Per Schöldberg (C) - Den ofrivillige karriäristen

Per Schöldberg lägger in snus, två portionspåsar på en gång. Sedan tar han fart. Det är en livsresumé som tar oss från uppväxten i Öjaby till ishockeyspelande utbytesstudent i Minneapolis och Karl Marx-studier i Göteborg. En vända i bankvärlden lagom till den stora finanskrisen.

Jobb på Jordbruksverket i Jönköping, Länstyrelsen i Kronobergs län och därefter regeringskansliet i Stockholm. Tillbaka till Växjö och länsstyrelsen igen, ännu en sväng i bankvärlden innan han åter blev tjänsteman inom den offentliga sektorn.

Och till slut en politisk karriär som nu kan krönas med en plats i riksdagen. I november bestämde länets centerpartister att det är dags att låta någon annan än Eskil Erlandsson representera Kronoberg i riksdagen och satte Växjös kommunalråd Per Schöldberg högst på valsedeln.

Det här med Karl Marx kräver sin förklaring. Efter fyraårig teknisk jobbade Per Schöldberg en tid som ingenjör men kände att det inte var rätt bana utan valde att plugga vidare på ett internationellt samhällsprogram. Sista året läste han på Handelshögskolan i Göteborg.

– Sluttentamen handlade om östeuropeisk ekonomi och då läste jag Karl Marx Kapitalet. Där finns en matematisk härledning för utsagan om att kapitalismen ska falla ihop till slut. Som intellektuell övning är det intressant men det går ju inte att bygga ett samhälle på det där.

När 55-årige Per Schöldberg berättar om sin yrkeskarriär låter det så enkelt. Möjligheterna har bara dykt upp i hans väg. Så upplever han det även själv.

– Saker och ting har ramlat på mig utan att jag aktivt slitit för det, jag har aldrig haft någon karriärplan.

De motgångar han haft glömmer han inte.

– Efter handelshögskolan i Göteborg kallades jag till intervju för ett jobb på länsstyrelsen där. De sa att jag var välkommen. Men det brakade ihop i de fackliga förhandlingarna. Jag förstod inte varför, jag var ju den de ville ha. Jag tog rätt illa vid mig av det där.

Men då dök det upp ett jobb på Sparbanken Kronan i Växjö. Det var under de legendariska guldåren.

– Men sedan kom Bengt Dennis (dåvarande riksbankschefen) med sina 500 procent och då fanns det ju inte mycket bankkarriär kvar.

Per Schöldberg fick under några månader uppleva situationen som arbetslös.

– Den känslan var inte rolig. Jag hade ju investerat rätt mycket i utbildning. Nu var det ingen som behövde mig. Jag sökte hur många jobb som helst. Det sätter sina spår när man känner att man kan en massa saker, ge mig bara chansen! Självförtroendet påverkas.

Men du har aldrig tvingats ta jobb under dina kvalifikationer?

– Nej, det klarade ut sig.

Och på den tiden var det ingen som tvingade in dig i åtgärder?

– Nej, det var det inte.

Per Schöldberg löste situationen genom att skriva in sig som doktorand på högskolan.

Men ”det där med nationalekonomi och att disputera och så” var inte hans grej så när Jordbruksverket behövde ”drösvis med folk” inför det svenska medlemskapet i EU sökte han sig dit. Efter knappt två år i Jönköping kunde han återvända hem och ett jobb på länsstyrelsen. Men inte heller där blev han kvar särskilt länge. Statstjänstemannakarriären fortsatte istället i Stockholm, på regeringskansliet.

– Jag levde singelliv, hade det jättebra, skitkul.

Men efter fyra år började han fundera på om det var stockholmare han ville vara.

Då kom ett samtal.

– Björn Hedin ringde från länsstyrelsen och berättade att en tjänst skulle bli ledig, ”är du intresserad är den din”.

Samma vecka hade Per Schöldberg träffat sin blivande fru.

– Det var alltså privata skäl som avgjorde. Det har jag definitivt inte ångrat, jag har en fantastisk familj.

Per Schöldberg var alltså tillbaka på Länsstyrelsen i Kronobergs län igen.

Men inte heller denna gång för någon längre tid.

– Sedan ville landstinget ha mig…

Det är så han formulerar sig, den ofrivillige karriäristen.

Vägen till kommunalrådsposten följer samma mönster.

En dag ringde Gunnar Elm, då centerns starke man i Växjö, och frågade Per Schöldberg om han ville engagera sig politiskt.

Men vadå, kände ni inte varandra?

– Nej, Gunnar Elm ringde och frågade om vi skulle käka lunch. Han kände väl till min stamtavla och min meritlista från den civila sidan och tyckte kanske att jag var en intressant figur.

Stamtavlan var farfar Fridolf Jansson, riksdagsman under 1950- och 60-talen. Också centerpartist. Per Schöldberg gick med i partiet och tog plats i gymnasienämnden.

– Jag avslutade samtidig tjänstemannakarriären med att vara projektledare för den stora OECD-utredningen kring regionens utvecklingspotentialer. Ett fantastiskt roligt uppdrag då jag jobbade direkt mot gänget nere i Paris. Det var mitt crescendo på den civila karriären.

