fredag 10 februari 2012
fredag 10 februari 2012
Jesus Christ Superstar är en om man så vill en rockopera som inte drar sig för att slänga in hotta gospelänglar i handlingen. Och budskapet när Judas kommer ner från himlen för att i dödsögonblicket fråga Jesus om det verkligen var värt det är glasklart.
Kultur & Nöje 2008-11-01 | Uppdaterad 2008-11-01
Jesus Christ Superstar är i Malmöoperans tappning är en föreställning om skakar om och berör. Och även om Ola Salo är riktigt bra som Jesus är det Judas som är den stora stjärnan.
Prästsonen Ola Svensson och rockstjärnan Ola Salo med uttalat Messias-komplex förenar båda rollerna när han i Jesus Christ Superstar dör på korset.
Premiär: På Malmöoperan den 31/10.
Medverkande: Ola Salo, Patrik Martinsson, Emma Lyrén, Fred Johansson, Lars Humble med flera.
Regi: Ronny Danielsson
Scenografi: Lars Östbergh
Musik: Andrew Lloyd Webber
Libretto: Tim rice, i översättning av Ola Salo
Musikalen som skrevs av Andrew Lloyd Webber och Tim Rice och hade premiär 1971 har alltid provocerat. För att den förmänskligar bilden av Jesus och helt utelämnar uppståndelsen och för att den trycker på kärlekshistorien mellan honom och Maria Magdalena. Men framför allt för att mänsklighetens största förrädare, Judas, här framställs på ett helt annat sätt.
Jesus Christ Superstar må vara titeln, men musikalen är i grund och botten Judas historia om hur ett gnostiskt förhållningssätt om att himmelriket är inom oss steg för steg förvanskas till Messias-kult och masshysteri, och då förvandlas till och med Jesus själv till bifigur.
Särskilt när Patrik Martinsson i rollen som Judas är så fenomenalt bra. Han dominerar varenda scen han är med i och sjunger skiten ur Ola Salo i varje duett.
Och ska så göra. För när Ola Salo efter tio år återvänder till musikalscenen är det med en Jesus som ännu inte blivit gudomlig. Hela handlingen utspelar sig under passionsveckan, de sista dagarna innan korsfästelsen. Alla underverk är gjorda, alla predikande ord har sagts. Jesus är en trött man som vet att han närmar sig slutet men att det värsta inte är över, utan att det värsta inte ens har börjat. Han är en man som slits mellan lärjungarna och folket som ser honom som judarnas befriare och sin egen inre övertygelse. Slits mellan den uppoffring han måste göra och en önskan att slippa undan. Slits mellan Maria Magdalena (Emma Lyrén) och Judas som står för motpolerna som Jesus vacklar mellan. Han tjusas av att bli dyrkad av folket och tågar in i Jerusalem som den största av rockstjärnor, men är inte redo att göra vad de som dyrkar honom förväntar sig av honom. Han vet att han måste dö, men förstår inte riktigt varför.
Här ligger den stora utmaningen för Ola Salo. För när de andra karaktärerna är tämligen endimensionella och raka är Jesusrollen komplex och mångbottnad. Han ska på en gång vara trött och svag och alldeles ovanligt mänsklig med alla fel och brister, men samtidigt är han den ledargestalt som hotar grundvalen för hela samhället. En man som med sin tjuskraft får män att lämna sina fruar och söner att lämna sina mödrar och allt det där. Det måste också framgå av gestaltningen. Och Ola lyckas som allra bäst när han ensam och utlämnad i Getsemanes trädgård sjunger till Gud om sina tvivel och frågor. Naket och avskalat och starkt.
Själva navet i musikalen som på ett utmärkt sett regisserats av Ronny Danielsson är triangeldramat mellan Maria Magdalena, Jesus och Judas. Judas som man förstår alltid varit den som stått Jesus närmast har fått konkurrens av en kvinna som dessutom inte delar hans uppfattning om vilken väg Jesus ska gå. Det är frustration och svartsjuka som driver Judas in i förrädelsen och det är ångesten och skammen i det som leder honom att ta självmord.
