fredag 30 juli 2010
fredag 30 juli 2010
Växjö 2008-07-11 | Uppdaterad 2008-07-11
– Tidvis väller de bara in, som en armé på bred front.
Du där, du är dödens! Hos Claessons hinner sällan sniglarna växa sig riktigt stora - de stryker med i tusental varje kväll.
Utrustad med sax, ficklampa och myggmedel drar Allan Claesson och hans hustru Anita varje kväll i fält för att freda sin trädgård mot mördarsniglarnas outtröttliga attacker.
Plast gillar sniglarna, och kryper gärna upp på ensilagebalarna i den angränsande hagen där de blir lättåtkomliga måltavlor.
Ett kryp att värna om är den här svarta skalbaggen, som äter döda sniglar och sköter renhållningen på slagfältet.
? Vi kommer ut, får motion, frisk luft och somnar inte framför TV:n, säger Anita Claesson, när hon försöker se det positivt.
I skymningen inväntar Allan Claesson fiendens attack, som faktiskt mattats något från det håll där grannen i år plöjt upp vallen och sått havre.
? Har den här snigeln hunnit med några ägg? Hoppas inte, men stor nog är den, säger Allan Claesson.
* Den spanska skogssnigeln - mördarsnigeln - observerades i Sverige första gången i Skåne 1975, spred sig sakta norrut under 80-talet och i rask takt efter 1990, gynnad av milda vintrar.
* I sitt hemland är den inget hot mot odlare, naturliga fiender och det torra klimatet håller den i schack. Den är hermafrodit men kan inte befrukta sig själv. Anses kunna producera 400 ägg på en säsong.
* Ungarna, som blir köksmogna på fem veckor, växer snabbt till 8-13 cm. Unga sniglar övervintrar i håligheter i marken, lever en sommar och dör på hösten. Det är högst osannolikt att vi skulle klara att utrota dem.
* Mördarsniglarna är inte ensamma om att äta upp våra trädgårdsväxter - åkersnigel, trädgårdssnigel och olika arter av snäckor gör också stor skada.
I början gjorde det mig hysterisk, men man vänjer sig . Liksom man vänjer sig vid att klippa dem. Efter de tio första är det inte lika äckligt längre. I fjol tog vi 100 000. Sedan orkade vi inte fortsätta räkna.
Anita och Allan Claesson för sedan många år ett utmattningskrig mot mördarsniglar.
Varje kväll i skymningen beväpnar de sig med var sin ficklampa och välslipad sax, och så ger de sig ut på snigeljakt. Med saxen i högsta beredskap söker Anita av trädgården, medan Allan klipper huvudet av alla sniglar han kommer på i området strax utanför.
En kvällsrunda på cirka två timmar resulterar i 500 -1000 döda sniglar - dubbelt upp om det regnat under dagen. Trots att våren var torr har de i år redan kommit upp i sammanlagt 25 000, och säsongen är inte slut förrän frosten kommer.
Anita och Allan Claesson bor i ett litet hus vid en grusväg på landet utanför Växjö, de är entusiastiska amatörodlare och stolta över sin stora, vackra och prisbelönta trädgård.
Den uppskattar dessvärre också sniglarna . När solen går ner krälar de in från omgivande skog, åkrar, diken och stengärden, som erbjuder gott om fuktiga gömställen dagtid.
– Om sniglarnas gör stor skada? Det hinner de inte! Vi klipper dem! säger Anita Claesson, och gör ett överslag över hur många sniglarna skulle vara om Claessons i n t e gjorde detta. Antalet dödade spanska skogssniglar gånger 400 - så många nya individer lär varje snigel producera på ett år. Det blir astronomiska siffror, om man också tar med i kalkylen att Claessons bekämpat dem i 17 år...
Det var 1991 första mördarsnigel dök upp. I potatislandet hittade Anita Claesson något som såg ut som en halvrutten potatis, men som vid närmare betraktande visade sig ha både spröt och rörelseförmåga.
– Jag hade hört talas om mördarsniglar genom släkten i Blekinge - och vi skickade vårt fynd till Naturhistoriska museet i Göteborg och fick det artbestämt.
Sedan var det i princip bara att välja vapen:
– Sax är snabbare och effektivare än allt annat, menar Allan Claesson.,
– Vi samlar inte in liken heller, de torkar bort förvånansvärt snabbt och under tiden fungerar de som åtel och drar till sig sina artfränder. Så där man tagit en kan man ta flera en halvtimma senare...
– Att lära sig hur sniglarna fungerar är ett måste, säger Anita Claesson. Hon har slutat odla tobaksblomma, lupin och andra växter drar sniglar, och hon månar om paddor, grodor och de stora svarta skalbaggarna som äter småsniglar. En trivsam rishög hoppas hon skall göra igelkotten bofast.
Men till sniglarna gör Claessons fällor, av fuktiga tidningar, plast och korrugerad plåt. Och runt trädgårdens paradnummer lägger de ut snigelgift.
– Men giftet är svindyrt! Det borde staten stå för, eftersom politikerna direkt orsakade att vi fick hit sniglarna när de hävde det förbud mot införsel av växter med minsta gnutta jord som en gång fanns, säger Anita Claesson.
– Ändå försöker jag se något positivt - vi kommer ut, vi rör oss, vi lyssnar på fåglarna, får frisk luft och sitter inte och somnar framför TV:n. Men vore vi inte pensionärer skulle vi inte kunna vara uppe varenda natt...
Vem bryr sig om sniglar när det viktigare saker här i livet. Löjligt!
Det finns en uppenbar likhet med don Quijote och hans kamp mot väderkvarnar ...
Linnégatan 2
351 70 Växjö
Kontaktinformation Växjöredaktionen
nyhet.red@smp.se
Telefon: 0470 -77 06 07
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (22 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