2011 gick Per Schöldberg in som ersättare i kommunstyrelsen och när Gunnar Elm drog sig tillbaka av hälsoskäl året därpå tog Per Schöldberg över. Han blev alltså kommunalråd utan att ha suttit i kommunfullmäktige.

Även om Per Schöldberg var politiskt omeriterad hade han stor erfarenheter från offentlig förvaltning.

– Jag hade varit med i kvalificerat beslutsfattande, förstod förankringsprocesser, förklarar han.

I en intervju Per Schöldberg gjorde som färskt kommunalråd berättade han att hjärtefrågorna var skola och utbildning, omsorg och näringsliv.

Med facit i hand kan man konstatera att han under sina sex år som kommunalråd varit frontfigur för helt andra frågor: Fagrabäcksrondellen, Arenastaden, stationsområdet med stadshuset, försäljningen av de kommunala lägenheterna.

Mest betongfrågor?

– Ja, det har blivit mycket det. Men Växjö kommun har varit i en fas av oerhörd expansion och då är det frågor som måste hanteras.

Samtidigt är det beslut som varit väldigt omdiskuterade. Har det varit smidigt för moderaterna, som största parti, att lägga över dessa frågor på dig?

– Jag upplever det som en förtroendefråga, det där fixar Schöldberg. Det handlar inte om förslagenhet: ”det där är kontroversiellt, låt han ta all skit”. Nej, vi jobbar inte så.

Växjös visioner utgår från att staden ska växa, varför är det ett självklart mål?

– Du måste ha betingelser för företagande i hela länet. Men samtidigt mår inte övriga Kronobergs län bättre av att Växjö inte går bra.

Men sker inte Växjös tillväxt på bekostnad av kranskommunerna?

– Det kan det göra, utan tvekan. Men då måste man satsa på en rörlighet, pendlingsmönster. Man får hitta nya sätt att leva. Man har länge talat om tillverkningsindustrins undergång men vi har flera exempel på att man lyckas genom att automatisera.

Det gynnar i och för sig inte jobbtillväxten. Däremot ser Per Schöldberg en stor potential i skogsnäringen.

– Jag kallar det för det gröna guldet. Skogsnäringen är så dynamisk här jämfört med regioner där staten är den stora ägaren. Vi måste få mer forskningsresurser till Linnéuniversitetet på det skogliga området och det kommer jag att jobba för.

Du hade också ansvar för den nya måltidsorganisationen. Centralisering låter inte så centerpartistiskt?

– Mm. Vi kunde ha förberett det på ett bättre sätt. Det gick lite snabbt, det är en enorm logistikapparat. Det underskattade jag nog och det var rätt stökigt under en period. Men vi hade en jätteorganisation med över hundra kök som vi bara byggt på och byggt på. Vi var tvungna att göra något för att få rationalitet. Men nu ser vi att nöjdhetsgraden ökar.

Allianssamarbete handlar också om kompromisser. I vilka frågor har du haft en annan uppfattning än de beslut ni sedan enats om?

– När det gäller den stora fastighetsaffären (försäljningen av tvåtusen lägenheter) var jag inledningsvis inte övertygad om att det var rätt. Men sedan när jag satt mig in i frågan blev jag det.

Vad fick dig att ändra dig?

– När jag såg vad det kunde ge. Det handlar om så stora värden att man fick tänka igenom det flera gånger, ingen ska tro något annat. Jag tyckte att beslutet var rätt då, och jag tycker det är rätt nu. Att en kommun av Växjös kaliber har 63 procent av hyresmarknaden skapar inte dynamik.

Vad betyder dynamik?

– Ja, få in fler fastighetsägare. Mer att välja på, en större mångfald. Samtidigt blev Växjöbostäder ett av landets mest solventa allmänägda fastighetsbolag med rejäla ekonomiska muskler att bygga och dona. Med läget på fastighetsmarknaden var det ett gyllene tillfälle att göra en bra affär för skattebetalarna.

Ser du något problem i att kommunen säljer fastigheter genom paketering, för att undvika skatt?

– Det centrala för mig är att följa lagstiftningen.

Finns det ingen moralisk aspekt?

– Nej, jag tycker inte det. Mitt uppdrag är att företräda Växjö kommuns intressen.

Är det rätt att det finns en sådan här möjlighet smita från skatt?

– Det kan man ju alltid ta upp till diskussion när man blir riksdagsledamot.

Ska privatpersoner ha samma möjlighet, de kanske också vill slippa betala skatt?

– Har ingen uppfattning om det. Men överhuvudtaget borde man ha en enklare skattelagstiftning. Och lägre skatter.

Varför vill du till riksdagen?

– Jag har trivts väldigt bra i Växjö men det är tufft som tusan att vara kommunalråd och alla dagar har inte varit roliga om jag ska vara ärlig. Men jag har känt att jag haft förtroende, jag blev ju omvald. När sedan den här diskussionen uppstod och jag fick klart för mig att det fanns ett väldigt starkt stöd för min kapacitet som riksdagsledamot, då får man väga de två sakerna mot varandra och jag landade i att köra på detta. Att sitta i riksdagen är ett av de finaste uppdragen man kan ha, med det mandatet jag har i ryggen känner jag att jag vill prova det.

