• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Rättegången minut för minut

Uppvidinge 2009-01-02 | Uppdaterad 2009-01-03

10.30 Rättegången mot de två åtalade i Lenhovdarånet är kraftigt försenad. Den skulle börjat klockan tio men halv elva hade de åtalade fortfarande inte dykt upp. Anledningen är att 49-åringen velat tala med sin advokat.

– Det är anledningen jag fått. Jag fick höra det från 20-åringens advokat, säger åklagare Yvonne Rudinsson.

10.35. Förhandlingarna inleds. Två tolkar är med. Den ena något försenad. Den åtalade 49-åringen säger att det känns bättre vid den här förhandlingen än den förra, som fick avbrytas eftersom den åtalade inte var nöjd med tolken.

10.40. Ett vittne som är kallat har inte meddelat om han kommer. Oklarhet i om han kommer att dyka upp.

10.42. Förhör med 49-åringen. Den åtalade inleder med att säga att den finska polisen slagit en tand ur hans mun. Den åtalade säger att han inte vill att åklagaren ställer frågor som kränker hans integritet.

Åklagaren vill att den åtalade berättar hur rånet gick till. 49-åringen börjar med planeringen.

10.47. 49-åringen berättar att han hade skulder. De förde honom till Sverige. Han kom till slutsatsen att bankrån var nödvändigt för att betala skulderna. Han ville välja en bank där vapen inte skulle behövas vid rånet. Lenhovda passade.

10.48. Bra vägar och långt till polis var två anledningar till att Swedbank i Lenhovda valdes, enligt 49-åringen.

10.50. – Slå sönder fönstret och ta en miljon.

Det var 49-åringens bild av hur rånet skulle gå till. Han och en vän, enligt åklagaren den åtalade 20-åringen, rekogniserade vid banken innan och kom fram till att säkerhetsrutinerna skulle göra ett rån enkelt.

Fem, sex gånger studerades bankens och personalens rutiner.

10.51. Sedan, berättar 49-åringen, började han och kompisen fundera på hur de skulle genomföra rånet. En slägga valdes för att slå sönder fönster.

– Vi kartlade allting noga så vi skulle veta när valvet var öppet, berättar 49-åringen via sin tolk.

10.55. 49-åringen fortsätter med att berätta om själva rånet.

– Jag hade ett plastvapen och tycker att det är konstigt att man talar om ett annat vapen. Det andra vapnet måste vara nån sorts fantasiprodukt. det finns inte, säger 49-åringen.

– Jag vet att jag har planerat ett rån och inte ett grovt rån. Det är stor skillnad, fortsätter 49-åringen.

– Jag har sju barn i Finland att tänka på och vill ha ett rimligt straff.

10.57. Den andra tolken anländer.

– Jag ber om ursäkt. Det var SJ:s fel.

10.59. På morgonen 11 september tog 49-åringen och vännen bilen och åkte mot Lenhovda. De stannade en bit från banken och tittade med kikare för att se att allt var lugnt.

När de såg att personalen satt vid sina platser tog de båda åtalade på sig rånarluvor och körde sista biten mot banken, en färd på 15 sekunder.

11.05. 49-åringens berättelse fortsätter. Med bilen körde de sönder ett av bankens fönster. Kompanjonen höll vakt och 49-åringen gick själv in i bankvalvet. Men kassaskåpet var inte öppet och han fick hämta personal. 49-åringen valde den ur personalen han trodde skulle ha starkast psyke till att öppna kassaskåpet.

– Jag sa till honom flera gånger att jag inte skulle skada honom. Jag vill bara ha pengarna.

11.12. 49-åringen fick en sedelbunt av den bankanställde.

– Finns inte mer?, frågade 49-åringen.

Då öppnade den bankanställde dörren till valvet och 49-åringen såg att det fanns stora mängder pengar där. Han framställer rånet som lugnt och relationen till den bankanställde som vänligt, rentav skämtsam. De ska båda ha skrattat tillsammans när 49-åringen fick se alla pengarna.

– Jag önskade god fortsättningen på dagen till den bankanställde.

Sedan gick 49-åringen lugnt och stilla ut från banken.

11.16. På betryggande avstånd från banken satte kompanjonen eld på flyktbilen med hjälp av flygbränsle.

11.22. Berätterlsen om flykten fortsätter: 49-åringen berättar att de körde den planerade rutten till Värnamo. Efter 36 kilometer bytte de registreringsskyltar.

Sedan fortsätter de med bilen mot Finland. De stannar till i Sundsvall där de övernattar. Där dumpade de en slägga som användes i planeringsskedet av rånet. De konstaterade dock att släggan inte bet mot pansarglas, varför en bil användes. Anledningen till att 49-åringen berättar om släggan är att han vill bevisa att hans historia är sann. Polisen har dock inte hittat släggan. Enligt 49-åringen beror det på att man inte letat efter den.

11.24. I Sundsvall räknar 49-åringen och hans kompanjon pengarna de kom över i rånet, 1,1 miljoner kronor.

11.27. De åker vidare och dumpar utrustning utmed vägen. De stannar och bränner rånarluvor och plastpistolen som enligt 49-åringen användes vid rånet. 49-åringen återkommer till att en plastpistol användes. Det är viktigt i 49-åringens berättelse att just en plastpistol användes och inget riktigt vapen.

11.33. De fortsätter mot Finland.

– Jag hade bråttom till fängelset, säger 49-åringen.

Han skulle sitta av ett straff i ett civilrättsligt må som involverade hans sambo. 49-åringen hade fått uppskov ett halvår och skulle påbörja fängelsevistelsen bara några dagar efter rånet i Lenhovda.

11.38 Den åtalade 49-åringen sitter lugnt tillbakalutad i sin stol. Han ger samlade svar på åklagarens frågor om hur rånet gick till. I bland säger han skämtsamma saker och han berömmer sin tolk.

11.40. I Helsingfors blev de stoppade i sin bil av finsk polis. Då var 49-åringen på väg att hämta sin sambo och dotter. De planerade att fly till Tallin, enligt 49-åringen.

I Estland hade 49-åringen kontakter som kunde växla rånbytet till utländsk valuta.

Sambon hade dock ingen kunskap om vare sig pengarna eller rånet, enligt 49-åringen.

– Hon visste ingenting.

11.43. Åklagaren vill att 49-åringen går tillbaka och berättar om rånet men 49-åringen vill fortsätta att berätta om sina planer i Estland. Han berättar om estniska kontakter och vänner. 49-åringen påstår att han hade tillåtelse att tillverka vapen från den estniska regeringen 1989, när en konfrontation mellan Estland och Sovjet var nära. Han blir då tillrättavisad av åklagaren.

– Vi kanske kan ta det här vid ett annat tillfälle. Nu måste vi prata om bankrån.

11.47. Åklagaren frågar hur de båda åtalade kom över den ena av de två bilar som användes i rånet.

– Den stals i Västervik, svarar 49-åringen.

11.48. Åklagaren fortsätter att fråga om förberedelserna av rånet. Hon vill veta vad det var för utrustning och maskering som användes i rånet. 49-åringen berättar att han skaffade sin mask redan i Finland. Det var en mask som man använder i paintball eller luftvapen, soft airgun. Han säger att delar av masken finns där bilen brändes. Kompanjonen hade en rånarluva av något slag, men 49-åringen minns inte riktigt. Han kunde själv inte ha en rånarluva på grund av glasögon. 49-åringen får fortsätta att berätta om kläderna som användes.

11.52. Åklagaren fortsätter med frågor om vapnet. 49-åringen berättade att han köpt ett plastvapen i Helsingfors som han först tänkte ge till sina barn. Men de ville inte ha det. Då använde han det i rånet i stället. Han menar att resterna av det uppbrända plastvapnet borde vara enkla att hitta i Sundsvall.

11.54. 49-åringen återkommer till plastvapnet gång på gång under rättegången.

11.56. Åklagaren visar en bild över Swedbank i Lenhovda. 49-åringen får peka ut var han och den medåtalade stod och spanade på banken innan rånet.

49-åringen fortsätter att småskämta.

– Jag ser inte riktigt, har jag varit på den här banken?, säger han.

11.59. 49-åringen är fortsatt lugnt och samlad. Han ger ett självsäkert intryck.

– Nu ska vi inte gå händelserna i förväg, säger han till åklagaren.

12.02. 49-åringen får återigen berätta om minutrarna strax före rånet. Han fortsätter han framhålla att han tagit hänsyn till de bankanställda innan han och kompanjonen slog till.

Berättelsen drar ut lite på tiden eftersom det uppstår diskussion om en av bilderna som visas. 49-åringen tycker inte att den är tillräckligt tydlig. Till slut hittar de en bild. 49-åringen fortsätter att försöka driva rättegången i sitt eget tempo.

12.09. En bild visas på bankens fönster som krossades vid rånet.

– Jag saktar ner och kör i snigelfart. Vi tittar mycket noga så att ingen ska bli påkörd, hävdar 49-åringen.

– När vi kommer fram ökar jag farten för att komma igenom fönstret.

Men åklagaren har en annan bild av det inträffade:

– Man får intrycket när man ser filmen från bankens övervakningskamera att det gick snabbt.

12.13. Åklagaren frågar hur nära en av de bankanställda som sitter närmast fönstret är. Ungefär en och en halv meter, isar det sig.

– Men hon sitter inte i bilens färdriktting, säger 49-åringen som fortsätter att framhålla all hänsyn de båda rånarna visade mot personal och allmänhet under rånet.

12.16. Åklagaren har börjat ställa mer frågor till 49-åringen som till en början fick berätta fritt ur minnet. Nu ställs detaljerade frågor om hur rånet gick till.

Den medåtalade sitter under tiden lugnt tillbakalutad i sin stol.

12.20. En bild visas från rånet där 49-åringen ses peka med ett pistolliknande föremål.

– Vad gör du på bilder?, frågar åklagaren.

– Pekar med mitt finger, säger 49-åringen.

– Det ser ut som ett vapen. Den bankanställde som öppnade i valvet har sagt att han upplevde att han blev hotad av ett vapen, säger åklagaren.

49-åringen skyller på den tidigare tolken, men han kan inte förklara varför vittnen sagt att han haft ett föremål som tydligt liknar ett vapen eller vad det är för föremål som han håller i handen på bilden.

12.24. Åklagaren fortsätter att pressa 49-åringen om vad han egentligen hade i handen. Han svarar undvikande och återkommer till den tidigare tolken.

– Min förklaring är att jag inte hade något vapen, säger 49-åringen när han får frågan om varför en av de bankanställda sagt att han höll i ett vapen.

49-åringen fortsätter att göra utläggningar som inte är exakta svar på åklagarens frågor. Han ställer retoriska motfrågor till åklagaren och hans tolk hänger inte riktiga med.

12.27. 49-åringen diskuterar omöjligheten i ett hypotetiskt andra vapen. Han slutar resonemanget med att säga att vittnen som pekat honom med vapen i hand har fel.

12.28. Ordförande Daniel Haraldsson vill avbryta för lunch. Men 49-åringen fortsätter sitt resonemang om att han dels inte hade något vapen, dels bara använde ett plastvapen.

12.32. Lunch. Förhandlingarna fortsätter klockan 14.

14.00. Innan förhandlingarna startar samtalar åklagaren Yvonne Rudinsson med några av de bankanställda som närvarar vid rättegången. Stämningen är avslappnad och flera skratt avbryter deras diskussion.

14.09. Förhandlingen startar efter lunchpausen. Åklagare Yvonne Rudinsson förtsätter att förhöra 49-årngen. Hon frågar vem som backade ut bilen från banken och vem som tände eld på bilden. På båda frågorna svarar 49-åringen hans kompanjon, enligt Yvonne Rudinsson den medåtalade 20-åringen – enligt 49-åringen en icke-namngiven kompis han inte vill uttala sig om.

