Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
lördag 26 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
lördag 26 maj 2012
Växjö 2011-02-05 | Uppdaterad 2011-02-05
– Att sia om framtiden i Egypten är som att spela bort pengar i Las Vegas men forskningen säger att det som avgör är maktkampen mellan fyra grupper.
Docent Daniel Silander: I en global värld finns det en medvetenhet bland befolkningen på Kairos gator om att världen tittar på.
Det säger Daniel Silander, docent i statsvetenskap på Linnéuniversitetet.
Utvecklingen i Egypten följs timme för timme av världen. Daniel Silander forskar kring demokratiseringsprocesser med fokus på Östeuropa men det finns många paralleller till andra delar av världen. Daniel Silander målar upp en bild av fyra grupper mellan vilka kampen om makten kommer att stå.
– Vi har president Mubarak och hans anhängare, de regeringstrogna, som inte vill släppa makten. Men inom regimen finns en fraktion som börjar fundera på en reservplan, som inte vill kastas ut med Mubarak utan behålla makt och inflytande. De ser om sitt hus och distanserar sig från Mubarak.
Å andra sidan finns regimkritikerna, men även där finns olika grupper.
– Dels de radikala, revolutionära krafterna som vill omkullkasta regimen här och nu. Sedan finns de mer moderata, reformistiska grupperna som inte vill kasta ut Mubarak nu utan vill se en gradvis förändring för att undvika anarki. Spelet mellan grupperna avgör utgången i Egypten.
Enligt Daniel Silander visar forskningen att den klokaste, mest långsiktiga vägen mot demokrati är om de reformistiska krafterna försöker förhandla med den delen av regimen som vänder Mubarak ryggen. Där kan enligt Daniel Silander den förre IAEA-chefen och fredspristagaren Muhamed ElBaradei vara en person som kan förhandla med vicepresidenten Omar Suleiman eller premiärminister Ahmed Nazif. Men militären är enligt Daniel Silander ett wildcard som kan omkullkasta allt på några dagar.
–?Utmaningen är folks reaktion på att de regimtrogna får sitta kvar vid makten under övergångsprocessen, liksom att det tar tid att bygga upp ett system med politiska partier.
Daniel Silander menar att Mellanöstern har den sämsta demokratiska utvecklingen i världen.
–?Den övriga världen såg demokratiseringsprocesser under 80- och 90-talen med Östeuropa, Latinamerika, Sydkorea och Taiwan. Men i Mellanöstern var det helt mörkt förutom Israel som har en demokrati med väldiga problem.
Det som sker i Egypten och Tunisien nu, 20 år senare, sker utan någon global trend.
Finns det något som gynnar demokratin just nu? frågar sig Daniel Silander. Han svarar nekande på frågan: Egypten har inte någon historisk demokratiskt tradition, klasskillnaderna är stora, tjugofem procent av befolkningen lever på mindre än en dollar om dagen och arbetslösheten är enorm.
– Den faktor jag tänker på är luddig och svårstuderad, men i en global värld finns det en medvetenhet bland befolkningen på Kairos gator om att världen tittar på. På 40–50-talen kunde totalitära stater och ledare kontrollera medborgarna, något som är omöjligt i?dag i en värld med twitter, facebook och YouTube.
Egyptens inkomster från turismen kan enligt Daniel Silander vara ett viktigt ekonomiskt incitament till politisk förändring.
–?Om man jämför med Spanien på 70- 80-talen så var turismen det trumfkort Europas spelade ut mot Franko för att få demokrati. Samma dimension finns i Egypten som inte har råd att tappa turismen.
Hilda Frankki
hilda.frankki@smp.se
Telefon: 0470-77 04 81
Linnégatan 2
351 70 Växjö
Kontaktinformation Växjöredaktionen
nyhet.red@smp.se
Telefon: 0470 -77 06 07
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (45 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