Var du beredd på den uppståndelse som blev när du petade ned Eskil Erlandsson som förstanamn?

– Valberedningen måste få göra sitt val och lägga fram det för medlemmarna. Men visst, det blev en större fråga än vad jag hade sett framför mig. Många har frågat mig om jag och Eskil har något otalt med varandra, det har vi definitivt inte, vi är goda kollegor.

Samtidigt står du kvar på valbar plats till kommunfullmäktige (nummer fem, idag har man sex mandat). Varför?

– Nomineringskommittén vill ha mig där. Det behöver inte vara fel att kombinera ett riksdagsuppdrag med att ha något kommunalt uppdrag. Men vi får se. Jag hade kunnat toppa kommunlistan, det är inte förmätet att säga, och köra på som kommunalråd en period till med ett jättebra samarbete med Anna (Tenje, moderat kommunstyrelseordförande). Men nu har jag valt att ta det här steget. Tittar du i min cv så ser du att jag bytt jobb ungefär var femte år.

Schöldbergs femårsplaner?

– Ja, just det, ha ha. Nej, det har bara blivit så. Jag har blivit tillfrågad.

Bland de frågor Per Schöldberg vill driva i riksdagen nämner han infrastruktur (”Vi måste bevaka som hökar att länet har en bra järnvägs- och vägstruktur”), de gröna näringarna, forskningsresurser på LNU och polisfrågor (”tilliten är jäkligt viktig”). Det hörs att han tar med sig det kommunala perspektivet till riksdagen.

– När (Jan-Åke) Dellberg patrullerade på gatorna gjorde han sådant som idag definieras som fältassistenternas uppgifter. Det har skett en smygkommunalisering som jag vill uppmärksamma. Vem har bestämt att kommunerna ska ta ansvar för allt detta?

Din partiledare har varit tydlig med att stänga dörren gentemot Sverigedemokraterna. Hur ser du på det?

– Ska vi diskutera och göra upp med någon måste det finnas en gemensam värdegrund. Det känner jag inte att Sverigedemokraterna representerar. Däremot om en lokal företrädare frågar om de kan hyra en kontorslokal av det kommunägda fastighetsbolaget är det självklart att de kan göra det. Det här är ett parti invalt i fullmäktige.

Men det var okej att stänga ute Kommunistiska partiet från Det fria ordet hus?

– Det var en konstig historia. Det var väl en otydlighet i regelverket.

Beslutet motiverades med att bara partier representerade i kommunfullmäktige får hyra.

Så om KD åker ur fullmäktige stängs de ute från Fria ordet hus?

– Det var en intressant fråga. Jag har inte tänkt på det.

Är du feminist?

– Om jag är feminist? Jag lever med hustru, två döttrar och en honkatt. Jag ser att det finns strukturella obalanser mellan män och kvinnor så man kan säga att jag är feminist. Jag är vaksam när vi rekryterar. Men idag när vi rekryterar chefer är det väldigt mycket kvinnor, det är nästan så man undrar var killarna är. Vi har väldigt mycket kvinnor som toppchefer.

Vad säger du om rätt till heltid på kommunala arbetsplatser?

– Vi har sagt nej till det i Växjö. Jag tror att man istället ska jobba i grupperna med schemaläggning. En del gör valet att jobba deltid, och det ska man ha rätt till.

Rätt till heltid betyder ju ”rätt till” inte att man måste…

– I praktiken kan man jobba heltid i Växjö om man verkligen vill.

Så vad är då problemet att införa den rätten?

– Det har mer blivit en principiell fråga från den fackliga sidan. I slutändan handlar det om arbetsuppgifter som ska genomföras. Det finns så mycket annat vi måste göra. Jag kan ta ett konkret exempel. Jag gjorde ett studiebesök i hemtjänstens lokaler på Teleborg och fick klart för mig att så här kan vi inte ha arbetsmiljön. Omklädningsrummen var iskalla. Omsorgen ska ta tag i det.

De kanske kan få plats i det nya stadshuset?

– Det blir lite knepigt rent praktiskt. Men nu när vi tagit stadshusfrågan är det väl bra att arbetsmiljön kommer upp till diskussion även på andra håll.

– Nu har de värme när de klär om. Man har satt in en byggfläkt där.

På Per Schöldbergs kavajslag sitter två nålar. Växjö stadsvapen på det ena, den centerpartistiska fyrklövern på det andra.

– Mitt klubbmärke, säger han.

Ingen Lakers-nål?

– Nej, inte idag.

Som riksdagskandidat kanske Per Schöldberg tänker att länet rymmer fler hockeylag. Ändå är det förvånande att han under den nästan två timmar långa intervjun inte en enda gång nämner Lakers, klubben han haft så stort engagemang i, med åtta år i styrelsen.

Hur gick det då med den egna hockeykarriären, varför fortsatte han inte?

– Jag var för klen.