Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Bostad 2008-08-27 | Uppdaterad 2008-08-27
Det har gått 20 år sedan de första hyresgästerna flyttade in i kollektivhuset på Lillestadsvägen i Växjö.
– Det är konstigt att det inte finns fler sådana här ställen, tycker Stephen Croall, som bott här sedan starten.
På Slånbäret finns bykänslan mitt i stan – alla känner alla.
Slånbäret på Lillestadsvägen blev Växjös första kollektivhus med hyresrätt enligt en modell som tog form i slutet av 1970-talet. Det stod inflyttningsklart i januari 1988. Hyresgästerna hade då avstått tio procent av sin bostadsyta till förmån för ett sort gemensamhetshus.
Genom en ekonomisk förening ansvarar hyresgästerna själva för skötseln av området. De bor i helt vanliga lägenheter men har möjlighet att göra saker tillsammans, som att laga mat, passa barn, eller bara umgås.
– Mycket av det är ju frivilligt och det har alltid varit väldigt lätt att dra i gång någon liten arbetsgrupp kring en fråga. Ett matlag i veckan har vi alltid haft och fram till nyligen gjorde vi gemensamma inköp av tvättmedel, berättar Sissela Hjorton, som var en av de första hyresgästerna i området.
Miljötänkandet har länge stått högt på dagordningen så när den direktverkande elen kunde bytas till fjärrvärme häromåret blev hyresgästerna mycket nöjda.
Alla vuxna ingår i någon form av arbetslag som hjälper till med skötseln och i boendet ingår också två jourveckor då man bland annat ansvarar för att städa, släcka och låsa gemensamma utrymmen.
– Vi har funnit att det räcker med tre arbetsdagar om året, vi får mycket gjort när vi samlas, säger Stephen Croall, som i dag är ordförande i föreningen Slånbäret.
I det gemensamma huset finns ett stort kök med matsal, ett mysrum med kakelugn och tv, hobbyrum, tvättstuga, bastu och ett övernattningsrum. Genom åren har huset i kvarterets mitt fungerat som både festlokal, replokal, konsertlokal och möteslokal när det är dags för stormöte.
Det är också här man samlas när det nu blivit dags att fira Slånbärets 20 år. Den gångna helgen firades jubileet med festligheter i dagarna två, med hemvändare och särskilt inbjudna, med musikfestival, uppträdanden och filmvisning.
Hyresvärden Växjöhem kallar i dag Slånbäret för boförening. Syftet med en boförening är gemenskap, sänkta boendekostnader, mindre skadegörelse, ett tryggt boende och hyresgäster som trivs.
Ann Alering, en av de första eldsjälarna, kan skriva under på att det stämmer för kollektivhuset Slånbäret.
– Jag minns att jag fyllde i en enkät om boendet och svarade nej på samtliga frågor. Skadegörelse? Nej. Känner du dig otrygg? Nej. Och så vidare.
Gemenskap, och möjligheten till ett billigare boende, var det som fick Stephen Croall att söka sig hit. För Ann Alering var det mer idén om boendet som ett samhälle i sig.
– Jag var ensamstående då, så mig lockade det att vara flera om det, att vara många vuxna tillsammans, beskriver Sissela Hjorton.
Flera av dem som flyttade in på Slånbäret den där vintern för tjugo år sedan var just ensamstående föräldrar, ett 40-tal vuxna och cirka 50 barn. Den stora skaran av barn gjorde också att hyresgästerna under många år drev ett kooperativt fritidshem här.
I dag är det ungefär hälften av lägenheterna som fortfarande befolkas av pionjärerna. Föreningen sköter själv om bostadskön. Att få en lägenhet här kan ta tre, fyra år. Oftast är det tvåorna på 60 kvadrat som blir lediga först. Tio av de 34 lägenheterna på Slånbäret är tvåor.
– Det är ganska liten omsättning på folk och det är ett bra betyg för den här boendeformen, säger Stephen Croall.
– Ur social synvinkel är det här en fantastisk modell, tycker han.
Därför tycker han också det är märkligt att inte fler anammat det här sättet att bo på.
Kollektivhus är en ovanlig boendeform. Riksföreningen Kollektivhus Nu har kommit fram till att den utgör en halv promille av hela Sveriges bostadsbestånd. En klartläggning 2006 visade att av de 52 hus man lyckats spåra fanns 42 någorlunda fungerade kollektivhus kvar.
– Det är inte lätt, det kräver engagerade hyresgäster, säger Ann Alering, som märkt att engagemanget för gemensamma aktiviteter minskat något genom åren.
– Vi var mer aktiva de första åren.
– Ja, det var ett väldigt driv där i början. Alla ville vara med och göra det fint, säger Sissela Hjorton.
– Det var så spännande då, nu går det mer på rutin, fortsätter hon.
– Vi var ju 20 år yngre då, säger Ann med ett stort leende.
– Vi brukar skämta om att vi borde göra om det här till ett eget äldreboende nu när barnen flyttat härifrån, fortsätter Stephen.
– Och anställa någon som sköter om oss, fyller Ann på med ett skratt.
Vad som ska hända med Slånbäret i framtiden är en fråga som blivit extra aktuell i och med att föreningen fått erbjudande om att göra om hyresrätten till bostadsrätt. Frågan är under utredning och har varit uppe för diskussion under flera möten. Bland de boende finns både förespråkare till idén och de som är starka motståndare.
– Det har varit en uppslitande diskussion på ett sätt, men det är det kanske för alla som ställs inför den här frågan, funderar Stephen.
– Innan utredningen är klar är det svårt att veta vad man vill, säger Sissela.
Jag minns under skolåren på Lillestad hur man fick förbud av sina föräldrar att besöka "Kollektivet" då det hade kommit hårlöss därifrån.
Vidare är det skandal att de får ha en egen bostadskö, riktigt illa.
är det skam att de få ha en egen bostadskö? Jag förstår mycket väl att de vill ha dit folk som verkligen vill bo där och verka för samhörigheten vilket de inte skulle få om de tillhörde den kommunala kön. Nu tillhör Slånbäret tydligen kommunen men varför tvinga dem att ta emot människor som inte vill ha med samhörigheten att göra? Då faller ju hela idén!
jag visste inte ens om att det fanns men tycker det är härligt att det gör det! Mysigt som attan verkar det vara.
Slånbäret är Växjös svar på Christiania, fast, och detta är viktigt: Utan Christianias drogkultur!!
Men det är lite som en miniversion (Växjö är ju mycket mindre än Köpenhamn) av en fristad när man går in på Slånbäret. En kollektiv och kreativ atmosfär och en känsla av att vara "något annat".
Jag gillar Slånbäret, de borde styra upp ett kollektivt baferi eller ekologisk resturang och bjuda in övriga Växjö så det fanns en naturlig anledning att besöka området.
Är verkligen Slånbäret ett föredömme och någonting att vara stolt över i dagens moderna Växjö år 2008?
I mina ögon är det en segregerad liten punkt på Växjö Stads karta med en gemensamhet för den egna gruppen. Det är bara några busstationer



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (37 ST.)
ANNONSERA