• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Magnus Haglund: Åke Hodell

Kultur & Nöje 2009-09-24 | Uppdaterad 2009-09-24

Avantgardisten, anarkisten, poeten och konstnären Åke Hodell.

Foto: Per Wiklund/Scanpix

FAKTA

Bok: Åke Hodell

Författare: Magnus Haglund

Förlag: Natur & Kultur

I bokhyllan bakom några travar böcker hittar jag det: kassettbandet med inspelningarna: igevär och General Bussig av Åke Hodell. Båda verken är från tidigt sextiotal. De konstnärliga/politiska, konkretistiska strömningarna hade börjat märkas i Sverige. En hygglig själ gav mig inspelningarna någon gång runt milleniumskiftet.
De ljudverk som Åke Hodell, med kollegerna Bengt Emil Johnson och Bengt af Klintberg framförde i ABF-salen i Stockholm 1963 kunde nog lika gärna ha framförts i dag, med den skillnaden att några skulle kliat sig på hakan och mumlat: men, har vi inte hört det där förut?... någonstans. Men när Åke Hodell försökte ge ut sitt första verk, igevär, som bok, var det inget förlag som ville ta i det.

Åke Hodell föddes 1919 på Vasagatan i Stockholm och hann under sin livstid få ett extra liv (!) och komponera 14 Ljudverk, ett tiotal radiopjäser och en stor mängd böcker, i början på egna förlaget Kerberos. Att han fick ett extra liv anspelar på den flygkrasch han överlevde vid Ljungbyhed 1941. (Hodell skulle bli stridspilot).
Enligt haverirapporten fanns det en chans på tiotusen att överleva. Efter ett och ett halvt år på Lunds lasarett ”återuppstår” Hodell. För den som vill veta något om Hodell finns nu en färsk bok, en närläsning av hans liv och konst genom författaren Magnus Haglund, som nedtecknat en i mitt tycke kärleksfull presentation av avantgardisten, anarkisten, poeten, konstnären med mera.
Magnus Haglund tar fasta på flygolyckan, före och efter, dess konsekvenser för människan och konstnären, mystiken och korrespondenserna: Parallellerna mellan konstnären och flygaren Joseph Beuys: båda störtade i stridsplan, båda återvände till denna punkt i skapandet, skriver Haglund.

Jag läser med intresse, men inte utan att fråga mig: vem är egentligen intresserad av vilken skiva som polaren Tomas Tidholms fru Barbro sätter på vid en vernissagefest, och som ingen heller tycks ha kommit ihåg efteråt?... Nörderi! Ibland upprepas det i den här framställningen, möjligen för att Åke Hodell själv var känd för sin upprepningsteknik, men i den löpande texten behövs den kanske inte? Annars är det här en saftig, informativ, spännande läsning om en förgrundsgestalt för konstmusiken, och inspiratör för efterföljande generationer av genreöverskridande poeter och konstnärer. Man kommer nära inpå, ändå förblir kanske Hodell en mänsklig gåta för gudarna?

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: