Festen är över – England till semifinal
Det gick inte, det var inte ens riktigt nära. 2–0 förde England till ett semifinalmöte i Moskva mot antingen Kroatien eller Ryssland.
Landslaget får ta flyget till Arlanda, via VM-basen i Gelendzjik.
Så här var det inte tänkt, men drömmar och förhoppningar krockar emellanåt med verkligheten. England är långt från ett världslag, men lördagskvällen den 7 juli lyfte "Three Lions" – inte Janne Anderssons gäng – mot nya höjder i raketstaden vid Volga.
Det lugna, trygga, självklara kollektiva försvarsspelet från Nizjnij Novgorod, Sotji, Jekaterinburg och S:t Petersburg följde bara partiellt med till Samara.
Det var – när det gällde som mest – inte lika synkroniserat, inte lika rikt på pondus och auktoritet som tidigare och långt från det krav på personbästa över hela fronten som förbundskaptenen Andersson gång på gång påpekat som en absolut nödvändighet.
Rejält galet blev det vid Ashley Youngs hörna efter en halvtimmas spel. Young chippade in bollen, mitt i straffområdet störtade mittbacken Harry Maguire, markerad av Emil Forsberg, fram och mötte med pannan.
Forsberg har många kvalitéer som spelare, men inte främst defensiva och knappast i huvudspelet. Hans 179 cm mot Maguires 193 gjorde inte oddsen bättre.
Redan där, med en timma kvar, dog drömmen om en semifinal och en match om medaljerna, antingen i S:t Petersburg (bronsmatch) eller i Moskva (final) nästa helg.
De tidigare i mästerskapet rappa och disktinka svenska omställningarna var länge ytterst få – och mestadels misslyckade. Allt för ofta skickades chansbollar med svag precision upp mot Ola Toivonen och Marcus Berg.
De två fick heller inget manöverutrymme av den stadiga engelska trebackslinjen med Kyle Walker, John Stones och Harry Maguire.
Hämmat, som överväldigat av stunden. Det här var inte det landslag vi såg mot jämförbart motstånd som Tyskland, Mexiko och Schweiz.
Några "det-kunde-ha-blivit-något"-lägen producerades men närmare än ett rappt distansskott över av Viktor Claesson kom landslaget inte en vettig chans under de första 45 minuterna. Det räckte förstås inte för att rucka på Gareth Southgates engelska nybygge.
Toivonen såg sliten ut och på mittfältet räckte det inte med att Albin Ekdal på nytt visade vilken spelare han är när kroppen håller.
Englands snabba djupledsspel – med Raheem Sterling som den värsta speedkulan – och farlighet på fasta situationer pekades inför kvartsfinalen ut som de främsta hoten. Och naturligtvis Harry Kane, VM:s skyttekung så här långt.
England fick betalt för två av sina tre styrkor.
Sterling var ett ständigt hot och skapade bekymmer. Robin Olsens fenomenala enhandsräddning och Andreas Granqvist brytning hindrade England från att gå in till andra halvlek med 2–0 i ryggen. Däremot gjorde Victor Nilsson Lindelöf ett utmärkt jobb med Kane.
Berg, åtta mål i kvalet, lämnar Ryssland mållös, men han var bra nära att kvittera på nick (inlägg Ludwig Augustinsson) direkt efter pausen, men Jordan Pickford fick ut sin vänsternäve precis intill ena stolpen.
I stället mötte Sverige slutet i Samara med knappa timman spelad. Jesse Lingard lyfte in från höger, Sterling befann sig i klar offsideposition men bollen gick mot Dele Alli – och nickmål nummer två av England.
Svåra situationer kräver desperata åtgärder. Claesson kunde ha gett matchen ny nerv, men Pickford räddade igen. Janne Andersson tog av Toivonen och den bleke Forsberg och försökte spetsa med John Guidetti och Martin Olsson.
Guidetti serverade Berg, men Pickford tippade till hörna. Mittbacken Pontus Jansson hoppade in på topp.
Och sedan var det slut och över.
