Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
fredag 25 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
fredag 25 maj 2012
Lobbyn 2011-08-13 | Uppdaterad 2011-08-13
Efter senaste valet fick Sverige en landsbygdsminister. Han representerar cirka 98-99 procent av Sveriges yta med dess befolkning, det vore intressant om landsbygdsministern ville redovisa sin inställning till en levande landsbygd med sitt vargperspektiv. Var ligger taket för antal vargar och i vilka områden ska varg finnas? Ska hela Sverige ha varg? Det frågar sig debattören Kjell Skoog, Hamneda.
Vi som älskar friheten med att leva ute i naturen, blir förvånade över varför denna skall inskränkas till förmån för vargar? Vargen är och kommer att bli ett opålitligt rovdjur, som är i stånd att anfalla allt levande i vår natur. Den som påstår något annat är vårdslös med sanningen. De vilda djuren utgör naturligtvis förstahandsvalet för vargen, därefter kommer våra husdjur.Idag har vi etablerade vargrevir i så gott som hela Svealand, delar av södra Norrland samt stora delar av norra Götaland. Varg iakttas ständigt i övriga delar av södra Sverige. Hör vargen hemma i södra Sveriges natur med mer eller mindre slättlandskap?
Svaret på den frågan måste få gå tillbaka till våra förfäder. Det var på den tiden alle mans plikt att ställa upp för att få bort vargen. Det måste vara ett hån mot våra förfäder att återinföra vargen i landskapet.
Nu invänder säker många och hävdar att samhället och levnadsbetingelserna har förändrats, och visst är detta rätt, framför allt för dem som bor i våra tätorter och storstäder. Landsortens befolkning har naturligtvis fått del av vår ökade levnadsstandard, och även våra husdjur lever i de flesta fall med bättre villkor än de gjorde tidigare. Har vargen förändrats med samhällets utveckling, nej knappast, möjligtvis till det sämre för oss landsbygdsbor, beroende på att vargen har inga fiender, och en djurart som lever under dessa betingelser kommer att ta för sig mer och mer.
Våra husdjur som skall hålla våra beteshagar och kulturlandskap öppet till förmån för oss alla, bör väl också ingå i den rättigheten att inte ständigt behöva leva med skräcken från våra rovdjur. Landsbygdsministern hävdar alltid att våra djur skall ha det bra. Har djuren det bra när man lever under tryck från rovdjur?
Sedan vintern 2001 har jag, bosatt söder om Ljungby, varje vinter sett spår av varg. Detta har varit sporadiska vandringsvargar. Men under det senaste året har jag vid två tillfällen iakttagit varg i dessa trakter, dessutom sett en betydligt ökad mängd spår av varg i snö och andra avtryck som kan hänföras till vargar.
Det är nu allmänt känt att vi har en vargtik etablerad i dessa trakter sedan i våras. Är det från våra myndigheter meningen att nya vargrevir ständigt skall etableras? Detta märks genom att tamdjur blivit rivna (konstaterat varg). Ett flertal kreatursbesättningar har flytt från inhägnader, varför? Det har även gjorts iakttagelser att betsdjur står i ring med ungdjur inne i mitten av ringen, de äldre djuren är vända med huvudena utåt, varför?
Sveriges riksdag har gett ett godkännande på 210 vargar i landet. Efterlevs detta av naturvårdsverket?
De två moderata riksdagsmän som skrev ett svar till Jägarförbundets ordförande i Kronobergs län, skulle jag vilja ge i uppdrag att utreda: hur mycket varg finns i dag i Sverige? Risken för att vargen ökar okontrollerat är nu uppenbar, då enligt mångas uppfattning den ansvariga myndigheten bara tänker på vargens avel.
Under de senaste månaderna har vi ortsbor iakttagit helikoptrar som patrullerar vårt landskap. Frågan måste ställas om detta har samband med den ökande iakttagelsen av vargar i området söder och sydost om Ljungby. Gärna svar från berörd myndighet med bekräftelse eller dementi?
Vi landsbygdsbor måste organisera oss på ett bättre sätt för att föra fram våra betingelser och villkor till våra folkvalda. Vargfrågan är inte jägarnas fråga eftersom många är bosatta i våra storstäder och tätorter. (Därmed inte menat att jägarna som grupp är vargälskare utan jägarna är ett särintresse i samhället). Det är genom en saklig information och debatt som vi kan försvara en levande landsbygd, utan hot från en djurart som är i stånd att angripa alla olika vilda och tama djur.
En mycket intressant fråga för allmänheten är, vad kostar vargarna oss skattebetalare? Var vänlig och redovisa detta öppet.
Vi är många som upplever, att TV på bästa sändningstid beskriver vargen som ett fantastiskt och vänligt och sällskapligt djur. Senast jag såg ett sådant program var små vargvalpar vid ett gryt, där reportern redogjorde för hur snälla föräldrarna är som låter människor sitta och gulla med vargvalparna. Detta kan inte annat än för den oinvigde ge en felaktig bild av vad vargen är för slags rovdjur. Det finns filmer att visa där vargen i dagar jagar sitt utsedda byte, och efter det att vargen eller vargarna fällt detsamma, börjar äta av bytet medan djuret fortfarande lever. Denna kamp kan pågå ganska länge. Det kan vara på sin plats att även sådan information kommer till allas vår kännedom.( De flesta av våra andra rovdjur dödar sitt byte före måltiden, dock inte den så kallade tamkatten).
Med detta inlägg i vargfrågan vädjar jag till landsbygdens befolkning, vargen får inte bara vara ett hatobjekt, utan vi måste på ett seriöst sätt få våra folkvalda att inse att varg kan inte finnas i för stor numerär med en levande landsbygd.
Kjell Skoog
Hamneda
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (37 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
