• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

”Det absolut roligaste jag vet är att jobba”

Älmhult 2012-02-14 | Uppdaterad 2012-02-15

Gå vår egen väg
- Det är väl det jag är mest stolt över, att vi gett oss jävelen på att aldrig bli börsnoterade, utan att vi ska gå vår egen väg, och handla med våra egna kulor, i den månen vi lyckats skrapa ihop några, säger Ingvar Kamprad, i mitten, framför Ikea of Sweden i Älmhult, flankerad av Sverigechefen Peter Agnefjäll och Ikeas anställde nummer tre, Sven-Göte Hansson.

FAKTA

INGVAR KAMPRAD OM

Framtiden:

– Vi behöver inte bara Ikeanerna, utan hela Älmhult för att komma över de hinder vi har framför oss, när vi ska ut i vida världen, inte minst Kina.

Sina brister:

– När de skämtar med mig så brukar de säga att det är väl jävelen att du ska behöva ha 135 000 anställda för att kompensera för alla dina brister. Det kan man ju tycka är rätt mycket, men det behövs.

Företagets pengar som buffert:

– Vi ska i alla fall inte till följd av direktörernas klantighet välta företaget och göra någon dumhet.

Välgörenhet:

– En gång flög det fan i mig, jag tänkte på dessa fattiga människor. Sällan har de fått ett glas vin till maten, så kommer de in på anstalt och får ingenting. Så jag fyllde en kasse med säkert 100 flaskor och gav till dem. Först såg de lite snopna ut. Men tänk er själva om du inte fått dricka vin till maten på många år.

Sin största abborre från Möckeln:

– 1,3 kilo. Men det var väl en 20 år sedan nu.

LäS MER

• Med innerfickan full av bosättningsbidrag

Ingvar Kamprad mår bra, säger han.
– För mig känns det 130 procent bra ungefär. Jag har ett bekymmer med min rygg, och jag saknar en spruta, och det gör ont. Jag fick pacemaker för två och ett halvt år sedan. Då var jag förbannad på kvällstidningarna i Sverige, för då skrev de att nu är Ingvar döende i hjärtoperation eller vad det var. Det är så när du får en sådan apparat, efter ett och ett halvt till två år så kallar läkaren in dig. Så går de igenom och ser så att sonderna sitter på rätt sätt, så att det inte skett någon förskjutning. Doktorn sa att de sitter perfekt.
– Så därmed är jag klar på det hållet. Dessutom lämnar man 15 års garanti på pacemakern nu, och det bad jag att få skriftligt, men det vägrade den där doktorn att göra. De har sina idéer.

Hustrun Margarethas bortgång i mitten av december i fjol innebär förstås en fortsatt plågsam förlust. De hade varit gifta i ungefär 50 år, ett halvt århundrade.
– Jag vill aldrig ha hösten 2011 tillbaka. Jag lipade som ett barn. Jag satt hos min kära hustru. Det tog tre veckor och var ett fruktansvärt jävla elände. Sen har jag lipat varenda dag. Men så fick jag anti-lip-tabletten. Det har hjälpt lite.
– Vi kunde sitta och kivas vid matbordet på kvällen. Sen när vi gick och la oss, efter fem minuter, kände jag hennes hand komma över och söka min. Och så somnade vi hand i hand. När man levt på det viset i 50 år känns det lite taskigt. Jag vet inte ännu vart jag ska ta vägen någonstans. Men de närmsta fem åren bor jag i alla fall kvar där nere, säger Ingvar Kamprad och anspelar på hemmet i Lousanne i Schweiz.
– Säkerhetstjänsten vill plocka dit en massa personal, men det har jag sagt nej till, jag klarar mig. Bara man inte går högfärdigt klädd eller ser märkvärdig ut, tror jag inte det är någon större risk. Det kom två poliser i veckan. De kollade allt och var belåtna. Men jag sa att varför skulle de ta mig, varför i huset? Det är bättre ta mig när jag går och handlar i affären, 500 meter bort.

