• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Att pussla ihop arbetsschema för 250 anställda assistenter utspridda i hela landet från norra Norrland till södra Skåne tillhör Faten Salehs arbetsuppgifter. Men chefen Hassan Charkas tittar gärna till för att förvissa sig om att det inte blir några svåra problem.Foto: Stefan Nilsson

Pizzabagaren som satsade på en ny karriär

Nyheter 2007-06-09 | Uppdaterad 2007-10-05

I kontorssviten två trappor upp på Storgatan 6 i Halmstad tar Hassan Charkas emot i ett separat rum sparsamt möblerat med två stora mjuka soffor och ett soffbord, inget arbetsbord. Det finns en del konst på väggarna.

Engagemang
Hassan är välklädd i ljusgrå kostym och slips, sinnebilden av framgång är intrycket som ges. Han är vänlig, vill bjuda på kaffe och bulle, svarar uppriktigt på alla frågor, och uttrycker ett engagemang för dem som har det svårt. På frågan om vad som är hans företagsfilosofi eller drivkraft svarar han:
- Att fajtas för att alla funktionshindrade ska få tillvarata sina rättigheter.
Det har blivit lite grand av hans profil som företagare. Nyss har vi presenterats för företagets jurist, som sitter två rum bort i korridoren. Hans tid går åt till att slåss för att kunderna, de funktionshindrade, får beslut hos myndigheter om personlig assistans för rätt antal timmar i veckan.
Därför pågår det exempelvis ett fall i Länsrätten i Växjö, en stad där Charkas Assistans AB och dess systerföretag Guldia Assistans AB har drygt 20 personliga assistenter för ett tiotal kunder.
Det handlar om en extra engångstilldelning av assistans för en tonårsflicka som skulle åkt med sin familj på en sjuveckorssemester till hemlandet. Kommunen sade nej och Charkas överklagade. En förälder är anställd som personlig assistent.
Nyss vann företaget ett annat överklagande i samma länsrätt i Kronoberg.

Förhandlar och överklagar
Kommunerna och försäkringskassan gör tolkningar bland gränsfall där de tycker att mycket assistans kan gå under föräldrarnas ansvar, säger Hassan. Det är då han går i gång, kontaktar myndigheterna, motargumenterar, förhandlar, och överklagar om det verkar kunna löna sig.
- Vi vinner de flesta fall i länsrätten, säger han. För hos dem som fattar beslut om personlig assistans lämnas mycket utrymme för subjektiva bedömningar. Jag menar, vem ska veta om det tar en kvart eller tjugo minuter att skedmata en funktionshindrad? Exakt hur mycket kan man säga att föräldrarna till en handikappad tonåring ska anses falla på assistanskontot?
De flesta på CharkasÕ lönelista är i själva verket anhöriga till funktionshindrade. Bara 15 procent är personal som inte är släkt med kunden. Därför har företaget stuckit ut i branschen med ett rykte att inte ha tecknat kollektivavtal.
- Det är ingen av våra anställda som frågat efter det, och själva har vi haft fullt upp med att bygga upp verksamheten under dessa år. Men jag funderar faktiskt på att teckna avtal med Kommunal. Det kommer att tecknas i framtiden. Jag har ingenting emot det.

Branschorganisationen
Likaså har han nu funderat över att gå med i branschorganisationen.
- Vi är på gång.
Samma resonemang gäller ungefär för personalens utbildningsbehov. Flertalet föräldrar kräver inte det:
- Och vem kan mer om behoven hos ett åttaårigt autistiskt barn än föräldrarna? frågar Hassan.

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: