Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Lobbyn 2010-10-14 | Uppdaterad 2010-10-14
Hösten 2009 arbetade jag tillsammans med fyra kollegor för Skolverket med att framställa ett förslag till ny kursplan för grundskolan i ämnet religionskunskap. Det var ett hårt men givande arbete.
Redan vårt första förslag kritiserades av företrädare för diverse kristna samfund då vi, i enlighet med principen om den icke-konfessionella skolan, inte gjorde någon värdemässig åtskillnad mellan kristendom och andra religioner. Andra feltolkade vårt förslag som att vi menade att alla religioner skulle ges samma utrymme i undervisningen, vilket inte var fallet. Vi gav inte lärarna några som helst instruktioner när det gällde hur mycket tid som skulle ägnas varje religion. Det ingick inte i vårt uppdrag.
När sedan Skolverket centralt, för att förekomma väntad kritik från politiskt håll, reviderade vår version och tydligare skrev fram kristendomen skild från andra religioner blev det heller ingen direkt förändring av innehållet, bara att ordet kristendom nämndes några fler gånger. Utbildningsminster Jan Björklund kungjorde då att inte heller detta dög. Kristendomen var fortfarande inte tillräckligt betonad.
Den 10 oktober förklarade ministern stolt att han ”kört över” Skolverket och den 11 oktober kom så den version där hans egna expertkunskaper inom fältet religionskunskap tillfogats kursplanen.
Vad blev då resultatet? Ordet kristendom har lagts till där det tidigare enbart stod världsreligionerna, och kristendomen står inte längre tillsammans med de andra religionerna i uppräkningar, utan har fått en egen avskild plats för sig. Lite annorlunda, lite bättre.
I stället för religioners urkunder talas nu till exempel om Bibeln och andra religioners urkunder. Men, och det är viktigt, inget nytt har egentligen kommit till i sak och inget gammalt har heller tagits bort i förhållande till ursprungsförslaget. Inget alls? Jo, en sak har tillkommit. Psalmerna. Nu ska barn i årskurs 1–6 lära sig psalmer.
Mycket skrik för lite ull, sa gubben, klippte grisen.
Geografiämnet kom inte lika lindrigt undan. Expertgruppens förslag betonade ämnets globala perspektiv. Detta har nu fått ge vika för ett snävt nationalistisk dito.
Förslaget från Skolverket innehåller följande moment under ”Centralt innehåll” för årskurs 4–6 (och även för 7–9): ”Namn och läge på länder, regioner, städer, hav, sjöar, floder, bergskedjor och öknar som eleven möter i undervisningen”. Detta har nu Björklund ersatt med: ”Namn och läge på Sveriges landskap samt orter, berg, hav och vatten i Sverige samt huvuddragen för övriga Norden”.
Slutsatsen: verksamma lärare får ta sig ut till materialrummet och damma av såväl tramporgeln som kartan över Hallands floder. Nu ska det sjungas psalmer och läras geografiramsor. Laga ni, äta vi, kanske till tonerna av Vår gud är oss en väldig borg. Och ni barn: glöm inte äpplet till lärarinnan nästa höst och bocka och nig fint. Framtidens skola är här.
Jonas Svensson, docent i religionsvetenskap, lektor och lärarutbildare vid Linnéuniversitetet, skriver på dagens debatt om den nya läroplanen.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (37 ST.)
ANNONSERA