Kultur & Nöje 2010-02-04 | Uppdaterad 2010-02-04
Miss Kicki
Regi: Håkon Liu
Med: Ludwig Palmell, Pernilla August, Huang He River med flera
Betyg: ++++
Kickis livsval har kommit emellan henne och tonårige sonen Viktor, men nu är hon redo för en sorts försoning. De två ska komma varandra nära genom att resa bort, till Taiwan. Ett vanligt filmgrepp och man tänker sig en vanlig film.
Man får tänka om.
Redan i de första scenerna visar Håkon Liu att han inte är din ordinäre, osäkre debutregissör. Han visar i stället för att berätta: Kickis pizza och vinkartonger definierar henne direkt och följs upp perfekt av ett födelsedagsfirande mer valhänt och fumlande än en 14-åring på första dejten.
Denna lyhördhet för obehag och aptit för familjedestruktion, går igenom hela Miss Kicki som ett kroniskt, diffust smärttillstånd. Vissa scener är så utdraget jobbiga att bevittna att de får dig att först panikartat famla efter skämskudden, sedan önska aktiv dödshjälp. Folk skrattar i salongen, men det är bara för att det inte är socialt accepterat att skrika rätt ut.
Filmen kvalar definitivt in i den nya tysta svenska filmvågen; den lutar sig ofta mot fina bilder på kokande känslor i grådis - och inte minst på Ludwig Palmell som påminner om en ung Thommy Berggren.
Men allra bäst är Pernilla August, som påminner om en ung Pernilla August. Hon är alltid bra, men nu är hon för första gången på länge Pernilla August-bra. Hennes rollfigur är den sortens människa som skulle åka fast i första bästa impulskontroll; en egotrippad, alkoholrusig förälder som flirtar åt alla håll och liksom noterar sina barn snarare än älskar dem.
En roll som annars alltid är vikt åt pappan, inte sällan Rolf Lassgård och en flaska; "Miss Kicki" skulle lätt kunna ha undertiteln "Min lilla fulla mor".
Håkon Liu, alltså. Hur långt kommer han att gå?
Erik Helmerson/TT Spektra



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (28 ST.)
ANNONSERA