14.13. Åklagaren konfronterar 49-åringen med motsägelser i hans berättelser om hur det gick till när de satte eld på bilen som användes för att köra i i banken.

– Frågan är rätt så komplicerad, svarar 49-åringen.

Bilen backades ut från banken, därefter tände kompanjonen eld på den. En diskussion uppstår om hur långt från banken som bilen antändes. Åklagaren hävdar att det skedde helt i närheten, 49-åringen en bit i från, på "tryggt avstånd" från anställda. Kanske har handbromsen inte varit ikopplad, funderar 49-åringen.

14.19. 49-åringen vill återigen styra över hur rättegången ska skötas.

– Låt mig nu kommentera några uppgifter, säger han och gör en utläggning om att han talar sanning.

Han kallar åtalet för "överdimensionerat".

14.23. 49-åringen fortsätter sina utläggningar, oklara vad de handlar om. Åklagaren Yvonne Rudinsson börjar bli smått irriterad.

– Nu får vi fortsätta, säger hon.

Även rättens ordförande manar till fortsättning. Nu handlar förhöret av 49-åringen om personer han träffat i Finland, på väg från rånet. Flyktvägen har gått via Värnamo, Sundsvall och Haparanda. Senare grep finsk polis 49-åringen och 20-åringen i en bil i Helsingfors med pengar från rånet.

Men 49-åringen vägrar säga om 20-åringen var med under rånet eller under resan till Finland. 20-åringen har inte sagt någonting. Klart är att 20-åringen tillsammans med 49-åringen var i Sverige, en månad innan rånet blev de båda stoppade av polis i Västervik. Sedan greps de de båda av polis i Helsingfors, men varken 20-åringen eller 49.åringen vill svara på om 20-åringen var med under rånet.

14.30. 49-åringen vill inte svara på åklagarens frågor om vilka han träffat i Finland strax efter rånet.

– Jag har hjälpt till och talat sanning. Utan mig hade det inte blivit någon polisutredning, säger han till åklagaren.

Åklagaren fortsätter pressa 49-åringen om vilka han träffat. Han svarar lugnt att åklagaren får fråga de personerna själv. Hon frågar honom hur 20-åringen blev inblandad, men 49-åringen vill inte svara på det.

– Fråga honom själv, han sitter här.

14.35. Åklagaren fortsätter att pressa 49-åringen med frågor om den medåtalade. 49-åringen vill inte svara utan ger farsartade svar:

– Vakterna har berättat att du är den jävligaste åklagaren i Växö, skrattar 49-åringen. Du är underbar, hade du inte varit gift med en domare hade jag friat. Jag har aldrig träffat en underbarare åklagare i Finland.

Åklagaren skärper rösten och fortsätter fråga om den medåtalade.

– Jag tycker det känns som att förhandlingen stannat av lite, säger 20-åringens advokat.

Men rättens ordförande ger Yvonne Rudinsson klartecken att fortsätta.

14.40. Frågor om den medåtalade 20-åringen. Han har hittills vägrat att svara på några frågor. Han sitter lugnt tillbakalutad med händerna knäppta bakom huvudet. 49-åringen slingrar sig om 20-åringens roll i rånet och vad han har gjort när de kom tillbaka till Finland.

14.50. Åklagaren ställer frågor om vad som hände innan rånet, när de båda åtalade kom till Sverige, vad de gjorde efter rånet och skulder som 49-åringen har. Yvonne Rundinsson kommer tillbaka till frågor om vad 20-åringen har gjort efter rånet. 49-åringen fortsätter att slingra sig och svarar med retoriska motfrågor.

15.00. Åklagaren är klar med sina frågor. 49-åringens advokat Carl-Henning Möllerström börjar med att ställa frågor till 49-åringen.

– Varför var du angelägen om att det fanns film inifrån banken, frågar advokaten 49-åringen.

49-åringen berättar att han tyckte att det var viktigt att det fanns film eftersom den kunde visa att han inte hade ett vapen. 49-åringen börjar lägga ut texten igen.

