"Miljöpartiet räknar inte alltid tjänsteår för att få stå högt på en lista”

Magnus P Wåhlin är en nykomling i politiken. Och ändå har han varit med länge.

Det politiska intresset – och miljöintresset – väcktes tidigt. Han gick med i SSU i Malmö som 14-åring. Då var Öresundsbron den stora frågan. När han för några år sedan började om i politiken, nu som Miljöpartist, så var det efter en resa till Afrikas horn.

– Där är klimatfrågan på riktigt. Människor tvingas fly när öknarna brer ut sig och klimatet drabbar de fattigaste. Jag insåg att jag själv bidrar till utvecklingen, säger Magnus P Wåhlin.

Hans engagemang tog fart i valrörelsen 2014 då han stod mycket i MP:s valstuga. I mötet med väljarna sattes den egna övertygelsen på prov.

När Lars Edqvist steg åt sidan så var det Magnus som fick chansen som Miljöpartiets starka röst jämte Cheryl Jones Fur.

Från valstugorna 2014 till toppen på riksdagslistan 2018. Det får väl ses som en snabb karriär?

– Jo, det får man nog säga. Miljöpartiet är fortfarande ett parti som inte har fastnat, man kan komma in om man har goda idéer och får lov att ta plats. Man räknar inte alltid antalet tjänsteår för att få stå högt på en lista. Däremot måste man förtjäna förtroendet hos medlemmarna.

•••

Magnus P Wåhlin är präst till yrket. Sedan några år är han skolpräst på Sankt Sigfrids folkhögskola.

I jobbet som präst har han mött många människor som inte står på första plats, som han uttrycker det, utan som kämpar rätt hårt för att få sin tillvaro att gå ihop.

– Det har lärt mig att lyssna och gett mig viktig lärdom.

Du pratar mycket om migrationsfrågor, klimat- och miljöfrågor och biståndsfrågor. Är det toppen på din lista?

– Ja, det är det ju. Klimatfrågan ligger som en botten i allt det jag gör. Nu har jag förmånen att sitta i Arbete och välfärd och där är integrationsfrågan oerhört viktig. Jag tycker att vi kan ha en generös flyktingpolitik, utan att blunda för problemen, men vi måste möta upp med en vass integrationspolitik.

Men hur har ni lyckats med migrationsfrågan i regeringsställning? Alla minns Åsa Romsons tårar när den nya strama migrationspolitiken infördes. Har ni gjort något avtryck över huvud taget?

– Jo, det har vi gjort. Hade det inte varit för oss så hade det varit mycket illa och den tillfälliga flyktinglagen hade inte varit tillfällig, det vågar jag säga. Maria Ferm, MP:s talesperson i migrationsfrågor, är min stora idol, men det är inte så lätt när man har 6,9 procent av rösterna.

Om migrationsfrågorna är så viktiga, varför kliver ni inte av regeringssamarbetet?

– Den frågan får man alltid som litet parti i regeringsställning. När beslutet kom om den tillfälliga flyktinglagen hösten 2015 så hade vi ett möte i Miljöpartiet i Växjö där vi ställde frågan: orkar vi vara kvar? Och vi svarade ja.

Tycker du personligen att ni ska vara kvar?

– Ja, det vi har gjort inom miljö- och klimatområdet, och även skolområdet är jag stolt över. Jag är inte stolt över att vi sitter i en regering som stänger gränserna. Det är i den frågan vi lyckats sämst.

Regeringssamarbetet har uppenbart skadat Miljöpartiet som nu balanserar hotande nära fyraprocentsspärren i opinionsundersökningarna. Vad kan ni göra för att klara spärren?

– Jag tycker vi har en potential i Isabella Lövin som fortfarande är ganska okänd som partiledare, men som kanske är den mest begåvade när det gäller klimat- och miljöpolitik. Jag tror att vi behöver fokusera på vår kärnfråga som är klimat och miljö.

Miljöpartiet samarbetar med Socialdemokraterna på både riks- och regionnivå, medan det är ett blågrönt samarbete med Alliansen i Växjö kommun. Var står ni egentligen?

– Vi är gröna och definierar oss inte på höger-vänsterskalan.

Trots sin bakgrund i både SSU och Vänsterpartiet utesluter han inte samarbete åt något håll i Växjö efter valet.

Vad föredrar du?

– Att vara grön, säger han.

•••

Magnus P Wåhlin kallar sig själv en politisk varelse som tycker det är fantastiskt roligt och lärorikt att syssla med politik.

