Forskare: ”Sverige är inte mångkulturellt”

Nyheter Artikeln publicerades
Sverige firas på nationaldagen, men är det ett mångkulturellt land? Sex av våra åtta riksdagspartier säger att man förespråkar ett mångkulturellt samhälle. Men professor Fereshteh Ahmadi menar att Sverige har en lång väg att gå. ”Det tar tid för ett samhälle att bli mångkulturellt”, säger hon.
Foto: arkivbild
Sverige firas på nationaldagen, men är det ett mångkulturellt land? Sex av våra åtta riksdagspartier säger att man förespråkar ett mångkulturellt samhälle. Men professor Fereshteh Ahmadi menar att Sverige har en lång väg att gå. ”Det tar tid för ett samhälle att bli mångkulturellt”, säger hon.

Senaste Mångfaldsbarometern visar motstridiga tendenser: andelen svenskar som är negativa till mångfald är rekordstor. Samtidigt säger fler människor än någonsin att de har positiva erfarenheter av invandrare som arbets- eller skolkamrater.

Fereshteh Ahmadi, huvudansvarig för undersökningen, menar att Sverige fortfarande är långt ifrån ett mångkulturellt land.

Det är framförallt bland kvinnor som inställningen till invandrare generellt blivit mer negativ, sak samma bland personer över 50 år. Unga personer under 30 år har däremot blivit mer positiva till mångfald.

Precis som merparten av riksdagspartierna är majoriteten av svenska folket positiv till ett mångkulturellt samhälle. Men årets Mångfaldsbarometer, som sammanställts för tolfte gången sedan 2005, visar att tendensen mot ökad intolerans fortsätter.

– När det gäller vissa faktorer har det blivit mycket sämre. När det gäller andra saker har det blivit bättre, säger Fereshteh Ahmadi, professor i sociologi vid Högskolan i Gävle som står bakom Mångfaldsbarometern.

Hur kan dessa motstridiga resultat förklaras?

– Jag tror att unga som vuxit upp med kamrater från andra länder har en mer realistisk bild än andra, som själva inte har dessa erfarenheter utan bara utgår från media eller enskilda händelser. Att kvinnor blivit mer negativa tror jag till exempel kan hänga samman med medias bild av unga män från Mellanöstern.

Så en slutsats är att en negativ attityd till mångfald är vanligare bland dem som själva inte har erfarenhet av att umgås med invandrare?

– Ja, precis. Och det har alla våra undersökningar sedan 2005 visat. I dag har 86 procent av de unga (18–30 år) positiva erfarenheter av invandrare som skol- eller arbetskamrater.

Det är de högsta siffrorna i Mångfaldsbarometerns historia. De unga är dessutom underrepresenterade i undersökningen vilket kan ha påverkat resultatet.

I Smålandspostens enkät uppger alla riksdagspartier utom två att man är positiv till ett mångkulturellt samhälle. I sin negativa inställning får SD sällskap av KD, som uttrycker tveksamhet.

Men vad är ett mångkulturellt samhälle, är det mångkulturellt bara för att en viss del av befolkningen är utlandsfödd?

– Nej, definitivt inte. Jag ser inte Sverige som ett mångkulturellt samhälle. Ett mångkulturellt samhälle har ett gemensamt historiskt minne. Sverige är mer ett mosaiksamhälle där vissa grupper lever lite för sig själva. Iran, som jag kommer från, är ett mångkulturellt samhälle med många etniska grupper och religioner men man äter samma mat, sjunger samma sånger. Man gifter sig med varandra. Trots att jag inte är jude gick jag i den judiska skolan och hade vänner ur olika etniska grupper utan att vi tänkte på det. Det tar tid för ett samhälle att bli mångkulturellt.

I samband med en grundlagsändring 2010, där samernas rätt till sin kultur skrevs in, uppkom en animerad debatt om att Sverige nu i lönndom gjorts mångkulturellt. Det handlade om formuleringen i sista stycket av regeringsformens 1 kap. 2 §. Skrivningen från 1974 var: ”Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas”. Nu byttes ordet bör ut mot ska.

 

Integration istället för assimilation har varit svensk politik sedan 1975, då en enig riksdag antog riktlinjerna för invandrar- och minoritetspolitiken. Den ”bör präglas av en strävan att skapa jämlikhet mellan invandrare och svenskar. Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten”.