– Om du kunde svara kort på mina frågor, säger hans advokat.

– Jag är sån som person att jag svarar på frågor i min egen takt, säger 49-åringen.

15.05. Carl-Henning Möllerström hänvisar till bankens övervakningskamera och säger att det på den syns tydligt att det är den andre rånaren, enligt åklagren 20-åringen, som håller ett pistolliknande föremål i handen.

15.09. Återigen handlar rättegången om rånet genomfördes med ett plastvapen, med ett riktigt vapen eller med ett ytterligare vapen. Det tillsammans med vad som hände i Finland efter rånet har upptagit mest tid av förhandlingarna i tingsrätten.

15.12. Carl-Henning Möllerström är klar. 20-åringens advokat Uno karlsson börjar ställa frågor till 49-åringen. Han undrar om 49-åringen ljugit i polisförhör. Till en början säger 49-åringen att han inte minns men sedan säger sedan att han ljugit i polisförhör. Nu är 49-åringen trött. Han har skjutit upp sina glasögon i pannan och stryker med handen i ansiktet.

– Jag vet inte vad du vill med de här frågorna. Jag minns inte.

Advokat Uno Karlsson fortsätter att fråga om uppgifter i polisförhör är lögner.

– Allt är skitprat i de första polisförhören, fram till jag erkände, säger 49-åringen.

15.18. Uno Karlsson läser högt ur förhör. 49-åringen kan inte ge något redigt svar. Han stryker med handen i ansiktet.

– Jag är helt slut, säger han.

15.21. Förhöret avslutas och förhandlingarna tar 15 minuters paus.

15.22. Innan 49-åringen leds ut ur hörsalen går han fram till åklagaren Yvonne Rudinsson.

– Du förstår väl mina principer? No hard feelings, säger han och trycker åklagarens hand.

15.40. Rättegången upptas efter en paus. Nu har turen kommit till 20-åringen att bli utfrågad av åklagaren. Han vägrar att svara på hennes frågor. "Det behöver jag inte svara på", "Jag vill inte svara" är det enda han säger. Hela tiden verkar han lugn.

15.54. – Du är anklagad för ett allvarligt brott. Det borde vara i ditt intresse att berätta något, säger Yvonne Rudinsson.

– Jag vet vad jag är anklagad för men jag tänker inte svara på några frågor och jag tänker inte motivera varför, säger 20-åringen.

15.56. 20-åringen är kortväxt och ganska smal. Han har rakat huvud.

– Det är inte meningsfullt att ställa fler frågor, säger Yvonne Rudinsson.

20-åringens försvarare Uno karlsson får ordet.

– Har du varit inne i banken i Lenhovda och rånat den?

–Nej, blir 20-åringens svar.

15.58. Yvonne Rudinsson ställer en fråga till en av de bankanställda om placeringen på bilen som sattes i brand utanför banken. Den bankanställde säger att hon fick höra från brandmän att de flyttat bilen, ut på gatan från banken, eftersom den först stod så nära att lågorna slickade bankens tak.

16.00. Åklagaren har kallat en finsk man som vittne. Åklagaren vill fråga honom om 20-åringen var med 49-åringen i flyktbilen från Sverige. Men mannen dyker inte upp.

16.04. Alla förhör är avslutade. Rättens ordförande kontrollerar uppgifter från dagens förhandling med 49-åringen och åklagaren.

16.23. En diskussion uppstår om 49-åringen för närvarande avtjänar ett finländskt fängelsestraff. Enligt honom själv har han papper på det. Varken åklagare eller försvarsadvokat vet något.

16.31. Genomgång av 49-åringens tidigare arbeten, hans familjeförhållanden, hans ekonomi, hans tidigare brottslighet och annan formalia. 49-åringen har sju barn. Han säger själv att han jobbar som affärsman och är vd för ett företag i Estland. Han är tidigare straffad både i Sverige och Finland, bland annat för grovt rån i Sverige. Straffet var 10 års fängelse och utvisning.

