Kandidater med stort nätverk får flest kryss

Det är alltså inte enbart förankringen i det egna partiet som fäller avgörande. Utan i ännu högre grad vilka politiker som är aktiva i föreningslivet och har ett stort nätverk utanför politiken. Det är dessa kandidater som har störst chans att kryssas in. Det visar Sara Franssons forskning.

Hon har nyligen disputerat vid Linnéuniversitetet med avhandlingen ”Vinna eller försvinna” som handlar om just personvalssystemet.

Politiker med stort nätverk gynnas. Om jag som väljare känner kandidaten, har träffat den i något sammanhang, kanske är aktiv i samma förening eller om jag hört positiva omdömen. Ja, då är det också lättare att sätta ett kryss för den kandidaten.

– Att ta sig tid att småprata vid sidlinjen under fotbollsmatchen kan ha större betydelse än att tala på Stortorget, Närhetsmekanismen är stark, säger Sara Fransson.

Men är det inte framför allt toppnamnen som kryssades in?

– Jo, de är ofta profilerade i media redan. Men väljare är också ganska lata. Man börjar läsa uppifrån och orkar inte läsa alla namn.

Forskning visar att första namnet kryssas mer i alla valsystem, även i länder där man har obligatoriskt personval.

Endast var fjärde väljare i Sverige gör ett personval. Varför så få kryssar kan bero på att många kandidater är rätt anonyma för väljarna.

– I Sverige profilerar vi framför allt partierna. Borgerliga partier, med ett mer individualistiskt synsätt har fler personkryss än Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Ändå är det en vänsterpartist, Lennart Värmby, som är den enda som kryssats in i riksdagen från Kronoberg.

I årets val är den stora frågan om centerns Eskil Erlandsson ska kryssas förbi toppkandidaten Per Schöldberg. Avgörande är vem som har stöd i hela valkretsen, menar Sara Fransson.

– I valkretsen finns också en ganska tydlig geografisk konflikt mellan Ljungby och Växjö. Så är det även i andra valkretsar, alla städer vill ha sina kandidater på valbara plats.

Överlag är det enklare för kandidater i små valkretsar och små partier att kryssas in. I storstäder och i stora partier krävs många röster för att få ihop fem procent av partiets röster.

När reformen infördes 1998 fanns en rädsla att personvalet skulle bidra till intern splittring i partierna. Så har det inte blivit.

– Men man anpassar sig. Den som har fått många kryss i ett val gynnas ofta i nomineringen till nästa val.