Formuleringarna uttrycker en tro på individens autonomi och rätt att själv välja sin identitet.

Fereshteh Ahmadi är kritisk.

– Jag tycker att det är en lite löjlig syn på identitet. Det är inget man själv väljer utan något som utvecklas i samspel med det samhälle man lever i. När jag återvände till Iran efter 17 år upptäckte jag hur svensk jag blivit, jag var inte längre samma person som när jag kom till Sverige.

Nu talar du om din egen upplevelse. Men den politiska nationalismen handlar ju om att någon annan bestämmer om du är svensk eller inte?

– Ja, jag menar att båda synsätten är fel – både att man själv kan välja att behålla sin kulturella identitet eller bli svensk eller att alla måste bli svenskar. Den som kommer hit från ett annat land kan inte för alltid förbli samma person som när de kom. Samtidigt är svenskheten något som hela tiden förändras. Man måste se denna dialektik.

– Självklart är det mycket bättre för en invandrare att integreras, bli en del av samhället än att leva ute i kanten. Men jag ser ett stort problem i att det svenska samhället hela tiden betraktar invandrare som främlingar.

Och om man upplever omgivningen som negativt inställd kanske man sluter sig inom den egna gruppen?

– Exakt.

Fereshteh Ahmadi menar även att ordet integration i dag används på ett sätt som snarare innebär assimilation.

– Förr menade man integration men i dag är det snarare anpassning det handlar om när alla partier använder ordet.

 

Enligt Mångfaldsbarometern anser sex av tio att etnisk mångfald är positivt för den svenska kulturen. Men de som helt tar avstånd från detta påstående har ökat från 11 procent 2014 till rekordhöga 22 procent. Och nästan hälften av de tillfrågade anser att män från Mellanöstern utgör en fara för svensk kultur.

Är den förskjutning vi sett i svensk politik en följd av att människor blivit mer negativa till mångfald eller är det tvärtom så att attitydförändringen är ett resultat av den invandringskritiska retoriken?

– Jag tror att politikers och medias beskrivning av invandrare och invandring som problem har påverkat mycket.

Så Mångfaldsbarometern visar snarare hur människor påverkas av debatten?

– Ja, det tror jag man kan säga.

Amerikanska Pew Research Centers senaste internationella mätning visar att tolerans fortfarande har en stark förankring hos svenskarna. Graden av nationalism, invandringsmotstånd och negativa attityder mot religiösa minoriteter är de lägsta i Västeuropa.

Fereshteh Ahmadi tror att en förklaring finns i Sveriges politiska historia, att solidaritetsandan är djupt rotad.

– Den finns i den svenska mentaliteten.

Mångfaldsbarometern 2018

Motstridiga tendenser

• Årets Mångfaldsbarometer ger en motsägelsefull bild av svenskarnas attityd till mångfald. 47 procent anser att ”den kulturella mångfalden innebär att vissa av våra värderingar går förlorade”. 87 procent tycker att människor med utländsk bakgrund har en skyldighet att anpassa sig till ”svenska vanor”.

• Samtidigt anser 59 procent att ”den etniska mångfalden utvecklar vår kultur”. Bara 22 procent tar avstånd från detta påstående. Detta är i och för sig en rekordsiffra, 2014 var det 13 procent som tyckte så.

• Tydligt är att människor som känner invandrare är mer positivt inställda.

• 74 procent säger att de har positiva erfarenheter av att arbeta eller studera ihop med personer med utländsk bakgrund. Bara 9 procent har negativa erfarenheter medan 17 procent inte har någon erfarenhet alls.

• Inom flera områden är attityden tydligt sämst mot människor från Mellanöstern. 39 procent anser att grupper av människor från Mellanöstern ”inte klarar av att integreras i vår kultur”. 45 procent av de tillfrågade anser att män från Mellanöstern ”utgör en fara för vår kultur”. Kvinnorna utgör inte ett lika stort hot, bara 26 procent upplever dem så.

• Många ser människors ursprung som något fundamentalt. 53 procent anser att människor från Mellanöstern är olika en själv. 41 procent svarar varken eller/vet ej. Däremot är det nästan ingen av de svarande som tycker att människor från Europa är olika dem själva. Samtidigt är 34 procent inte intresserade av att lära sig mer om andra kulturer.

