Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Uppvidinge 2012-02-14 | Uppdaterad 2012-02-14
Nicole Schwarz, i Brantåsa, utanför Åseda trivs med snö och vinter. Men för hennes nio grönlandshundar är vintern det bästa som finns, och särskilt när de får springa i hundspann.
Iväg, iväg, iväg! Släden är framme. Hundarna vet vad som gäller. Ivriga är bara förnamnet - de hoppar, skäller, gnäller och rullar sig i snön om vartannat. När de fyra hundar som ska ut och dra släden fått på selar håller de ögonkontakt med matte. Och väntar. Så kommer äntligen kommandot och det bär iväg ut från gårdsplanen och ned mot skogsvägen, från början i trav men efter en stund galopperar de fram.
I vanliga fall brukar Nicole Schwarz köra ensam med hundarna, men idag sitter jag med i släden och det gör hundarna extra nyfikna. De vänder sig om flera gånger under tiden Nicole manar på. Trots att släden och två personer väger nästan 150 kilo går det snabbt genom skogen. Då och då stryker grenar tätt förbi ansiktet när släden kommer för långt ut mot kanten.
Nicole Schwarz har haft grönlandshundar i 16 år. Familjen kommer från Tyskland men har bott på gården Brantåsa, en mil norr om Åseda ett tiotal år. Där har Nicole just nu nio grönlandshundar i hundgården. Några är lite äldre och dem använder hon inte längre till att köra med. Fyra av dem, alla syskon från samma kull, är fyra år gamla och det är dem som hon nu tränar. Nicole är uppfödare av rasen och arbetar aktivt i rasklubben, där hon är fadder för grönlandshundar i den södra regionen. Men hon tävlar också en del. Bland annat brukar hon köra Polardistansloppet i Särna i början av mars. Förra året körde hon i 16-milsklassen, ett lopp som tog henne och hundarna ungefär 34 timmar. 24 timmar är ren körning, nattvilan var i tält med hundarna utanför.
– På så långa distanser gäller det att spara vikt i släden men det är också stränga regler vad som måste finnas med för att klara sig igenom tävlingen.
Hon berättar om första gången hon körde på kalfjället och såg solen gå upp, och tänkte på hur liten hon själv var i allt det stora.
– Det är en del av tjusningen, men det är också fascinerande att jobba tillsammans med hundarna, att veta att jag kan lita på dem och att de jobbar för mig. De är så otroligt snälla och tillgivna.
Släden Nicole tränar hundarna med är i trä men med plastmedar. Den har en bromsplatta för att kunna sakta ned farten men också en stoppbroms. Dessutom har hon ett stoppankare som kan stoppa hela ekipaget och en reservlina om något händer med släden och hon måste sätta fast hela hundspannet. Linan använder hon också som startlina för att hålla spannet på plats innan starten.
Med hjälp av kommandon som hav (vänster) och gee (höger) styr hon ledarhunden Buster, och de övriga tre, Paamiut, Isua och Knut. När vi närmar oss korsningen vid Hultanäsvägen stannar de snällt och inväntar hennes "voran" som betyder framåt, samtidigt som de får beröm. För att få extra energi och för att de inte ska stanna och äta snö får alla hundar en skål med foder, blandat med vatten innan start. Det blir också belöningen efteråt.
Rutinerna är viktiga både före och efter träningen, och allt måste göras i rätt ordning.
– Det gäller också att ha tålamod, prata och klappa och ta det lugnt, annars funkar det inte. Har jag till exempel inte rätt jacka på mig står de stilla och väntar.
Storgatan 2
360 70 Åseda
Kontaktinformation Uppvidingeredaktionen
uppvidinge.red@smp.se
Telefon: 0474-717 50



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (45 ST.)
ANNONSERA