I veckan har han lämnat huset i Schweiz och kommit till Älmhult för att gjuta in några minnesvärda saker i betongplattan till det nya varuhuset som just nu byggs. Skriften En möbelhandlares testamente bland annat, de nio teser han redan 1976 formulerade och som är tänkta att ständigt föra Ikea in i en föränderlig framtid, och kanske helst lite framför framtiden också.
– Det är lite oroliga tider med euron och valutaoron på marknaderna. Men jag känner mig fullt trygg. Vi har världens bästa personal. Vi har grepp om vad vi håller på med. Vi gör inga förhastade investeringar och ser till att vi först har kulorna vi behöver, sen investerar vi.
– Jag såg i den något obskyra tidningen Veckans affärer att vi var överkapitaliserade. Vad fan är överkapitaliserade? Om vi har pengar undanlagda för kommande investeringar ... Vi förlorade tio miljarder i Ryssland de första åren. Hur fan skulle vi klara av det om vi inte sparat själva – då hade vi behövt gå till banker och fått en helt annan osäkerhet i vår existens.
– Vi ska kunna motstå också en hård motvind.

Det var många år sedan, 1986, som Ingvar Kamprad lämnade posten som koncernchef till förmån för Anders Moberg. I dag sitter Mikael Ohlsson på den posten. Men Ingvar Kamprads ord har alltjämt ett mycket stort inflytande över företaget. Han sitter fortfarande på ordförandeposten i flera av de styrelser och stiftelser som utgör makten i Ikeas komplicerade företagsstruktur.
Och familjen Kamprad har alltjämt kontrollen över den mäktigaste stiftelsen, Interogo, som för ett år sedan avslöjades av Smålandsposten och Uppdrag granskning.
Här berättar Ingvar Kamprad sin version om varför det blev som det blev.
– Jag får jag skylla mig själv, för jag gjorde en grundtabbe. Hans Skalin (juristen som på 1970-talet tänkte ut företagets komplicerade upplägg med stiftelser och olika bolag) kom till mig och sa att vi behöver en ordningsman i klassen. När vi började sprida oss och få franchisetagare så var det stopp, det var jävligt svårt att hålla dem samman, de ville gå i olika riktningar. Då grundade vi Interogo.
– Den ska ligga i Liechtenstein, sa Skalin. Jag sa att det låter lite dumt, för jag trodde att det var ett smutsigt namn. Han sa att det är vad du tror.
De båda resonerade fram och tillbaka kring vilken typ av stiftelse det skulle vara. Till slut blev det som Ingvar Kamprad uttryckte det att ”familjen Kamprad kontrollerar stiftelsen”.

Det känns som att hur mycket du än försökt bygga företaget utanför dig själv så är det fortfarande du som är Ikea.
– Nja, det är väl så. Det beror egentligen på en viss blyghet hos nästa generation. Peter har vid ett tillfälle hållit jultal, han gör inte om det igen. Han höll på i ett halvår att träna sig och greja. Men jag sa att jultal är ju bara en liten grej, ett uttryck för tanken att vara tillsammans, och att vara ödmjuk mot varandra, att lära sig lyssna och att förstå och sådant. Det kommer. Jag tycker de är på väg att lära sig, grabbarna. Det är väl en bit kvar, men jag har som sagt 15 års garanti kvar på den där apparaten, så jag är inte orolig alls.

Gäller det fortfarande att ingen av dem ska ta över som koncernchef?
– Jag vet inte hörrudu. De diskuterar det, jag lägger mig inte i. Men koncernchef tror jag inte. Jag sa det till dem när de var unga, att hade jag varit i era kläder skulle jag inte bli koncernchef, för det är ett helvetes jobb. Jag hade många, många år med 225 nätter utanför min egen säng. Det känns ibland lite taskigt.
Numera lever Ingvar Kamprad ett inte fullt så aktivt liv inom Ikea. Men han besöker fortfarande ungefär 25 varuhus i världen varje år, och spenderar många timmar på vägen.
– Det är konstigt, men det absolut roligaste jag vet är fortfarande att få kliva upp på morgonen och börja jobba, säger han.

• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate:          

Disqus