning och fortsätter sin spridning till allt fler arenor, det kan väl bara vara bra? Ja, om det inte är början på slutet för det kvalificerade, underbyggda, genomtänkta, belysande. Det som gör världen större, märkvärdigare och inte bara lite mer underhållande. Jag vägrar låta litteraturens storhet reduceras till mysiga tips och listor, texter som stryker bästsäljarna medhårs och något som måste vara så förtvivlat trevligt, glättigt och lättuggat.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
