Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 23 maj 2013
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 23 maj 2013
Lobbyn 2013-01-21 | Uppdaterad 2013-01-21
Uppdrag granskning är bra på att snoka reda på saker som skapar skamkänslor. Men sällan har de haft en så enkel resa när det gäller att belägga missförhållanden som i programmet kring påstådd barnfattigdom den 15 januari i år.
Miira, född i Sverige av finska föräldrar, tillhör den största invandrargruppen i Sverige, Dessutom kom hon från ett land där svenska är ett officiellt språk. Ändå fanns hos henne ett utanförskap som gjorde henne till revolutionär. Men vem i Småland bryr sig om det generella utanförskap som alla nyanlända barn från länder som Somalia och Afghanistan måste uppleva, skriver professor Bengt Johannisson.
Det finns uppenbarligen inga gränser för hur företrädare för olika organisationer tillåter sig ljuga med statistik. Bara för att få mer uppmärksamhet i media.
Media spelar förresten tacksam med i organisationers och kändisars jakt på ökad närvaro i media. Susanna Alakoskis, vars bok och dess filmatisering jag uppskattade, utvecklar i DN kultur den 16 januari sina synpunkter på Uppdrags gransknings avslöjanden. I sin inlaga blandar hon friskt olika identiteter som socialarbetare, kulturjounalist och skönlitterär författare. Hennes kameleontliknade framträdande gör att hon engagerat och utan självrannsakan i både i program och artikel kan kritiserar Janne Josefsson för att vara moraliserande. Han tycker nämligen att det är viktigare att ett barn får åka på skolresa än att föräldrarna tvingas till en veckas paus i sitt missbruk av tobak.
Jag läser just nu Eija Hetekivi Olssons Ingenbarnsland. Uppenbarligen är den till stora delar självbiografisk. Jag har läst om huvudpersonen Miiras liv på lågstadiet och följer henne nu på mellanstadiet. Det räcker för längre än så har varken mina barnbarn eller de barn i Nottebäcksskolan vars måndagar jag delar kommit. Min upplevelse av Miira är att hon är en terroristversion av Pippi Långstrump. Alltså lika självständig, uppfinningsrik och (mentalt) stark men med ambitionen att jävlas med systemet, allt ifrån de flesta skolkamrater och lärare till det svenska samhället i allmänhet.
I motsats till Pippi har Miira närvarande och omsorgsfyllda föräldrar där han jobbar på Volvo och hon är lokalvårdare. Men Miiras tack för att de skapar trygghet är att hon rånar dem i smyg. Miira är naturligtvis inte alls fattig i bemärkelsen sakna mat och kläder. Tvärtom tar hon väl hand om sig själv genom att snatta vad hon tycker är gott och stjäl de kläder hon anser sig behöva (vilket Susanna Alakoski självklart också gjorde). Miiras dumsnälla föräldrarna får också delfinansiera hennes unga rökbehov.
I Debatt i SVT den 17 januari stod både rädda Barnen och Majblomman fast vid att barnfattigdom är ett relevant begrepp. BRIS Kattis Ahlström däremot gjorde redan i Uppdrag granskning avbön. I stället ska det heta utanförskap. Vad ska det då betyda? Att komma utifrån, vara invandrarbarn ligger väl nära till hands. Men det tänkte varken Janne Josefsson eller Debatts deltagare på. Utanförskap handlade bara om präktiga etniska svenska barn som hamnat på avvägar i välfärds-Sverige
Miira, född i Sverige av finska föräldrar, tillhör den största invandrargruppen i Sverige, Dessutom kom hon från ett land där svenska är ett officiellt språk. Ändå fanns hos henne ett utanförskap som gjorde henne till revolutionär.
Men vem i Småland bryr sig om det generella utanförskap som alla nyanlända barn från länder som Somalia och Afghanistan måste uppleva. Barn som inte ens kan få hjälp av sina föräldrar med språket utan tvärtom måste lära dem svenska. Det är ett utanförskap som gör barnen till de stora förlorarna.
Är våra insatser för värna deras rättigheter att så rädda dem in i vårt gemensamma svenska samhälle verkligen tillräckliga?
BENGT JOHANNESSON
På smp.se kan läsarna genom läsarkommentarer tycka till i de flesta frågor, både om det som finns på sajten och sådant som engagerar i nyheter och reportage. Smp.se:s ansvarige utgivare har juridiskt ansvar för innehållet i kommentarerna. Därför kommer vi ta bort kommentarer som bryter mot våra regler, kommentarer kan raderas, helt eller delvis. smp.se kan också välja att stänga av möjligheten att kommentera vissa artiklar.
Så här vill vi att det ska fungera:
* Vi ser helst att inläggen undertecknas med ditt namn.
* Vi värdesätter snabba och raka inlägg, därför får kommentarer till artiklar max vara 700 tecken.
* Ditt inlägg ska ha en vänlig, civiliserad ton och hålla sig till ämnet.
* Debattspråket är svenska.
* Länkar och bilder accepteras, men leder de till olämpligt eller ovidkommande innehåll plockas de bort.
* Din kommentar kan komma att användas i andra sammanhang på smp.se eller i papperstidningen.
Det här vill vi slippa:
* Inlägg som kränker andra personer. Respektera andras uppfattning.
* Kommentarer om etnisk grupp, kön, sexuell läggning, politisk tillhörighet, yrke eller religion om det saknar betydelse i sammanhanget.
* Stötande uppförande som obscena ord eller sexistiska yttranden.
* Inlägg som är obegripliga eller av nonsenskaraktär.
* Hot, trakasserier eller lögner.
* Utpekande av andra personer som brottslingar.
* Uppmaningar till brottslig verksamhet.
* Kommersiella budskap. Vill ni annonsera, ta kontakt med vår annonsavdelning.
* Material som skyddas av upphovsrättslagen. Du får alltså bara bidra med sådant som du själv har skrivit, har upphovsrätten till eller fått tillstånd att publicera.
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
