• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

På Bruno Mathsson eget museum

Bostad 2008-04-15 | Uppdaterad 2008-04-15

Foto: Per-Erik Sandebäck

BILDSPEL

• Se Per Sandebäcks bilder från museet

LäS MER

• Pelargoner i parti och minut

Och det kunde han förstås. Så i stället för att ta realen började unge Bruno, som skulle bli 1900-talets internationellt mest kände svenske möbelformgivare, i pappa Karls snickeriverkstad. Den låg i källaren och bottenvåningen på det hus vid Tånnögatan där familjen bodde.
Idag är det huset kärnan i Bruno Mathsson Center, och i den tillbyggda utställningshallen, Mathssons första glashus, exponeras kvintessensen av de tidlösa och klassiska möbler som vi kommit att förknippa med namnet Bruno Mathsson. Här kan man också se valda delar av hans skisser och förarbetena till de hus han ritade som självlärd arkitekt.
Hans mästerstycke som utlärd snickare; en traditionellt stoppad karmstol i barockstil, utförd i bränd furu, och prisbelönt på Värnamo hantverksförenings stora sommarutställning 1930, står i stark kontrast till vad han senare skapade. Men prispengarna gav honom möjlighet att resa till kungliga huvudstaden och den stora Stockholmutställningen som hölls samma år.
Där mötte han den moderna funkisen - något som måste ha varit rena aha-upplevelsen för den unge värnamobon. Detta i förening med de självstudier i modern formgivning, skulptur, teckning och målning han ägnat sig åt, fick honom att frigöra sig från tidigare generationers traditionella stiltänkande. Han anammade helt och fullt modernismen, och ritade därefter aldrig mer en barockstol.
– Och han hade en förstående far, som lät sonen hållas, berättar Dan Thelander,som tillsammans med sin bror och numera avlidne far tog över arvet efter Bruno Mathsson när formgivaren gått bort 1988. De vårdar hans minne och låter i sitt företag Bruno Mathsson International tillverka hans möbelklassiker i begränsade upplagor.
Han berättar, att Mathsson hade en enastående förmåga att omge sig med "rätt personer". En av den var just Thelanders far, som anställdes som kamrer 1948 och snart skötte hela företaget.
– En annan var hans hustru, Karin, född Swärd. Hon hade stor social kompetens och kompletterade hans brist på skolbildning och språkkunskaper. Därtill var hon var en ytterst diskret person, men fanns alltid vid hans sida. De hade träffats på Toftaholms herrgårdspensionat - och bodde sedan där som gifta, i två rum i ena herrgårdsflygeln. Kök behövdes inte - i likhet med många av Europas kulturpersonligheter vid den här tiden åt de alltid ute - det vill säga på pensionatet.
Den prisbelönta barockstolen gav 1931 den ännu okände Bruno Mathsson hans första egentliga beställningsarbete. Men väntrumsmöblerna till Värnamo lasarett, med sitt djärva formspråk och sin sits av flätad sadelgjord - ett material som senare blev något av en Mathssonsignatur – måste ha inneburit en chock för beställaren. "Gräshoppan"-stolarna lär omgående ha förpassats till vindsregionerna. Men togs till nåder igen när Mathsson tio år senare blivit ett namn...
Marcel Breuer, Alvar Aalto och le Corbusier anses som Mathsson främsta inspiratörer, och han var fascinerad av "sittandets mekanik". Genom att studera sina egna sittavtryck i snödrivor arbetade han fram maximal sittkomfort och förädlade den i tre olika stolstyper; arbetsstolen, vilstolen och liggstolen,utkristalliserade som de tre "Pernillorna", 1943, 1944 och 1945. Mathssons tes var att kroppen skulle inta en vilsam position också vid arbete, och att en bordshöjd på 63 cm är den för alla sysselsättningar mest lämpliga.
År 1936, för övrigt samma år som han konstruerade sitt geniala "Fällbord", matbordet som med slagbordsteknik förlängs från i olika steg 23 till 280 cm, blev hans genombrottsår. På en utställning Röhsska i Göteborg visade han då sina arbets- och vilstolar i lamellimmat böjträ och sadelgjord. Framgångarna följde sedan slag i slag på världsutställningarna i Paris 1937 och New York 1939. Krigsåren ägnade Bruno Mathsson i huvudsak till att förädla sina stolmodeller, men han upplevde att kriget bromsade hans karriär.
Efter krigsslutet började Mathsson, inspirerad av de stora arkitekterna efter en USA-resa, att rita hus i glas och betong med flytande gräns mellan inne och ute. Hans eget sommarhus i halländska Frösakull är ett av dem, men han gjorde också utställningshall till familjeföretaget i Värnamo, flera industri- och offentliga byggnader, Kosta Glasbruks utställningshall samt en rad privatvillor.
– Han var en föregångare i många avseenden - han byggde med platta på mark, golvvärme och egenkonstruerade treglasfönster redan 1950, berättar Dan Thelander.
På 60-talet återupptog Bruno Mathsson möbelformgivningen och började arbeta i stål. Tillsammans med danske matematikern och poeten Piet Hein skapade han sitt klassiska "Superellips"-bord med spännben och "svävande" bordsskiva i vit laminat.
Klassikern Jetson, fåtöljen med fritt hängande sittkorg på stålrörsfot kom 1966, stålrörstolen Karin två år senare. Sedan 1978 tillverkas möbelklassikerna av Dux.

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: