Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
fredag 25 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
fredag 25 maj 2012
Lobbyn 2012-01-24 | Uppdaterad 2012-01-24
Egentligen är eurokrisen inte en ekonomisk kris, den är i stället moralisk, skriver Christian Braw, docent vid Åbo Akademi och präst i Slätthög.
En symbolisk varningslampa lyser framför Europeiska centralbanken i Frankfurt. Men Tyskland står starkt i Eurokrisen. Christian Braw har en förklaring varför.
Det är inte industrin eller bankerna, inte ens samhällssystemen det är fel på. Det är moralen. Det är först av allt tydligt att de olika grekiska regeringarna har bedragit EU med falska siffror. Det är också tydligt att befolkningarna i de sydeuropeiska nationerna i stor utsträckning har bedragit sina stater genom att inte betala de skatter, som behövs för att upprätthålla dessa stater. Lika tydligt är det att politiska partier har värvat röster genom att utlova förmåner, som de inte haft täckning för. Det finns alltså en bristande vilja till sanning hela vägen. Den har nu gett utslag i en ekonomisk kris.
Varför har krisen börjat i södra Europa? Och varför är norra Europa och särskilt Tyskland så starkt? Efter två förlorade världskrig är nu Tyskland Europas ledande nation på alla områden. Detta har också en moralisk sida. Arbetsamhet, flit, plikt, ansvar, noggrannhet, ärlighet – detta är moraliska egenskaper, och de har gett Tyskland dess ställning. Det är egenskaper, som har sin grund i fyrahundra års katekesundervisning. Det finns också andra sidor av saken, till exempel Kants pliktfilosofi. Men även den är otänkbar utan seklers katekesundervisning. Också Norden har en liknande mental bakgrund. Allra tydligast är detta i Finland, som efter ett inbördeskrig, stora förluster i två förlorade krig, ett gigantiskt krigsskadestånd och en kraftförödande utvandring ändå har kunnat höja sig till välstånd. Också det är en moralisk seger.
Eurokrisen visar tydligt att inget mänskligt gemensamt liv kan utvecklas positivt utan stark moral. Tysklands och Finlands framgångar efter 1945 till denna dag visar också på moralens betydelse. Moral leder framåt, omoral leder bakåt. Så enkelt är det. Flit, ärlighet, noggrannhet, ansvar och plikt vinner.
Det kan därför vara intressant att se på det svenska samhällets försök att formulera en moralisk grund för sig självt sedan 1990-talet. Det är inte bara skolan, som har gjort sådana ansatser. Också landsting, försvar och företag har bidragit. Enskilda yrkesgrupper har länge haft etiska normsystem, till exempel präster, läkare och advokater. Den äldsta, ännu gällande, är Olaus Petris domarregler, som fortfarande återfinns i Svea rikes lag.
Om man vill granska de försök till att formulera en etisk grundval, som gjorts i Sverige på senare år, kan man börja med skolan. Det mest påfallande är att den fokuserar på relationer: demokratin som uppdrag, allas lika värde samt jämställdhet. Hur motiverat det än må vara, är det tydligt att här saknas det, som gett Tyskland och Finland dess framgångar mot alla odds. I skolans värdegrund finns inte fokus på ansvar, plikt, noggrannhet, ärlighet och arbetsamhet. Och om inte det finns, så saknar samhället en bas för demokrati, människovärde och jämställdhet. Utan plikt, ansvar, noggrannhet, arbetsamhet och ärlighet finns det nämligen inget samhälle alls.
Nu kanske man kan hävda, att de egenskaper som gett sådana framgångar för Tyskland och Finland är självklara. De många nödsignalerna från svenska lärare väcker tvivel om det. Det är nämligen med moralisk kultur som med trädgårdskultur. Den måste vårdas hela tiden. Om den inte vårdas förfaller den. Kulturvård innebär att det värdefulla skall skyddas och skötas, medan det värdelösa skall bort. Plikt och ansvar är värdefulla, slarv och lättja är värdelösa. Vill man inte hävda och vårda det, finns det snart inget samhälle alls, och då är allt tal om demokrati, människors lika värde och jämställdhet endast en komedi.
De flesta värdegrundsförsöken i Sverige har ett inbyggt problem. Det gäller legitimiteten. Vilken grund har de själva? Man kommer inte längre än till att de ger uttryck för en majoritetshållning, det vill säga de uttrycker makt. Men makt fungerar dåligt som drivkraft för moral. I själva verket är det så, att så snart man använder makt, upphör gemenskapen. Det är så i äktenskapen och i alla andra mänskliga relationer, ända upp till Europeiska unionen. Moral måste utgå från en inre drivkraft.
Folkrättsjuristen Thomas Holm sade en gång: ”Om inte den inre kompassen fungerar, kan det göra detsamma vilka lagar man har.” Där medborgare saknar inre kompass kan lagar endast upprätthållas med tvång och våld. Med den inre kompassen är det som med den yttre. Den styrs av en dragningskraft. Den kraften fanns uppenbarligen i de fyrahundra årens katekesundervisning.
Christian Braw
Docent vid Åbo Akademi
Anna-Karin Jonsson
lobbyn@smp.se
Telefon: 0470-77 06 40
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (37 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