• 56 procent anser att böneutrop är mer störande än kyrkklockor. Av Smålandspostens sammanställning framgår att tre politiska partier vill ha nationella riktlinjer för böneutrop: SD, KD och M.

Visa mer...

partienkät

Så här svarar partierna

FÖRESPRÅKAR DITT PARTI ETT MÅNGKULTURELLT SAMHÄLLE?

Moderaterna:

Ja. Olika kulturer berikar och kan samexistera i Sverige, men svensk lag gäller alla oavsett klass, kön, klan eller kultur.

Centern:

Ja. Det omvända, ett monokulturellt samhälle, är vare sig något att sträva efter eller möjligt. I en värld där pengar, människor, idéer rör sig globalt och där Sverige är exportberoende handelsnation så måste vi bejaka internationalism och kunna möta olika kulturer. Det hindrar inte att vi i Sverige är tydliga med våra värderingar och är beredda att upprätthålla dem.

Liberalerna:

Ja. Mångkultur berikar Sverige och gör det bättre. Självklart måste samtidigt alla som bor i Sverige följa svensk lag.

Kristdemokraterna:

Nja. Vi tar emot människor på flykt av moraliska skäl och arbetskraftsinvandring för att vi behöver kompetens och arbetskraft. Vi tar inte emot människor av en viss etnicitet. Att kvotera människor för att uppnå mångfald är fel. Sverige skall vara ett hem och samhällsgemenskap för alla människor – oavsett etniskt ursprung.

Socialdemokraterna:

Ja. Vi lever i ett mångkulturellt samhälle och tycker att det är en styrka. Olika bakgrunder och erfarenheter är berikande.

Vänsterpartiet:

Ja. Sverige är och har alltid varit i grunden ett mångkulturellt samhälle. Det har alltid funnits olika traditioner och sätt att leva på i våra olika städer och i våra olika samhällsklasser. Sverige har gynnats av och kommer fortsätta gynnas av kulturell mångfald.

Miljöpartiet:

Ja. Det är utvecklande både för individer och ekonomi.

Sverigedemokraterna:

Nej. Vi vill ha ett land som håller samman och inte är splittrat i olika parallell-samhällen.

 

SKA SVERIGE HA NATIONELLA RIKTLINJER FÖR BÖNEUTROP?

Moderaterna:

Ja. Frågan om böneutrop är en komplicerad fråga och vi tror inte att böneutrop ökar integrationen i samhället utan snarare riskerar att öka polariseringen. Vi anser inte att det är bullerlagstiftningen som ska avgöra och att frågan bör därför ses över nationellt.

Centern:

Nej. Men det kan finnas skäl att förändra lagstiftning för att förtydliga var och när böneutrop sker. Som det är nu, att det är miljöbalken och bullerproblematik som skall vara styrande kan diskuteras. Det viktiga är dock likhet inför lagen. Riksdagen kan se över detta.

Liberalerna:

Nej. Frågan om böneutrop avgörs av polismyndigheten efter att den frågat berörd kommun om det stör allmän ordning eller utgör en negativ påverkan på miljön. Religionsfrihetslagstiftningen ger alla rätt att utöva sin religion utifrån dess seder och bruk, så länge det inte stör.

Kristdemokraterna:

Ja. Kommunerna ska kunna reglera den här typen av frågor i de lokala ordningsföreskrifterna. Vi anser att det är orimligt att regelbundet återkommande religiösa förkunnelser ska kunna tränga in i människors hem. I framtiden menar vi att nationella riktlinjer bör införas.

Socialdemokraterna:

Nej. Det är redan reglerat enligt lag vad gäller ljudnivåer.

Vänsterpartiet:

Nej. Vi i Vänsterpartiet värnar om religionsfriheten, mötesfriheten och yttrandefriheten. Därför står vi upp för såväl kyrkklockor som för böneutrop. Gällande riktlinjer så är det upp till polis och kommun att avgöra var gränsen går gällande tid, plats och ljudnivå.

Miljöpartiet:

Nej. Vi tycker inte det behövs.

Sverigedemokraterna:

Ja. Detta är en fråga om vilket samhälle vi ska ha. Folk ska inte ha politisk och religiös propaganda in i sina sovrum.

Visa mer...

ALLA NYHETER OM VALET HITTAR DU HÄR