Han lovordar arbetet i de kommunala nämnderna, att man löser problemen tillsammans, trots olika utgångspunkter. Det gäller inte minst i Nämnden för arbete och välfärd, där han har ett gott samarbete med det moderata kommunalrådet Oliver Rosengren.

– Jag tror det är klokt att ställa krav på människor, även människor med problem. Jag tycker också att människor ska få både en andra, tredje och fjärde chans.

Vilket är du mest intresserad av: den pragmatiska hållningen i nämnderna eller den ideologiska debatten?

– Jag är intresserad av båda. Jag är ideolog också, men jag tycker det är bättre att vi kan vara överens, än att jag i alla lägen får igenom det jag har tänkt. Det blir mer hållbart så.

Miljöpartiet har aldrig tagit något riksdagsmandat i länet tidigare. Så han arbetar i rejäl uppförsbacke som partiets toppnamn i riksdagsvalet.

Varför vill du till riksdagen?

– Jag är gärna kvar här. Men nu har jag fått ett förtroende att driva grön politik och ta debatterna i valrörelsen. Jag tycker själv, och uppenbarligen dem som röstat på mig i provvalet, att jag är ganska bra på att debattera. När medlemmarna vill ha dig, då tar man den rollen. Skulle jag hamna i riksdagen vore jag jätteglad.

•••

Du kämpade emot Öresundsbron som ung. Hur är din inställning idag?

– Kluven. Det blev inte som vi befarade: att saltnivån skulle förändras och att Östersjön skulle dö. Där hade vi fel. Men bron har utan tvekan ökat bilismen. Jag kör själv över bron då och då. Men hur kommer vi åt bilismen när det är så lätt att ta bilen?

Du har talat om att du vill se en cykelrevolution i Sverige. Lever du som du lär, eller tar du bilen?

– Jag cyklar till jobbet och i regel in till stan också. Någon gång tar jag bilen, men det är så svårt och dyrt att parkera. Och det tycker jag är bra!

Och så kör du en bensindriven bil?

– Ja, och därför har vi i vår familj bestämt oss för att halvera bilkörningen, från 2000 till 1000 mil. Men jag lever inte hundraprocentigt så som jag skulle vilja leva.

Växjö Småland Airport har satt rekord i antalet resande. Flyger du?

– Förra året hade vi flygstopp i familjen. Men i år blir det tre resor. Den första var till Paris i januari egenskap av kommunpolitiker. Det hade tagit tre dagar till att ta tåget.

–Vi kommer inte att sluta flyga och inte sluta åka bil heller, men vi måste göra det smartare. Bor man i Växjö ska det vara dyrt, svårt och besvärligt att ta bilen till stan, så vi tvingas ta cykeln eller bussen. De som kan måste göra rätt.

Hur ser du på Växjö Småland Airports vara eller inte vara?

– Helst inte. Jag skulle helst se att vi tog tåget till Kastrup.

Miljöpartiet accepterade den nya trafikplatsen vid Fagrabäck, ett förslag som många tycker är alltför storskaligt och skadar miljön.

– Det är ett tufft beslut, men samtidigt inser vi att något måste göras. Vi är inte helt nöjda med förslaget, men det var den här modellen vi landade i. Det vi har fått in är att vi kompenserar naturreservatet och tillför större yta än vi tar.

Finns det fler frågor där du och partiet fått ”dagtinga med ert samvete”?

– En fråga som jag tycker är svår är måltidsorganisationen. Att flytta tillagningen av mat, från att vara nära skolan och eleverna till ett fåtal tillagningskök – det är inte miljöpartistisk politik, utan en kompromiss vi gick med på.

Vad fick ni istället?

– Vi har jobbat mycket med stadsmiljöavtalen, med cykelvägar, sjörensningar och naturreservat. Det är många sådana hjärtefrågor som vi kunnat påverka.

Han ser ingen konflikt mellan sin religiösa övertygelse och politiken, utan tycker ofta att det ena berikar det andra.

– Klimatfrågan är också en existentiell fråga: hur ska vi leva?

I politiken brukar man inte vända andra kinden till. Hur ser du på det politiska debattklimatet?

– Det händer att jag stänger av tv:n när det är två representanter för de politiska partierna som duellerar i Aktuellt eller Rapport. Det blir alltför ofta ett käbblande, där man upprepar samma sak. En debatt ska visa var man står, men måste också någonstans vara en dialog, annars blir det meningslöst.