• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

De politiska skandaler vi minns – och glömde bort

Valet 2010 2010-09-07 | Uppdaterad 2010-09-07

politikerslarv upprör
Att slarva med allmänna medel och tillskansa sig egna förmåner döms hårt av allmänheten, förklarar statsvetare Tobias Bromander. Däremot finns en mer förlåtande attityd till politiker som avgår till följd av alkoholproblem. Foto: Lars-Göran Rydqvist

Varför lever vissa skandaler länge, medan andra snabbt dör bort? Svaret är inte givet. Men en typ av skandaler biter sig fast och döms extra hårt av allmänheten. Tobias Bromander, vid statsvetenskapliga institutionen på Linnéuniversitetet, nämner slarv och fusk med allmänna medel som det svensken ser extra allvarligt på.
I sin forskning granskar han samtliga politiska skandaler på nationell nivå som har skett från 1997 till dags dato. Sammanlagt rör det sig om 94 skandaler. Han utgår från det som har skrivits om politikerna i DN, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen. Totalt handlar om 4?345 artiklar.
– Man kan tro att det har blivit fler skandaler med åren. Men det stämmer inte, däremot har granskningen av politikerna blivit hårdare.
Den typ av skandaler som har ökat är valfusk, dataintrång och där politiker försöker komma åt känsliga uppgifter från motståndarlägret.
Överlag glöms de flesta politiska skandaler bort ganska snabbt. Vem kom exempelvis ihåg avslöjandet om folkpartisten Karin Pilsäters rattfylleri strax före valet 2006?
I de fall politikerna avgår efter en skandal är minnet ofta kort hos allmänheten. Kvarvarande politiker som däremot bär på gamla skandaler av större dignitet får leva med dessa under hela sin karriär fram­över, påpekar Tobias Bromander. Det tydligaste exemplet är Mona Sahlins kontokortsaffär när hon handlade privat på statens kort. Dessutom hade Sahlin slarvat med dagisräkningar och p-avgifter och sammantaget blev det väldigt besvärligt för henne.
– Skandalen om Sahlin är den nog den största i sitt slag, fast den inträffade 1995 och ligger utanför min granskning av politiska skandaler.
För att en politisk skandal ska bita sig fast en längre tid krävs att flera olika medier hakar på och att det finns många uppföljningar att göra. Sommarens stora skandal med Sven-Otto Littorins påstådda sexköp dog ut på ett ganska tidigt stadium eftersom uppgifterna var ganska vaga och endast Aftonbladet drev frågan. I?stället uppkom en press­etisk debatt som tog överhand.
– Alla partier är väldigt nervösa veckorna före valet. Man vet inte vad som kan komma upp, säger Tobias Bromander.
Han nämner valstugereportaget 2002 av Janne Josefsson som ledde till ett katastrofval för modera­terna. I valstugorna gav ledande kommunala politiker uttryck för främlingsfientlighet och samtalen spelades in med dold kamera.
Liberala ungdomsförbundets dataintrång hos socialdemokraterna 2006 hade också stor påverkan. En skandal av sådan dignitet strax före ett val påverkar resultatet. Däremot glöms händelser bort som inträffade för flera år sedan.
– Politiker som ägnar sig åt dubbelmoral döms väldigt hårt av allmänheten. Jag trodde nog att LO-basen Vanja Lundby Wedin skulle avgå efter affären med pensionerna i AMF. Utåt kritiserade hon höga bonusar och stora avgångsvederlag. Men inom AMF var hon med och godkände dessa ersättningar.
Ofta tvingas särskilt kvinnliga statsråd avgå om de är inblandade i en politisk skandal. Tobias Bromander nämner Gudrun Schyman (efter alkoholproblem), Laila Freivalds (efter köp av en allmännyttig hyreslägenhet, samt dålig hantering av tsunamikatastrofen), Maria Bore­lius (efter svart städhjälp och obetald tv-licens) och Cecilia Stegö Chilò (efter skolk med tv-licens).
– I de här fallen avgår kvinnorna, medan männen hänger kvar längre och med tiden ställer de sin plats till förfogande.
Tobias Bromander konstaterar att det skrivs något mer om skandaler där kvinnliga politiker är involverade i. Men skillnaderna är ganska små.
De politiska skandalerna lär inte minska framöver, menar Tobias Bromander. Dessutom är skandaler säljande för medierna. Sedan finns alltid en risk att människor inte vill ställa upp som höga politiker eftersom de granskas så hårt in i minsta detalj. Ska en fortkörningsböter eller ett brev till kronofogden påverka ens politiska framtid?
– Det kan leda till att färre söker sig till politiken eller att man drar sig för att kliva högst upp i hierarkin. Man tycker inte det är värt priset.
– Samtidigt vill medborgarna att politikerna ska vara som de själva. Vanliga människor med fel och brister.
Man kan tro att det har blivit fler skandaler med åren. Men det stämmer inte, däremot har granskningen av politikerna blivit hårdare.

Jan Bärtås
jan.bartas@smp.se
Telefon: 0470-770616

• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate:          

Disqus