Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Lobbyn 2012-02-17 | Uppdaterad 2012-02-17
På Folk och Försvars årliga konferens debatterades inte bara internationella insatser utan även vårt nationella försvar. Överbefälhavaren Sverker Göransson framhöll att vi inte har råd att långsiktigt vara kortsiktiga.
Efter 2014 behöver försvarsmakten ytterligare resurser. De senaste åren har frågan handlat om hur mycket vi ska satsa på internationella insatser. Under mars månad ska Försvarsmakten redovisa hur mycket man är beredd att satsa på JAS-flygplanets vidareutveckling.
Förre militärbefälhavaren i milo Syd, Carl Björeman har skrivit en avslöjande bok om Försvarsmaktens förfall efter det kalla kriget. Sverige hade ett starkt invasionsförsvar med allmän värnplikt. I dag har det till 90 procent försvunnit. Det är den största svenska nedrustningen genom tiderna. Sverige har förlorat sitt folkförsvar. Nu har vi en liten expeditionskår med kontrakts- eller yrkesanställda soldater, som ska försvara landet genom internationella insatser i andra världsdelar.
Den tidigare försvarspolitikern, Håkan Juholt och överbefälhavaren Owe Wiktorin får dela huvudansvaret för försvarsmaktens förfall enligt Björeman. Det Socialdemokratiska partiet hade under det kalla kriget framstått som folkförsvarets och värnpliktens försvarare. Så sent som i en riksdagsdebatt 2009 hävdade man att; ”Sveriges försvar är och ska förbli allas ansvar.” Men Juholt reserverade sig inte när beslutet togs om vilande värnplikt.
Owe Wiktorin tilltrodde det svenska flygvapnet en avgörande förmåga att försvara Sverige. Utan en strategisk analys av vårt lands försvarsförmåga och behov avskaffade han vårt existensförsvar. Därmed hoppades han bevara de av Socialdemokraterna och honom själv högst prioriterade delarna av försvarsmakt och försvarsindustri; JAS-projektet. Inför försvarsbeslutet 2014 måste vi göra en bättre avvägning mellan internationella insatser och vår egen nationella säkerhet.
Erfarenheterna från de senaste flyginsatserna i krigen på Balkan, i Irak, Afghanistan och även i Libyen visar alla att flyginsatserna åstadkommer de största skadorna bland civilbefolkningen och andra oskyldiga människor inom stridszonen. Flygstridskrafternas insatser har därför ifrågasatts i dessa fall. Också det gör det orimligt att bygga vårt nationella försvar enbart på flygvapnet. Efter 2014 bör vi verka för att armé- och marinstridskrafterna stärks, så att vi kan få ett balanserat och allsidigt försvar.
Eftersom beslutet att avskaffa värnplikten är vilande bör vi ta upp frågan om inte någon typ av frivillig värnplikt bör prövas på nytt. Danmark, Norge, Polen och Tyskland tycks ha hittat bättre system. I dag tar det två år att mobilisera det svenska försvaret.
Vi måste få fram en balanserad försvarsmaktlösning med fungerande mobiliserings- beredskaps- och materielförsörjningssystem. Dessa lösningar ska inte bara ta hänsyn till våra internationella insatser och vår flygindustri utan också till hur försvarsmakterna i vår omgivning organiseras och utrustas.
Slutligen är det dags att erkänna att vi inte klarar oss utan Nato. Våra internationella insatser kräver ofta samarbete. Med ett medlemskap får vi större inflytande och ett bättre samarbete. Men framförallt kan det göra vår försvarsförmåga ännu mera trovärdig.
KJELL GÖTHE
JAN HYLTÉN-CAVALLIUS
LARS O NORDMARK



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (37 ST.)
ANNONSERA