16.35. 49-åringens advokat frågar om han har någon anknytning till Sverige. Att svara är tungt för 49-åringen. Han verkar tärd och trött när pressar fram sitt svar: han har en 26-årig dotter i Sverige. Därför var den tidigare utvisningen tuff för 49-åringen, berättar han, och han är rädd för att bli utvisad igen, vilket åklagaren vill.

16.39. 49-åringens advokat fortsätter att fråga om 49-åringens barn. Den tidigare självsäkra och skämtsamma stilen är borta.

16.43. Nu kontrollerar rådman Daniel Haraldsson uppgifter med 20-åringen. Han konstaterar att 20-åringen inte har någon anknytning till Sverige. 20-åringen har varit i Sverige i augusti 2008, men han kan inte förklara vad han har gjort.

16.50. Rådmannen beslutar om en paus. Anledningen är att åklagaren ska försöka få ett svar från häktet om 49-åringen börjat avtjäna ett finskt straff, vilket han hävdar men ingen annan vet något om. Det skulle i så fall övervägas om tingsrätten beslutar om dom i dag.

17.44. Rättegången fortsätter. Det kommer fram att häktet inte har kunnat ta fram några uppgifter om 49-åringen har påbörjat ett straff. Åklagaren tycker att det går att kompletera med uppgifterna efter huvudförhandlingen. 49-åringens försvar håller med.

17.50. Åklagaren håller sitt slutanförande.49-åringen har planlagt rånet flera dagar och det är helt klart att han tillsammans med en annan person begått rånet, enligt Yvonne Rudinsson. Hon påpekar att 49-åringen sagt att han tagit stor hänsyn till allmänhet och bankanställda men det tror Yvonne Rudinsson är något överdrivet. Hon tar upp att det syns att de kommit med hög fart och kört in i bilen, bara en meter ifrån en bankanställd.

17.55. Yvonne Rudinsson tar upp plastpistolen, hon säger att hon inte kunnat bevisa att något annat vapen än en plastpistol har använts vid rånet.Däremot har en bankanställd sagt att det rör sig om ett vapen.

– Det är svårt att ta fel på en sådan uppgift om man står nära en rånare under lång tid.

17.57. Åklagaren tar upp att rånarna satt eld på en bil, som enligt åklagaren stod så nära banken att det slog upp lågor i taket. Därför har den brinnande bilen utgjort ett hot och upplevts skrämmande för personalen. Men allvarligast är, enligt Yvonne Rudinsson, att rånarna kört in med bilen i banklokalen.

18.05. Frågan är, säger åklagaren, vem som varit med 49-åringen i Sverige under rånet. Hon försöker visa att 49-åringen trasslat in sig i egna lögner för att skydda 20-åringen. Det är "tämligen klart" att 20-åringen var med vid rånet, enligt Yvonne Rudinsson. Det finns ingen annan rimlig förklaring till att 20-åringen finns med i bilen med rånbytet när de båda stoppas i Helsingfors.

Åklagaren fortsätter med att ta upp 20-åringens hårdnackade beslut att inte säga något alls, varken under polisförhör eller rättegång.

– Varför skulle man göra så om man inte är skyldig?, säger åklagaren.

18.08. Eftersom det rör så många dagar borde någon i Finland kunna ge 20-åringen alibi, om man inte varit med vid rånet.

Åklagaren tar upp att 20-åringen var med i en bil, tillsammans med 49-åringen, som blev stoppad av polis i Västervik. Dessutom finns hans dna i en bil som blev stulen i Lessebo i augusti. Det bevisar att han varit i Sverige strax innan rånet, menar åklagaren.

18.11. Åklagaren tar upp bildern från Skavsta där hon menar att 20-åringen och 49-åringen syns tillsammans. Därmed kan 20-åringen knytas inte bara till Sverige vid tiden för rånet, utan även 49-åringen.