Jesus Christ Superstar är en musikal med genomgående starka rollprestationer och en rad minnesvärda scener. Som Lars Humbles utomordenligt fånige Herodos och hans variétefölje, som Fred Johansson som Pontius Pilatus som mot sin vilja dömer Jesus. Scenen där 39 piskslag träffar Jesus är plågsam till och med för oss i publiken. Hela korsfästelsen är också en scen som naglar sig fast.
Det enda som inte riktigt håller den klass den borde är faktiskt Ola Salos nyöversättning av texten. Målet har varit ta musikalen in i 200-talet, men Salo strösslar modeord och slag så flitigt att jag är rätt att det kommer att kännas daterat om bara några år. Och att höra förnäma präster sjunga om vad som är coolt och kult känns inte riktigt trovärdigt.
Men det är små anmärkningar på en musikaluppsättning som på det stora hela imponerar. Att Jesus Christ Superstar skulle vara rätt roll för Ola Salo när han återvänder till musikalscenen var det väl ingen som tvivlade på, men den man allra mest kommer ihåg är ändå Judas Iskariot Superstar.
Kristina Bingström
kristina.bingstrom@smp.se
Telefon: 0470-770 627
Vad du inte förstår är att man är en bra eller bättre sångare. Sen kan man få en roll som gör en till en stjärna!
Underbart, Salo. Du är jättebra och alls ingen skugga till Judas!
Gud vad dåligt att skriva "Han sjunger skiten ur Ola Salo". Taskigt, vidrigt.
Sätt in denna som kommentar, tack.
Håller med Salo om hans ZZZZZZZZ. För övrigt styrs tydligen en hel del recensenter av jantelagen och konservatism. Salo är kanon, musikalen en succé här i Malmö.
Ditte Bråhäll kulturjournalist, skådis, författare
Jag såg genrepet för några dagar sedan och blev snopen av detta spektakel.
Kom att tänka på kejsarens nya kläder och att Ola Salo är just kejsaren. Det verkar vara så att alla recensenter hyllar honom när han för mig framstod där på scenen som om det vore typ en skolpjäs han var med i.
Man är ju van vid att se han på tv och då fyller han hela tv rutan men när nu samme kille dyker upp på stora scenen så blir han ack så tunn och hans röst försvinner då och då i musiken, liksom slukas av musiken, så jag blev som sagt snopen att store Ola blev lillola. men så blev det och så satt jag där med min tjej och kollade och så i en scen så tar han upp nåt i tyg från scengolvet och jag ser tammefan inte vad han lyfter upp så jag viskar frågan till min tjej: Va fan är det för tygstycke han plockar upp, kan du se det?
-nja, säger hon. jag vet inte men det ska nog föreställa ett lamm
- Det var som fan, svarar jag och är förvånad över att den där tygtrasan ska föreställa ett lamm
Så där är liksom hela föreställning, lite halvdan och jag undrar som sagt om det hela är ett slags kejsaren nya kläder syndrom och ingen talar om för Ola Salo att han är för tunn för rollen som jesus
Aftonbladets och DN:s recensenter hyllar Olas insats och skriver att han är lysande. Varför blir man inte förvånad över att SMP:s utsända uppfattat det hela en smula annorlunda? Det är bara att konstatera att det alltjämt stämmer att ingen profet blir erkänd i sin egen hemstad...
Det är viktigt att påpeka att det du gick på var genrepet. Detta är till för att se hur publiken reagerar och förbättra föreställningen.
Jag förstår inte vad din dåliga syn har med JCS att göra. Både jag och min vän, som också befann oss på genrepet, kunde tydligt se att det var ett lamm som låg oskyldigt på golvet.
Instämmer, det var en succé!
MEN ola kom i skuggan av de riktiga skådisarna o sångarna.
Men det var ändå både bra och sevärt.
Lyren var inte den Maria Magdalena som jag skulle vilja se...Amanda Jensen i den rollen kanske?
Eller någon annan mindre skolad röst.....
Spännande och fantastiskt...jag kommer att gå fler gånger!
Så rolig man kan vara då. Jag det kan ju vara min syn det är fel på.
Kommer du ihåg sagan om "Kejsarens nya kläder" och att de som hade "rätt syn" på honom berömde honom för de fina kläderna.
Thats it
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (47 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
