Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
fredag 25 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
fredag 25 maj 2012
Bostad 2008-10-01 | Uppdaterad 2008-10-02
Brudpar har bett att få hyra över smekmånaden, och många har undrat om det inte gått an att få köpa. Men så är det lilla "rosa huset" vid foten av Staglaberget i Växjö något alldeles extra. Den sista av de småstugor som en gång kantade Ingelstadsvägen som ärtor på en tråd, en liten pärla med tårtpapperssirlig snickarglädje och utsikt över Växjösjön.
Om ett Växjö som en gång fanns berättar Britt-Marie Eglunds lilla rosa hus.
Trappan bär spår av ett och ett halvt sekels steg. Tänk vad den skulle kunna berätta....
Över köksdörren finns Britt-Marie Eglunds roliga samling av gamla pepparkaksformar
I det som en gång var nyttoträdgård står Britt-Maries bänk för kontemplation och betraktande av stan..
Från tomtens högsta punkt ser man över hustaken och bortom dem både Domkyrkan och Växjösjön.
Mycket omsorg på utsmyckningen - titta bara på spröjsarna i förstugans fönster ? lade den ner som en gång byggde det lilla huset.
Är man som Britt-Marie Eglund skicklig med pensel och färg gör man sig en personlig brevlåda.
En blommande bakgård ser man från köksfönstret.
En minimal matplats fick plats efter köksrenoveringen.
I vardagsrummet finns "allt" - slagbord, stolar, skänk och en minimal soffgrupp. Öppna spisen med insats är ny. Vedspis och kakelugn rev tidigare ägare ut.
– Huset skall vara byggt före 1840, berättar dess innehavarinna sedan 1984, Britt-Marie Eglund.
Det betyder att huset skulle vara ett av de äldsta i Växjö, där så gott som varenda fastighet lades i aska vid den sista stora stadsbranden 1843. Å andra sidan låg det lilla huset dåförtiden utanför den egentliga stadsgränsen och på herrgården Östregårds marker.
Britt-Marie Eglund har också hört, att huset skulle ha byggts för en läkare på närbelägna Växjö Hospital.
I sin ursprungliga utformning var det ännu mycket mindre än dagens 50 kvadratmeter på undervåningen. Tillbygget åt baksidan, som idag är kök och häromåret rustades upp med en ny rejäl diskbänk, var inte med från början.
– Kanske byggde man ut när här bodde en familj med 16 barn?
Trångbott var det med all säkerhet, för bottenvåningen består utöver det långsmala köket längs husets östra sida av ett litet vardagsrum med fönster åt söder och väster och en ännu mindre kammare/gästrum åt norr, plus förstuga mot gatan och en smal trappa till andra våningens sovutrymme med låga snedtak. Varje trappsteg ditupp har en grop mitt i, som berättar om mer än ett och ett halvt sekels lätta och tunga steg, och golven lutar litet.
– Men under trappan installerades vattentoalett redan 1921, berättar Britt-Marie Eglund. Då bodde här två fina damer från Stockholm, som hade huset till sommarnöje. Och här skall till och med ha varit matservering...
När Britt-Marie Eglund växte upp och gick på Östregårdsskolan fanns det flera sådana här ålderstigna små hus längs gatan, berättar hon.
– Vi sprang här på Staglaberget och så brukade vi leka kurragömma i Östregårdsparken och det tomma herrgårdshuset. Och, märkligt nog – jag lär redan som liten ha sagt, att just det här huset skulle jag bo i...
– När det väl blev aktuellt tyckte min mamma att jag var helt från vettet som tänkte köpa det gamla rucklet...
Men det "gamla rucklet" låg både centralt och rätt i pris när Britt-Marie Eglund på 80-talet hade brutit upp från sitt äktenskap och såg sig om efter en ny bostad. Och hon och huset hade ju, som sagt, en gammal relation.
Och visst är det väl också så, att man, som betraktare utifrån, förväntar sig att ett hus som Ingelstadsvägens lilla rosa skall bebos av någon med speciell känsla för färg och form?
Britt-Marie Eglund gör ingen besviken i det fallet - hon undervisar i bild och i svenska, hon målar, ägnar sig åt silversmide och textilt konsthantverk. Hennes handgjorda dockor gör de fyra barnbarnen stormförtjusta - för att nu inte tala om mormors/farmors rosa dockhus. Hennes skolelever älskar också att få komma hem till "fröken."
Trädgården, som Britt-Marie så här års målat i kerriagult, nyponrött, höstanemonrosa, snöbärsvitt och jättebalsaminlila rymmer också ett par syrener, en törnroshäck, ett hallonsnår, ett träd med röda äpplen och några plommonbuskar. Den är större än man tror och tar inte slut vid det faluröda uthuset, utan sträcker sig upp i slänten bakom.
–Totalt är tomten kring 700 kvadratmeter, uppskattar Britt-Marie. Kanske låg tidigare ägares hönsgård och potatisland i terrassen bakom boden? Småstugornas folk fick förr se till att själva producera mat.
Idag är marken täckt av vacker grönska av en sort som gör Britt-Marie förtvivlad:
_– Den var så skir och vacker när den blommade, jag lämnade ett par bestånd, och nu blir jag inte av med den, säger hon.
Men som marktäckare är den väldigt effektiv...
.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (37 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