18.15. Åklagaren fortsätter sitt slutanförnde. Hon menar att det är ett mycket allvarligt rån. De anställda har inte vetat om det är ett ritkgit vapen eller ej. Bytet storlek, över en miljon kronor, bidrar också till att göra brottet allvarligt. Men värst av allt är sättet som rånarna tagit sig in i lokalen på, genom att i hög hastighet köra in i lokalen. Rubriceringen blir inte att brottet är grovt, men straffvärdet blir lika högt. Straffet bör därför bli minst fyra år.

– Något annat än ett längre fängelsestraff kan naturligtvis inte komma i fråga, säger Yvonne Rudinsson.

Detta gäller båda rånarna som åklagaren även vill utvisa från Sverige.

18.30. 49-åringens försvarsadvokat Carl-Henning Möllerström håller sitt slutanförande. Han tar upp att rånet varit välplanerat och att rånarna försökt minimera våldet. Ett mindre planerat brott kan vara farligare för de som blir utsatta för brottet, enligt Möllerström.

Eftersom inga blomkrukor eller annan inredning blivit skadad måste rånarna ha vetat vad de gjorde och kört bilen utan någon vidare hastighet. Möllerström fortsätter med att påpeka att 49-åringen varit hjälpsam vid polisutredning och rättegång.

Möllerström säger att 49-åringen planerat och genomfört rånet på ett sätt som skulle skada så få som möjligt.

Försvarsadvokaten tar upp att 49-åringen trassliga ekonomi och skulder till personer som inte skulle tveka att skada honom. Carl-Henning Möllerström vill att 49-åringen ska få ett straff långt under det åklagaren yrkar på.

18.42. Möllerström tar upp att 49-åringen, vad han än döms till, kommer att sitta i fängelse lång tid framöver. Det motiverar ett lägre straff. 49-åringen vet att han kommer att få fängelse, säger Möllerström, och han vill så snabbt som möjligt att få avtjäna straffet i Finland för att kunna träffa sin familj.

De sociala banden mellan Sverige och Finland, och framförallt 49-åringens dotter i Sverige, gör att försvaret inte vill att 49-åringen blir utvisad från Sverige. Brottet är inte så allvarligt att det krävs, säger Carl-Henning Möllerström.

18.45. 20-åringens försvarsadvokat Uno Karlsson håller sitt slutanföranden. Den åtalade var vid tidpunkten för brottet endast 19 år. Ett brott han enligt sitt försvar inte är skyldig till. Att svara på frågor i rättegången har han ingen skyldighet till. Att åklagaren menar att det skulle tyda på att han är skyldig är åklagarens egen åsikt, säger Uno Karlsson.

Uno Karlsson säger att det visserligen är bevisat att 20-åringen var med 49-åringen när de stannades av polis i Västervik och att hans dna finns i en stulen bil. Men han har, enligt Uno Karlsson, aldrig varit i Skavsta tillsammans med 49-åringen. 49-åringen syns tydligt på bilder, men det går inte att se att 20-åringen är med på bilderna.

18.50. 20-åringen greps tillsammans med 49-åringen av polis i Helsingfors, men det går inte att bevisa hur lng tid han varit med i bilen. Det är möjligt att han suttit i bilen bara en kort tid, enligt Uno Karlsson.

Försvaret påpekar att det inte finns så mycket bevisning som knyter 20-åringen till Lenhovda och Swedbank-kontoret den 11 september. Inga vittnen eller teknisk bevisning binder 20-åringen till banken. Ingenting visar på att 20-åringen har varit i vare sig Lenhovda eller Sverige den 11 september. Vad han gjort innan och efter är inte viktigt. Åklagaren har hela bevisbördan, och eftersom hon inte kunnat visa att 20-åringen har varit i Lenhovda den 11 september. Därför ska åtalet ogillas. Försvaret yrkar på att 20-åringen ska sättas på fri fot när tingsrätten avslutar sin överläggning.

19.00. Tingsrätten överlägger, efter det meddelas om de åtalade blir kvar i häkte.

20.00. Efter överläggningen beslutar tingsrätten att släppa 20-åringen ur häktet. 49-åringen blir kvar i häktet i väntan på domen som meddelas 16 januari.

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: