Kompis: ”Det är inget jobbjobb”

Nyheter Artikeln publicerades

– Det är inget jobbjobb utan något man gör med hjärtat, säger Erik Malm.

Han är projektanställd kompis och genom sin vänskap med en hemmasittare vill han hjälpa honom att bryta sin isoleringsproblematik.

Genom Kompisförmedlingen har Erik Malm börjat umgås med en högstadiekille som varit hemmasittare i närmare fem år. Att bryta hans långvariga isolering tar tid men Erik tycker att det går bra: ”Det har blivit en genuin kompisrelation. Vi tycker det är kul att hänga.”
Foto: Bo Ströberg
Genom Kompisförmedlingen har Erik Malm börjat umgås med en högstadiekille som varit hemmasittare i närmare fem år. Att bryta hans långvariga isolering tar tid men Erik tycker att det går bra: ”Det har blivit en genuin kompisrelation. Vi tycker det är kul att hänga.”

Erik Malm har tidigare utbildat arbetslösa unga vuxna i vardagsekonomi och mötte då personer med olika neuropsykiatriska diagnoser. I höstas engagerade han sig i Kompisförmedlingen och blev matchad med en deltagare. Det är en högstadiekille som varit hemmasittare i närmare fem år. När intervjun görs har de träffats ett tiotal gånger.

– Första gången träffades vi bara en timme, men sedan har det blivit längre och länge, berättar Erik Malm.

Berätta hur er relation har utvecklats?

– I början var det en viss anspänning i den nya sociala relationen men nu är det avslappnat på ett helt annat sätt. Första gången träffades vi med familjen, idag är det inga problem att umgås bara vi två. Mycket handlar om att hitta gemensamma aktiviteter, att bara sitta och glo tycker väl ingen är särskilt roligt.

Lena Klarefelt, som är verksamhetsledare för Kompisförmedlingen, förklarar att en del av problematiken kan vara att ungdomarna vill mer än de klarar av. Att man bestämmer en träff på stan men sedan dyker de inte upp för att det kändes för jobbigt när de skulle lämna hemmet. Därför är regeln att man alltid träffas hemma hos deltagaren först för att känna av hur läget är, om de klarar av att gå ut eller om man ska stanna hemma och göra något annat istället.

De anställda i Kompisförmedlingen har tystnadsplikt och det som deltagarna pratar om med sin kompis stannar mellan dem. Men Erik Malm berättar att han aldrig tar upp ämnet skolan.

– Det är ju så många andra som gör det och det är ofta ångestrelaterat. Om det kommer en kompis och hälsar på en gång i veckan ska det vara en frizon, något glädjerelaterat. Vill han själv prata om skolan är det förstås okej.

”Om det kommer en kompis och hälsar på en gång i veckan ska det vara en frizon, något glädjerelaterat. Vill han själv prata om skolan är det förstås okej.”

För Erik Malm har matchningen varit perfekt, trots några års åldersskillnad har de hittat flera gemensamma intressen.

– Vi har spelat sällskapsspel och lagat mat tillsammans. Jag gillar att vara ute i naturen och det är roligare om man har någon med sig. Så det är jättebra att vi båda tycker det är kul. Vi har varit ute och gjort upp eld och grillat.

Känner du att ni blivit riktiga kompisar?

– Ja, jag tycker att det har blivit en genuin kompisrelation. Vi tycker det är kul att hänga.

I en kompisrelation är förtroligheten ömsesidig, är det så mellan er?

– Jag är ganska öppen som person och jag upplever inte att det finns något hierarkiskt i vår relation. Senast vi träffades frågade han ut mig ganska mycket om mitt liv.

”Jag tycker att det har blivit en genuin kompisrelation. Vi tycker det är kul att hänga.”

Är det fortfarande alltid du som tar initiativen?

– Vi har gjort en lista på saker som vi skulle vilja göra och där har han kommit med idéer. Vi har ingen fast tid utan varje gång vi träffas försöker vi bestämma när vi ska ses nästa gång. Där tror jag att det är stor skillnad mellan olika personer, en del vill nog att det ska vara väldigt uppstyrt. Men upplägget är att det ligger på mitt ansvar att se till att träffarna blir av.

Händer det att din kille hör av sig till dig?

– Han har inte ringt men han har skickat skickat textmeddelande någon gång och det är ju väldigt bra.

 

Läs fler artiklar i serien: